Direktlänk till inlägg 29 december 2011
Farmor och farfar.
Min mamma och pappa skildes när jag var ett år så jag växte upp med "bara" min mamma. Jo, mamma, du är bäst! Pappa (saknar dig alltid) träffade en ny ganska snart och hon tillät inte min pappa att träffa mig, aviga kärring. Han smög ändå åt sig (jävla fegis faktiskt!) varje jul och födelsedag att komma med en present. (Pappa dog sedan när jag var tolv.)
Men farmor och farfar tog över rollen och hämtade mig att vara hos dem varenda skollov.
"Farmor och farfar" blev till ett enda ord. Det var hos dem jag fick kokt ägg till frukost och farmor tog bort vitan för jag tyckte mest om gulan. Jag fick "chokladröra" vilket var en mugg där man först blandade lika delar socker och kakao och sedan rörde i ren vispgrädde tills det blev lagom.
Det var hos dem jag lärde mig att tycka om havregrynsgröt om jag fick sirap på. Jag blev bortskämd!
De gödde mig för jag var så mager. Ack, det var då det!
Farfar gav mig boken "Driver dagg, faller regn" av Margit Söderholm och jag slukade boken. Kan jag ha varit 10-11 år? När jag var hos "farmoråfarfar" så fick jag sova bredvid min farmor i dubbelsängen medan min farfar då sov i en säng i klädkammaren. På dagtid låg jag där, i klädkammaren, och läste boken och käkade äpplen som jag fick. Gröna äpplen var det och jag åt fem på raken. Fortfarande så kan jag äta vad som helst och hur mycket som helst bara jag läser en bok under tiden.
Detta var i Vessigebro och mycket tack vare bibliotekarien där så grundades resten av mitt fullständiga läsintresse. Jag lånade böcker där som ingen förr gjort. Hon, bibliotekarien, hette Astrid. Så klart var det inte alltid så kul hos farmoråfarfar så jag behövde lite annan förströelse. Jag lånade varenda bok som givits ut av "Kitty"! Bl.a "Kitty som detektiv"! När böckerna som fanns där var slut så beställdes det nya. Av mig! Detta var i början på 70-talet.
Wiki:
"Kitty som detektiv (även Kitty och klockmysteriet) (originaltitel Old Clock) är den första boken i Kitty Drewserien.
Boken är skriven av Carolyn Keene 1930. Den utgavs i Sverige på svenska 1952 av Wahlströms och översattes av Josef Almqvist."
Jag bar hem böcker i kassar och slukade dem nästan fortare än jag bar hem dem. Bibliotekarien var överlycklig eftersom Vessigebro var en håla och nästan den enda gång hon fick anstränga sig att leta böcker var när jag kom och ville ha mer böcker att läsa! Varje gång jag kom till biblioteket sken hon upp.
Pappa:
Jag fick min första Kulla-Gulla-bok av min pappa. Guud vad jag knegade och drog för att läsa den! Den var så tråkig i början. Jag var väl 10-11 år och ...Jag började säkert läsa den tio gånger innan jag kom längre än första sidan. Oxen kneeegade och drog (som det stod i början på första boken) ... men jag skulle minsann försöka läsa den för jag hade ju fått den av min PAPPA! När jag väl kom in i boken kunde jag inte släppa den. Det fanns 11 böcker och min mamma blev tvungen att köpa fortsättningen efter den första boken säkert varje vecka. Tvungen? Jag tjatade!
Farfars köttsoppa gav mig smak för god mat lagad från grunden. Farfars råstekta potatis med lite socker på (som han gjort "i det militära") gav mig kanske känslan av balans mellan salt och sött. Farmor blev halvsur när han tog över spisen.
Varje eftermiddag så var det ju kaffe hos farmoråfarfar. Farmors kakor fick mig att gå upp i vikt (jag var så mager då) för det var inte bara drömmar utan det var verkligen drömmar! Som liten lärde de mig att dricka kaffe med socker och grädde. Farmors bullar, skorpor, gitterbuggar och drömmar glömmer jag aldrig. Hon kunde baka hon! Jag fick hennes recept på bullar när jag blev lite äldre men eftersom hon inte hade något recept egentligen så blev mina aldrig lika bra. Gitterbuggarna fick jag också recept på men ... samma där. Blev aldrig lika bra.
Jag var (som jag sa) så mager som liten och farmoråfarfar var så bekymrade över det. Jag blev "invägd" när jag kom till dem och "utvägd" när jag skulle till mamma igen. Och när jag skulle hem igen hade jag så klart gått upp i vikt. Nej, jag blev inte anorektiker ändå. Och nej, min mamma lagade bara fantastisk mat! Det var inte det. Det var bara kuligare att äta borta. Och med sirap på gröten så ... say no more.
Hos farmoråfarfar då. Min favorit var antingen "chokladmjölk" som var ett glas mjölk med krossade mjölkchokladbitar (Marabou så klart på den tiden) i eller vispgrädde med krossad maräng i. Och då var det den del av marängbotten som var täckt med choklad. Med tanke på eftermiddagskaffet med "dopp" samt det andra så var det inte konstigt att jag gick upp i vikt. Farmoråfarfar var bäst. Jag fick det jag ville ha.
Nästan varje midsommar så var jag där hos farmoråfarfar. Det var ut i naturen för att plocka blommor till stången, fika med dopp, klä stången med allt och hem igen. Sedan skulle vi till ålderdomshemmet för att fira dagen efter.
Vi gick dit i finkläder (farmor hade hembygdsdräkt och farfar kostym och jag nystruken klänning och fin rosett i håret) och det började alltid med att vi gick runt hela ålderdomshemmet och spelemän spelade Gärdebylåten.
Sedan blev det dans runt stången med allt vad det var av "Små grodorna" och annat. Och sedan fika. Då åkte spettekakan fram. Den var inte så jättegod men man åt så man nästan sprack för så gjorde man då.
Jag var för liten att plocka sju sorters blommor men jag var lycklig ändå! Det kallas barndom!
Jag lärde mig att be aftonbön varje kväll efter att min farmor kommit till sängen med ett fat fyllt med olika korvskivor. Ett par skivor kokt medvurst, rökt dito och annat. Och ett stort glas iskall mjölk (efter att jag borstat tänderna gubevars). Före det kom farfar och sa godnatt. Han "skäggade" mig (gnuggade sin skäggiga haka mot min) och sa;
"Gonatt, gonatt, sov som en katt
Har du ingen ro så ligg där och glo"
(det var den ramsan som fick min sambos son att, efter många om och men, ta mig till sig. Han var 4 år då )
Men åter till rubriken "Gud som haver barnen kär". Min farmor lärde mig att be aftonbön. Tycka vad man vill men det gav ett avslut på dagen och ...
Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
Du förbliver, Fader vår.
Farfar, jag vet att du somnade in bredvid farmor mitt i natten. Efter att du slitit så på "Sågen" och med nya huset ni renoverade. Och potatislandet. Alltid redo och arbetsvillig och snällast i hela världen.
Farmor, jag vet att du somnande in efter en höftoperation då ingen ändå trodde du skulle överleva även om vi hoppades. Du hade givit upp hoppet efter att farfar gått bort. Du gav farfar många fina år! Och du var snällast i hela världen. Du skämde bort mig så underbart!
Ni gav mig den bästa barndomen man kan tänka sig och jag kommer alltid att älska er, aldrig att glömma er!
Två "gamlingar" som gav sitt barnbarn all kärlek de förmådde!
Bästa!
Kopierade detta för ett bra tag sedan för min egen skull. Skrev inte vart jag tog den men lägger ut den ändå. Känner du att du har upphovsrätten till detta så säg till så kan jag länka till dig. VITAMIN- OCH MINERALGUIDE A-VITAMIN Egenska...
Måndag: gulaschsoppa Tisdag: stekt fisk med ägg- och persiljesåssås Onsdag: köttbullar med stuvade makaroner Torsdag: stekt falukorv, kokt blomkål och morötter Fredag: Caesarsallad Lördag: grillat kött med p...
Toppredning och bottenredning med vetemjöl är ju det mest förekommande, i alla fall i mitt kök. Nu är det ju inte så nyttigt med vitt mjöl så jag har börjat med alternativa redningar. Att reda med Maizena utrört i lite vatten är ju ett alternat...