LCHF är ingen diet (fast jag brukar kalla det så), det är en livsstil. Jag klarar inte allt (älskar mackor och potatis) men gör för övrigt så gott jag kan. Jag har "tänket" och jag tror att det räcker rätt långt! Eller, man gör så gott man kan? Birgitta Höglund från bloggen "Birgitta Höglunds mat" är en kvinna med mycket och bra mattänk, mycket nyttigt och en enorm portion matvett. Att hon har en ruskig känsla för hur mat verkligen ska smaka och få den att se läcker ut gör inte saken sämre!
Jag har följt hennes blogg en längre tid och dessutom klickat runt på hennes äldre recept och ... vad säger man? Läckert, vackert och nyttigt! Dessutom oftast väldigt lättlagat!

Hon har nu givit ut en kokbok tillsammans med en annan "mat- och lchf-glad" och den är värd att titta närmare på. Så närma att jag ska köpa den och dessutom skicka den till någon som kommer att älska den! Den finns på Bokus och kostar endast 169 om du är Med Mera-medlem. Annars 189 kronor i pengar.

Köp den, älska den, kanske bli lite friskare och råka samtidigt kanske gå ner lite i vikt! Kan det bli bättre?

Länk till Birgitta om boken: Klicka här!

Maten i mellandagarna blev både mellan och högt. Och lite annat. Vi åt väl lutfisk alla barnen och jag; med potatis, béchamelsås, aningens salt ska till, kryddpeppar för den otrogne, nymalen vitpeppar för den sanna älskaren och grov senap för oss som kan det! Vissa ska tydligen äta gröna ärtor till??? Sambon fick julkorv med senapssås för han äter inte lutad fisk.

Sedan fick jag skrubba spisen eftersom jag lät något koka över. Det var mjölksmörblandningen till potatismoset som vi åt till lövbiffen och vitlökssmöret som jag lagade som nostalgi till vad mina barn fick som små. Tänkte de skulle få sig en liten slurk av barndomsminnen juh!

Ugnsrent i ett par timmar och sedan en tandborste fixar biffen!

  
Och Moules à la Marinière fast med grädde i!

Och goda lasagnen fick vara med på ett hörn på torsdagen. När inte sonen var här utam på utflykt.

(Det finns rester så han slipper ju hungra)

  
Och rårakor med (fusk)rom som sonen fixar fint!

Vi åt ju då tonfisk ikväll och äter 80-talsmeny i morgon En fet sådan! På alla sätt! *flinar*
Talesättet är ju att: "det är inte vad du äter mellan jul och nyår som betyder något utan det är vad du äter mellan nyår och jul som spelar roll! Så sant, så sant! *stooor suck*
Sonen min som tränar (armhävningar flera gånger per dag hos mamma (galen fanatiker?)) och är mycket medveten tycker att maten blir för fet (han äter ju även mycket kolhydrater) men tuggar i sig det han får för det är ändå mumma (mammas mat) för en fattig student. Han lägger på sig ett bra fettlager inför stundande studier och träning på gym. Han har gått upp fem kilo sedan han kom och det säger väl allt? Han ska väl inte sluta som ett benrangel? Den stackaren!

Farmor och farfar.
Min mamma och pappa skildes när jag var ett år så jag växte upp med "bara" min mamma. Jo, mamma, du är bäst! Pappa (saknar dig alltid) träffade en ny ganska snart och hon tillät inte min pappa att träffa mig, aviga kärring. Han smög ändå åt sig (jävla fegis faktiskt!) varje jul och födelsedag att komma med en present. (Pappa dog sedan när jag var tolv.)

Men farmor och farfar tog över rollen och hämtade mig att vara hos dem varenda skollov.
"Farmor och farfar" blev till ett enda ord. Det var hos dem jag fick kokt ägg till frukost och farmor tog bort vitan för jag tyckte mest om gulan. Jag fick "chokladröra" vilket var en mugg där man först blandade lika delar socker och kakao och sedan rörde i ren vispgrädde tills det blev lagom.
Det var hos dem jag lärde mig att tycka om havregrynsgröt om jag fick sirap på. Jag blev bortskämd!
De gödde mig för jag var så mager. Ack, det var då det!

Farfar gav mig boken "Driver dagg, faller regn" av Margit Söderholm och jag slukade boken. Kan jag ha varit 10-11 år? När jag var hos "farmoråfarfar" så fick jag sova bredvid min farmor i dubbelsängen medan min farfar då sov i en säng i klädkammaren. På dagtid låg jag där, i klädkammaren, och läste boken och käkade äpplen som jag fick. Gröna äpplen var det och jag åt fem på raken. Fortfarande så kan jag äta vad som helst och hur mycket som helst bara jag läser en bok under tiden.

Detta var i Vessigebro och mycket tack vare bibliotekarien där så grundades resten av mitt fullständiga läsintresse. Jag lånade böcker där som ingen förr gjort. Hon, bibliotekarien, hette Astrid. Så klart var det inte alltid så kul hos farmoråfarfar så jag behövde lite annan förströelse. Jag lånade varenda bok som givits ut av "Kitty"! Bl.a "Kitty som detektiv"! När böckerna som fanns där var slut så beställdes det nya. Av mig! Detta var i början på 70-talet.

Wiki:
"Kitty som detektiv (även Kitty och klockmysteriet) (originaltitel Old Clock) är den första boken i Kitty Drewserien.

Boken är skriven av Carolyn Keene 1930. Den utgavs i Sverige på svenska 1952 av Wahlströms och översattes av Josef Almqvist."

Jag bar hem böcker i kassar och slukade dem nästan fortare än jag bar hem dem. Bibliotekarien var överlycklig eftersom Vessigebro var en håla och nästan den enda gång hon fick anstränga sig att leta böcker var när jag kom och ville ha mer böcker att läsa! Varje gång jag kom till biblioteket sken hon upp.

Pappa:
Jag fick min första Kulla-Gulla-bok av min pappa. Guud vad jag knegade och drog för att läsa den! Den var så tråkig i början. Jag var väl 10-11 år och ...Jag började säkert läsa den tio gånger innan jag kom längre än första sidan. Oxen kneeegade och drog (som det stod i början på första boken) ... men jag skulle minsann försöka läsa den för jag hade ju fått den av min PAPPA! När jag väl kom in i boken kunde jag inte släppa den. Det fanns 11 böcker och min mamma blev tvungen att köpa fortsättningen efter den första boken säkert varje vecka. Tvungen? Jag tjatade!

Farfars köttsoppa gav mig smak för god mat lagad från grunden. Farfars råstekta potatis med lite socker på (som han gjort "i det militära") gav mig kanske känslan av balans mellan salt och sött. Farmor blev halvsur när han tog över spisen.

Varje eftermiddag så var det ju kaffe hos farmoråfarfar. Farmors kakor fick mig att gå upp i vikt (jag var så mager då) för det var inte bara drömmar utan det var verkligen drömmar! Som liten lärde de mig att dricka kaffe med socker och grädde. Farmors bullar, skorpor, gitterbuggar och drömmar glömmer jag aldrig. Hon kunde baka hon! Jag fick hennes recept på bullar när jag blev lite äldre men eftersom hon inte hade något recept egentligen så blev mina aldrig lika bra. Gitterbuggarna fick jag också recept på men ... samma där. Blev aldrig lika bra.

Jag var (som jag sa) så mager som liten och farmoråfarfar var så bekymrade över det. Jag blev "invägd" när jag kom till dem och "utvägd" när jag skulle till mamma igen. Och när jag skulle hem igen hade jag så klart gått upp i vikt. Nej, jag blev inte anorektiker ändå. Och nej, min mamma lagade bara fantastisk mat! Det var inte det. Det var bara kuligare att äta borta. Och med sirap på gröten så ... say no more.

Hos farmoråfarfar då. Min favorit var antingen "chokladmjölk" som var ett glas mjölk med krossade mjölkchokladbitar (Marabou så klart på den tiden) i eller vispgrädde med krossad maräng i. Och då var det den del av marängbotten som var täckt med choklad. Med tanke på eftermiddagskaffet med "dopp" samt det andra så var det inte konstigt att jag gick upp i vikt. Farmoråfarfar  var bäst. Jag fick det jag ville ha.

Nästan varje midsommar så var jag där hos farmoråfarfar. Det var ut i naturen för att plocka blommor till stången, fika med dopp, klä stången med allt och hem igen. Sedan skulle vi till ålderdomshemmet för att fira dagen efter.
Vi gick dit i finkläder (farmor hade hembygdsdräkt och farfar kostym och jag nystruken klänning och fin rosett i håret) och det började alltid med att vi gick runt hela ålderdomshemmet och spelemän spelade Gärdebylåten.
Sedan blev det dans runt stången med allt vad det var av "Små grodorna" och annat. Och sedan fika. Då åkte spettekakan fram. Den var inte så jättegod men man åt så man nästan sprack för så gjorde man då.
Jag var för liten att plocka sju sorters blommor men jag var lycklig ändå! Det kallas barndom!

Jag lärde mig att be aftonbön varje kväll efter att min farmor kommit till sängen med ett fat fyllt med olika korvskivor. Ett par skivor kokt medvurst, rökt dito och annat. Och ett stort glas iskall mjölk (efter att jag borstat tänderna gubevars). Före det kom farfar och sa godnatt. Han "skäggade" mig (gnuggade sin skäggiga haka mot min) och sa;

"Gonatt, gonatt, sov som en katt
Har du ingen ro så ligg där och glo"

(det var den ramsan som fick min sambos son att, efter många om och men, ta mig till sig. Han var 4 år då )

Men åter till rubriken "Gud som haver barnen kär". Min farmor lärde mig att be aftonbön. Tycka vad man vill men det gav ett avslut på dagen och ...

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
Du förbliver, Fader vår.

Farfar, jag vet att du somnade in bredvid farmor mitt i natten. Efter att du slitit så på "Sågen" och med nya huset ni renoverade. Och potatislandet. Alltid redo och arbetsvillig och snällast i hela världen.
Farmor, jag vet att du somnande in efter en höftoperation då ingen ändå trodde du skulle överleva även om vi hoppades. Du hade givit upp hoppet efter att farfar gått bort. Du gav farfar många fina år! Och du var snällast i hela världen. Du skämde bort mig så underbart!

Ni gav mig den bästa barndomen man kan tänka sig och jag kommer alltid att älska er, aldrig att glömma er!
Två "gamlingar" som gav sitt barnbarn all kärlek de förmådde!
Bästa!

Fick den i mitten av oktober!
På Bokus kan du köpa den optimala litteraturen om du är en nyfiken matnörd och älskar att få veta hur det egentligen funkar i grytan på spisen! Ska du ha lock på kastrullen när du kokar tomatsås eller ska du inte? Ska du ge dig själv minst 20 minuter när du fräser löken? Varför ska du överhuvudtaget ta tid på dig när du fräser löken? Varför är Maillardreaktionen så viktig när du steker? Hur friterar du bäst? Vad du än vill veta (i alla fall nästan) så finner du det i den här nya köksbibeln. Jag harvar den från pärm till pärm. Eller rättare, jag bläddrar emellan sidorna hit och dit och njuter. Detta är ingen kokbok med fina bilder. Det är en bok du läser och konstaterar att; "Aha, var det såååå det funkar". "Aha, det är dääärför det blir så där!".
Jodå, det finns recept med! Beprövade sådana! Mmm!
Reklam? Japp! Och? Jag har följt Lisa Förare Winbladhs blogg i många år och det är hon som där lärt mig att putta i naturliga smakförstärkare, som t.ex selleri , i maten. Ska du ha selleri i, och i vad, berättar hon på bloggen! Läs hela!

Edit: Skäms över att jag inte sagt ett ord om Malin Sandström som ändå är medförfattare! Äras dem som äras bör!

Här har du registret från boken så du vet vad du får!

Förord  7

Lukt och smak: En introduktion 9
Smak: Njutning och överlevnad, 10/ Luktsinnet: Utforskat men okänt, 12/ Habituering: Vanans makt, 13/ Smaksinnet: Fem grundpelare, 14/ Bara du äter med din mun!, 16/ Generna påverkar dina preferenser, 19/ Retroaromatisk effekt: Aromer skapas i munnen, 21/ De mentala smaklökarna, 22

Grundsmakerna: De fem stora 27

Salt: Sagolika smaksättare, 28/ Beska: Bittra balansövningar, 33/ Sötma: Mer än socker, 38/ Syra: Frisk smakbrytning, 45/ Umami: Det femte elementet, 48/ Finns det en sjätte smak?, 52

Irritanter: Den ljuva smärtan 55

Glödande alkaloider och explosiva isotiocyanater, 56/ Chili: Het som kärlek, 59/ Mentol: Irriterande cool, 66/ Senap: Klick med kick, 677 Wasabi: Pimpad pepparrot?, 70/ Peppar: Svart eller vitt?, 70/ Kolsyra: Sofistikerade stick, 70

Konsten att sätta smak 79

Kryddning: Kemi som skön konst, 80/ Kryddlexikon, 83/ Smakmäkling: Lyckliga äktenskap och mardrömsdejter, 108/ Umamibomber: Smak i kubik, 112

Konsten att laga mat 133

Kökets värmekällor: Ugn, spis, induktion mikro, wok och grytor, 134/ Maillard: Hemligheten bakom gyllenbrunt, 148/ Karamellisering: Exsterme makeover för socker, 155/ Känn ditt kött, 159/ Saltets magi: Förkryddning, marinader och gravning, 173/ Frestande frasighet: Fritering och panering, 190/ Långlagning: Tillsätt tid, 200/ Emulsioner: När två blir en, 227/ Luft: En skum ingrediens, 240/ Bakpulver: Bittert fluff, 249/ Glass: Iskallt uppdrag, 253/ Rester: Andra chansen, 265/ Färgämnen: Krydda för ögat, 271

Kökets trotjänare 279

Lök: Krig och kärlek, 280/ Baljväxter: Älskade problembarn, 298/ Styrketårar: Vin och sprit i maten,b306/ Vinäger: Alkoholens andra andning, 327/ Choklad: Högteknologisk gudaspis, 320/ Tomat: Frukten som älskas som grönsak, 331/ Honung: Dunderkur med bismak, 338

                                                  

                        Älska och njut!

Min granne är en trevlig tjej. I min ålder, med samma stjärntecken och samma smak för livets goda. Ja, alltså, hon är både duktig på livsmedel och kan laga mat. Har jobbat med både kött, ost och massa annat. Vi har träffats en del i sommar men nu när mörkret har lagt sig och julstöket tagit vid så har det inte blivit så ofta. Nu, ikväll, fick jag ett sms om att komma över för att hinna umgås någon timma innan mina barn kommer och julen tar vid. Jag lämnade disken, tvätten, allt julpyntet på köksbordet (och golvet), sambon vid hans datorspel och sambons son vid hans datorspel för att gå över (tomtgränsen ca 4 meter) och ta ett glas vin. Det blev tre glas vin, massa tjejsnack och ett par timmars undervisning i hur man använder en dator (skapa filer och mappar och rensa det som inte behövs), Facebook (med allt vad det innebär) samt hur man hanterar sitt mail. Och hur man behåller sin sekretess i det hela.

Vi (alltså sambon (medsläpad) och jag) har nu "julhandlat" två gånger. Det är otroligt med tanke på att jag brukar dra på det hela och panikhandlar dagen före julafton annars, då allt är slut och jag får stoppa överdyra saker i kundvagnen av det som finns och gråta över det som tagit slut. Det enda jag har kvar på inköpslistan nu är laktosfri grädde i mängd (hela hyllan gapade tom), Kvibille ädelost (hela hyllan gapade tom) mer julmust, toppstjärna till granen (allt vårt granpynt är försvunnet), röda sidenband till de kryddnejlikespäckade apelsinerna, diskmedel, hushålls- och toapapper, clementiner, the, tomater, purjo, hel vitpeppar och julkorv. Och julöl samt vissa andra systemvaror. Julnubben är dock iland. Vis av andra högtider då den tagit slut så har jag sett till att inneha en styck flarra Aalborg Jubileum. Utökar nog matlistan med tiden allt eftersom jag kommer ihåg alla mina missar.

Brantevikssillen är inlagd, laxen ligger i frysen inför gravning, rödkålen är gjord (recept kommer), skinkan klar, köttbullarna redo (recept kommer), grönkålen i frysen inför den Halländska långkålen, eh ... vad mer? Vet inte! Resten (som Janssons Frestelse) går inte att förbereda. Tomtegröt och Ris a la Malta görs i sista stund. Ska baka bröd i morgon bitti. Jag tänkte baka mormors tekakor för de älskas av både mig och mina barn

Jo, sambons julklapp ligger färdig sedan ett par veckor! Wow! Jag som brukar nödköpa en nödjulklapp dagen före som varken han (sist fick han ölglas som nu är förpassade till vinden) eller jag blir nöjd med. Nu är i alla fall jag nöjd. Tror jag ...

Lite julfint ute

Korv så här dan före dan före dan före ....   

Gäsp! Får man sova nu?

Har just fixat en smet till julköttbullarna av City Gross fantastiska köttfärs. Den är verkligen tipptopp på alla sätt och vis! Deras färs alltså. Dessutom kör de mycket med "Äkta Vara" och det gillas även om det ogillas att de brer sina mackor i cafeterian med Becel. Inte mycket "äkta vara" där heller. Lever som de lär? Eh! Nåja.

Jag har tidigare skrivit om City Gross här:
Klicka här så kommer du till en massa länkar till inlägg med både ris och ros. Läs framför allt det här om min mailkontakt med Mikael Lagerwall som är informationschef på Bergendahls food som är ägare av City Gross.

Det ÄR inte, och kommer heller aldrig att vara, lätt att vara konsument. Man måste vara på och otroligt medveten! Detta jag skriver nu är nog mest inriktat till dig som är ung och ovan att fingranska, klaga på varor och/eller inte törs eller vet hur man ska reagera.  Och till City gross! Fast de läser väl inte min blogg längre...

Åter till det som detta skulle handla om.
Vi börjar väl med fläskfilén jag köpte för ett par veckor sedan. 732 g för 139 kronor kilot. Den väger 571 g när späcket (jag det var inte bara hinnor och vanligt fett) är bortrensat. Räkna ut vad kilopriset blir då och hur många procent de inte rensade bort utan gömde på baksidan och som inte syntes! Alltså, varför rensa så fint på halva och lägga den sidan upp? Kunden tror att det i kundvagnen hamnar en filé på (efter vanlig rensning) knappt ca 700 g.

     
Åsså tar vi den fina högreven för 69,95 kilot. Den ser fint melerad ut när man tittar på förpackningen. Öppnar du förpackningen inser du att det faktiskt är mer fett än kött. Visst vill jag att det ska vara fett där men inte så mycket att jag får kasta 30 % av det jag köpt! Jag borde ha fotat sett från sidan så du kunde se men kom av mig.

    
Åsså nu det sista från detta ställe; sur kyckling! Inga foton blev det. Har ingen doftkamera än.
Visst får jag skylla mig själv som kastar förpackningen i soptunnan innan jag vet vad jag fått med hem. Vi bor i lägenhet där alla soppåsar hamnar i en stor och låst container där man inte kan ångra att man slängt något. Visst får jag skylla mig själv att sambon kastade kycklingfiléerna i komposten för att vi inte stod ut med lukten. Komposten består av en bubbla-liknande sak som har en cylinder som går fem meter ner i marken. Det går inte att ångra att man kastat något.

Igår köpte jag 3 kycklingbröstfiléer (448 g) för 109 kronor kilot. Alltså för 48 kronor och 83 öre. Kronfågel var det om jag inte missminner mig. Något har gått snett i kylkedjan. När jag öppnar förpackningen doftar det inte jättegott men det kan ibland lukta lite innan man sköljt dem.

Jag sköljer dem, torkar dem och lägger dem åt sidan. Jag gör marinad (Chicken Tikka Masala skulle vi äta) och putsar och halverar första filén och slänger i marinaden. Då känner jag "doften" igen. Ropar på sambon som får lukta han med. SURT! Jag hade rätt fast jag inte ville tro det först. Kycklingen är rutten fast det på förpackningen står: Sista förbrukningsdag den 21.12.2011 Förpackad den 11.12.2011 Igår var det den 16.12.2011
Hade jag inte haft så bråttom med att slänga den i marinaden så hade jag kunnat tina något från frysen att ha i men nu är ju marinaden "förgiftad". Skyller mig själv och svär eder!

Idag ringer jag City Gross och får prata med den köttansvarige. Berättar ovanstående och säger att de ska kasta resten av förpackningarna av denna vara med detta datum så ingen annan får lida (eller bli sjuk eftersom inte alla luktar på råvaran före). Ställer den "retoriska" frågan; "jag får väl inte pengarna tillbaks eftersom jag bara har kvittot kvar men ingen förpackning eller kyckling?". Nej säger den köttansvarige. Ingen rutten kyckling i näven - inga pengar. Det sista sa han inte men andemeningen var övertydlig. Nej, jag blev faktiskt inte otrevlig och bad honom fara åt ... Vet att jag får skylla mig själv.

Och då har jag en stilla undran! Om han nu skulle ha sagt att jag så klart får pengarna tillbaks även om jag bara har ett kvitto som bevis så hade de haft en nöjdare kund och de hade förlorat hela 48 kronor och 83 öre. Nu har de en missnöjd kund som skriver detta inlägg. Hade de gått i konkurs om de gett mig pengarna tillbaks eller är det så att det är så många som klagar att de verkligen skulle lida stora ekonomiska förluster om de gav alla klagande pengarna tillbaks om de inte kan komma upp till bevis? Hur mår ni City Gross? Har ni kul på personalfesterna? Pratar ni skit om oss jobbiga kunder då? Är vi "the pain in the ass" eller är det oss ni lever på så ni kan betala hyran och få mat på bordet?

Jag avslutar det hela med ett citat ur ett mail jag fick av en väninna som bor i Haninge, söder om Stockholm:

"Gick i alla fall in på Din blogg och läste företrädesvis det Du skrivit om Din erfarenhet av City Gross. Jag handlar gärna på City Gross här. Det ligger ca 4-5 km från där jag bor. Det är en trevlig butik, sval och inte full av tryckande energi, som gör att man går i däck resten av dagen, om jag jämför med ICAMaxi här i Haninge, som i övrigt är en otroligt välsorterad butik h är, men jag blir så trött när jag går in där att jag sällan orkar leta reda på allt jag behöver handla, utan går ut därifrån med halvfull kasse.

CG har ju bra priser och när man tittar på kvalité och pris på  deras kött, är det oftast prisvärt.  Men...... precis som Du skriver i Din blogg, de är skitdåliga på att stycka. Har fått fläskkotletter med 3cm tjockt ben med vidhängande ½cm tunn köttslamsa i storpackpaketen. De bitar som inte syns är ofta snedskurna och ska man bjuda på det är det inte kul att sätta fram. Givetvis är det här bitar man inte ser om man inte öppnar förpackningen.

Vill man handla färdigskurna bitar till t.ex oxrullader, är det ofta tjocka skivor blandat med smala nättunna slamsor. Allt väl gömt i storpacken. Inte kul att laga till.

Man blir urförbannad, men jag sitter inte och åker 2x5km bara för att klaga. Så mestadels handlar jag inget kött där längre i storpack, utan det blir i nödfall bara en liten förpackning , där jag kan se hur köttet ser ut."

Har för ett tag sedan upptäckt ICA Maxi:s hängmörade kött. Fantastiskt! Hade de inte haft så usel köttfärs så hade alla våra "köttpengar" gått dit.

Efterlysning via rundringning till ett par butiker (ICA och City Gross) gav noll resultat vad gäller okokt, rimmad, ekologisk julskinka som jag vill ha. Dessvärre fanns inte ens okokt oekologisk julskinka just nu. Blev tvungen att köpa en färdigkokt klump! ARG! Och, det kommer inte heller att alls finnas okokt ekologisk att köpa för de ”tillverkas” inte får jag veta. Att de inte har okokt (ens oekologisk) just nu förklarar de med att de har för kort datum! Jamen, om man köper en skinka nu så vill man ju äta den nu. Och annars får man väl läsa bäst-före-datum! Eller?

Tröstar mig med att ”Den goda skinkan” från Melkers ger 2 kr per kilo till Frälsningsarméns sociala arbete nu när jag vill tjuvstarta. Har faktiskt aldrig tjuvstartat förr. Min julskinka har annars ugnsbakats dagen före julafton varje år i alla år men nu fick jag nog och köpte en lite tidigt.

Skinkan jag köpte (hos ICA Supermarket) vägde 1 586 gram. När plast, nät, svål och en del fett var borta återstod 1 072 g. Grisen i säcken? Sur! Alltså, 30 % gick bort!

”Ingredienser: skinka 90 %, vatten, salt, druvsocker, socker, kryddor, antioxidationsmedel E301, konserveringsmedel E250. Köttråvara: Sverige. Av den totala vikten är ca 5 % buljong. ”

Blanda:
1 ägg
1 msk fransk senap
3 msk grov, stark senap
ev 1 msk socker

Jag siktade över Maizena, penslade över äggblandningen och strödde ströbröd över. In i ugnen på 225 °. På 20 minuter hade den fått fin färg.

Och – varför står det inte på skinkorna till vilken temperatur de låtit dem gå? Skinkan var alldeles för saftig och kändes nästan rå. Och rätt osalt. Missnöjd? Jag? Japp!

Ja då! Detta var då underdelen av skinkan.Några frågor på det?

Färdigbakad! Ser snygg ut men detta är en ulv i fårakläder!

Sambon säger: Jag gick väll till kylen glad i hågen och lusten för första skinkmackan i år. Mmmmm, vad gott det ska bli, skär upp ett par bitar och slänger in ett provsmak i munnen innan jag ska plocka fram hårdbröd och senap……..va fan…spottar ut vidrigheten, sätter tillbaka det i kylen, tar min gustavskorv och svär över att skinkhelvetet inte går att äta!

Passar på att slå ett slag för Halländsk långkål! Personligen tror jag att julskinkan uppfanns enbart för att tjäna som tillbehör till den underbara långkålen. Du har inget julbord och det inte finns Halländsk långkål med. Då är det bara inbillning. Långkålen gör liksom det hela komplett. Jag kan gå så långt som att säga att egentligen behöver du bara tre saker på julbordet; sill, skinka och långkål. Äh, fyra! En nubbe så klart!

Faktum är att julskinka inte GÅR att äta utan Halländsk långkål! Dessa två bildar ett par gjort i himmelen. Smakmässigt hamnar man i nirvana och där sitter man kvar till dagen efter annandan!

Här har vi lifvets allt! Grönkål heter det! Här blir den stekt! Visst ser det gott ut!
 

Här har den blivit kryddad och fått grädde i sig! Visst ser det gott ut!

Ca 4 portioner

Ca 500g kokt, urkramad grönkål (alltså kål som redan är kokt i skink/fläskspad eller dylikt, typ Harplingekål)
2 msk smör
3 krm salt
2 krm vitpeppar
2 msk sirap
3 dl vispgrädde

Tina och grovhacka kålen. Låt kålen bryna en stund i smör i en stekpanna. Salta och peppra och ringla över sirapen. Slå till sist på grädden och låt den koka in ordentligt. Det ska inte flyta spad på tallriken.

Stör mig inte! Jag äter!!! Visst ser det gott ut!

Om man vill ha en ekologisk skinka så finns det bara City Gross som har dem och då i begränsat antal Och de är färdigkokta! Jag vill ha en vanlig, rimmad ekologisk skinka som jag kan koka (eller snarare ugnsbaka) själv!

Den ska nämligen vara som de var förr i tiden, lite torr och med ordentlig julskinkesmak. Fast det törs man knappt säga numera. Alla ska ha sin julskinka så saftig det går. Och med allehanda olika kryddor i griljeringen, det ena mer ovanligt än det andra. Verkar vara en tävling. Kryddnejlikor är väl rätt vanligt men det finns ju både stjärnanis och chili att ta till. Eller äppelmos eller varför inte curry? Jag tar även bort rätt mycket fett innan griljeringen. Huga!

Jag vill ha ströbröd, ägg och senap! Punkt. Om jag vill ha saftigt fläskkött på just det sättet då tar jag och äter senapspanerade kotletter!

Ja, jag kanske är avigt gammaldags men ibland var det bättre förr. Och min sambo håller med så vi är i alla fall två i hela världen.

Heja 72° (edit: minst 75 ska de va)