Direktlänk till inlägg 16 augusti 2010
Vi startade vår resa till Kreta, Grekland med att jag, dagen före, både hade stekt fläsk och vispat ihop en smet till fläskpannkaka som vi skulle äta innan vi åkte vid två-tiden.
Vi hade visserligen beställt mat på planet för 160 kronor men det skulle ju dröja innan vi fick den så det var lika bra att äta rejält före!
Vi petade i oss pannkakan, kollade om spännbanden runt resväskorna satt fast och gav oss sedan av mot Arlanda.
Hej då Falun!
När vi närmade oss Uppsala så tyckte sambon att vi skulle stanna och käka en burgare på Max. Visserligen är jag inte så förtjust i sådan mat men jag insåg att vi behövde lite energi (eftersom jag börjat bli småhungrig) så jag höll med ända tills jag tagit första tuggan. Den var fet och halvtaskig men det brukar de ju vara (jag var beredd) så jag tvingade i mig drygt halva innan jag gav upp och gav sambon resten. Det regnade nästan hela vägen och det kändes bra. Kantarelljakten väntar ju vid hemkomst!
Tycker du den ser god ut? Det är den inte!
Väl framme på Arlanda
Där gick det till som det brukar gå till. Man får inte checka in utan får vänta eftersom man är där för tidigt för att inte komma försent, man ställer sig i kö, man blir av med väskorna, man går genom passkontrollen, man blir ruinerad om man vill ha något i magen (vi drack något starkt med nötter till) och sedan får man vänta. Jag var hungrig igen men insåg att jag måste dricka mig mätt. Inte för att det är billigare utan för att jag ändå hade tänkt inta alkohol mot min flygrädsla. Gissa hur mätt jag blev på ett glas rött för 70 kronor? Pep iväg till kiosken och köpte en minipåse chips för 10 kronor så magen tog en paus i sitt kurrande. Ja ja, jag får skylla mig själv och har lärt mig något. Sedan väntade vi igen.
Flyga med Iberworld
Dags för påstigning för samtliga passagerare! Planet är 50 minuter försenat men vem bryr sig?
Landgången dras in 20.42
Vi fick platserna längst fram. Stolsryggarna går knappt att fälla bakåt och glider sakta framåt igen av sig själva. En mardröm för ryggen!
Positivt var att vi hade full insyn till flygvärdinnorna (när de inte drog för draperiet) och deras pyssel så vi slapp köpa hörlurar för 30 kronor var till filmen de skulle visa (och som vi ändå hade sett). Det var ett nöje eftersom de mest stod och babblade och skrattade utan att göra något vettigt men jag var hungrig så jag var faktiskt en aning irriterad! Inte fick vi något att dricka heller. De gick faktiskt inte runt med ”kiosk-vagnen” förrän maten serverades! Skit! Torr som läskpapper i munnen. Brukar det vara så där? Jag tycker att flygbolagen borde placera en flaska vatten vid varje stol som finns när man sätter sig. Man får ju inte ta med sig mer än 100 ml numera och det tar fort slut.
Vi fick mat 22.58 och då blev jag lycklig!
Ända tills jag öppnade locket på maten. Vad i helvete! Hundmat? Det luktade ingenting (som tur var) men såg ut som två kokta pellets med ett par nävar ris. Ja, ett par teskedar torr tomatsås låg under. Inte en grönsak, ens en konserverad ärta.
Maten smakade som den såg ut och jag klarade inte av att äta upp den. Felix köttbullar på burk är rena gourmetmaten om man jämför och det är ju det jag gör! Jag gnällde så att sambon tyckte jag var pinsam även om jag tror att ingen hörde.
Plastbestick av minsta, billigaste sort är nästan omöjliga att äta med!
Till maten serverades ett rosenbröd som var så torrt och hårt att plastkniven nästa gick av när jag skulle dela det. Och en liten (5x5 cm) sockerkaksbit med något sött på. Kakan smakade kostgjort, typ färdiga tårtbottnar. Nåja. Jag var på väg till Grekland så klart man står ut. Framför allt eftersom vi köpt dricka.
Någon minut efter att vi börjat äta går en flygvärdinna runt med en korg mikrade (alltså varma och lite mjukare) mörka rosenbröd. De var godare.
Vi köpte så klart Drambuie och Whisky till sedvanligt hutlösa priser men är det semester så …!
Det blir en Rusty Nail när man blandar det och är en av de godaste drinkarna vi vet så flyresan är räddad!
Under både dit- och hemresan upplevde jag att flygbolagspersonalen var mer intresserade av varandra än av oss passagerare. Eller; totalt ointresserade av sitt jobb alls!
Jag kommer aldrig mer att flyga med Iberworld! Ingen service, hemska stolar och dålig mat! Piloterna gjorde ett bra jobb med det uppväger inte resten.
Planet landar lyckligen och tur är väl det. Vi kliver av och äntrar in i ”salen” för att hitta våra väskor på rullbandet. Jag är hungrig och vi hittar Apollos personal som står med en lapp där det står vilken buss vi ska till. Vi reser alltså med Apollo och där har vi inget att klaga över.
Ut i friska luften som är het och otroligt fuktig. Sambon är (som vanligt) en dröm. Han tänder en cigarett till mig och springer iväg för att lasta in våra väskor och ta bra platser på bussen innan jag hinner blinka. Jag är faktiskt beredd att ta hand om min egen väska men han bara gör det innan jag hinner protestera. Så där höll han på hela semestern. Jag fixar och ordnar hemma jämt men när vi är borta då gör han allt för mig! Han ÄR en dröm!
Apollos personal
När vi sitter på bussen kliver Apollos personal på och frågar om vi mår bra, hälsar oss välkomna, talar om att det ska bli ”inspirationsmöte” en viss dag, talar om att hon nu inte ska åka med vår buss men att det finns en pärm på hotellet där det står det vi behöver veta och att vi ska kolla tiden för hemresan i god tid men inte för fort så att vi verkligen kommer till bussen i god och rätt tid och sedan kliver hon av innan vi hinner blinka eftersom hon inte ska åka med vår buss utan en annan. Hon frågade inte om vi hade några frågor men det hade vi inte för vi ville till hotellet fort. Klockan var mycket och vi var trötta. Vi kom till hotell Ilianthos Village klockan 04.00, som sista avsläpp av 5 hotell, och somnade 05.30
Nästa gång vi ser en Apollo-personal är när vi ska ta bussen till flygplatsen när vi ska hem. Hon frågar om vi haft det bra och talar om att hon inte ska åka med vår buss utan med en annan (som står parkerad framför oss där det säkert sitter resenärer som är viktigare än oss och som har fler frågor) men säger att det finns Apollo-personal på flygplatsen som vi kan fråga om det är något och så frågar hon om vi har några frågor. Det har vi inte för det är förbannat varmt, dyblött och fuktigt och vi vill till flyget. Hon kliver av samtidigt som bussen framför oss åker iväg. Det var den bussen hon skulle ha åkt med. Vår buss startar och åker och vart hon tog vägen har jag inga frågor om.
Flygplatsen i Chania…
… är en mardröm rent organisatoriskt. Det är långa köer till allt. En lång kö in på flygplatsens hall med lång väntan innan dörren öppnas, en lång kö till väskvägning och åter en ännu längre kö till väskröntgen. Och en kö till passkontroll. Och sedan lång väntan där jag somnar på en hård bänk. Sedan en snabb kö till planet som är 50 minuter försenat.
Det ska absolut sägas att runt alla köer på flyggplatsen så surrade det runt Apollo-personal hela tiden som gav svar på frågor innan vi ens hade hunnit ställa dem.
Det ska också sägas att alla från Apollo har haft ett hurtigt och glatt humör!
Väl på flygplanet igen
På planet hem, rad 18 denna gång, så var det samma (tids)ordning som på ditresan förutom att maten faktiskt gick att äta. Penne-pasta med grönsaksröra som väl var samma som på maten på ditresan, men nu var det lite mer röra. Fast jag saknade sked. Penne kan du inte äta med plastgaffel utan att tappa den och det blir kladd på kläderna. Överhuvudtaget var det så trångt att det var svårt att få i sig maten alls. Likadant men ännu hårdare och torrare rosenbröd som förra gången.
Kaffe på maten ingår och det var verkligen gott! Där blev jag faktiskt förvånad! Sockerkakan till efterrätt var inte lika hemskt söt som på ditresan.
När de gick runt med det som skulle serveras/säljas så var det inte alltid de tittade på en. Är du inte uppmärksam kan de mycket väl glömma att servera dig kaffe!
Personalen ler knappt varken när man kommer eller går. Utom en som log så mycket hela tiden att vi nästa glodde. Framför allt eftersom det aldrig nådde ögonen utan var så yrkesmässigt att det så skrämmande ut. Men vem bryr sig? Det är service man vill ha och den hade de glömt packa innan start.
Några frågor på det?
Flygrädslemedel
Flygrädslemedel
Utsikt mot pentryt. Vågade inte fota när där var personal.
Levererat av ett företg som heter Gategourmet. Eh...
Vore det inte lite trevligare med flytande tvål på en offentlig toalett?
Ta med "resetvål" från Butik Citronodlingen ska jag nästa gång jag reser
utanför Sverige!
Maten på hemresan.
Fortsättning följer efter hand
Har även skrivit om:
Själva hotellet: Ilianthos Village
Kopierade detta för ett bra tag sedan för min egen skull. Skrev inte vart jag tog den men lägger ut den ändå. Känner du att du har upphovsrätten till detta så säg till så kan jag länka till dig. VITAMIN- OCH MINERALGUIDE A-VITAMIN Egenska...
Måndag: gulaschsoppa Tisdag: stekt fisk med ägg- och persiljesåssås Onsdag: köttbullar med stuvade makaroner Torsdag: stekt falukorv, kokt blomkål och morötter Fredag: Caesarsallad Lördag: grillat kött med p...
Toppredning och bottenredning med vetemjöl är ju det mest förekommande, i alla fall i mitt kök. Nu är det ju inte så nyttigt med vitt mjöl så jag har börjat med alternativa redningar. Att reda med Maizena utrört i lite vatten är ju ett alternat...