Alma Mater - mat är gott

Inlägg publicerade under kategorin Vara konsument

Av Lena - 26 januari 2012 04:49

Jag är inte så förtjust i Arla eftersom de slår ut vårt lokala
och närbelägna Milko som är DALARNA.
Närbeläget och bra. Har man lokala varor/företag som är bra så ska man vara rädd om dem.,

Arla har (dock):

" Det bondeägda mejeriföretaget Arla har sålt Milkovarumärkena Fjällfil och
Fjällyoghurt till Norrmejerier och Bollnäsfil till Gefleortens mejeriförening.
Försäljningen är en del av de motkrav som Konkurrensverket ställde för att
godkänna fusionen mellan Arla och Milko i höstas."

Läs mer här!


Det är mycket med det hela! Jag har köpt mina produkter från
Milko, så långt jag kunnat, för att stödja men vad hjälpte det? Är vi inte nog många
som har samma tänk så ...


MEN! Nu har Arla kommit med laktosfri Bregott (och Yoggi) och det är
bra. Att bre mackorna med detta är både nyttigt och gott och är det laktosfritt
kan även min svärmor bre på! Själv kör jag vanlig.



 


Av Lena - 27 december 2011 00:42

Fick den i mitten av oktober!
Bokus kan du köpa den optimala litteraturen om du är en nyfiken matnörd och älskar att få veta hur det egentligen funkar i grytan på spisen! Ska du ha lock på kastrullen när du kokar tomatsås eller ska du inte? Ska du ge dig själv minst 20 minuter när du fräser löken? Varför ska du överhuvudtaget ta tid på dig när du fräser löken? Varför är Maillardreaktionen så viktig när du steker? Hur friterar du bäst? Vad du än vill veta (i alla fall nästan) så finner du det i den här nya köksbibeln. Jag harvar den från pärm till pärm. Eller rättare, jag bläddrar emellan sidorna hit och dit och njuter. Detta är ingen kokbok med fina bilder. Det är en bok du läser och konstaterar att; "Aha, var det såååå det funkar". "Aha, det är dääärför det blir så där!".
Jodå, det finns recept med! Beprövade sådana! Mmm!
Reklam? Japp! Och? Jag har följt Lisa Förare Winbladhs blogg i många år och det är hon som där lärt mig att putta i naturliga smakförstärkare, som t.ex selleri , i maten. Ska du ha selleri i, och i vad, berättar hon på bloggen! Läs hela!

Edit: Skäms över att jag inte sagt ett ord om Malin Sandström som ändå är medförfattare! Äras dem som äras bör!


 


Här har du registret från boken så du vet vad du får!


Förord  7


Lukt och smak: En introduktion 9
Smak: Njutning och överlevnad, 10/ Luktsinnet: Utforskat men okänt, 12/ Habituering: Vanans makt, 13/ Smaksinnet: Fem grundpelare, 14/ Bara du äter med din mun!, 16/ Generna påverkar dina preferenser, 19/ Retroaromatisk effekt: Aromer skapas i munnen, 21/ De mentala smaklökarna, 22

Grundsmakerna: De fem stora 27


Salt: Sagolika smaksättare, 28/ Beska: Bittra balansövningar, 33/ Sötma: Mer än socker, 38/ Syra: Frisk smakbrytning, 45/ Umami: Det femte elementet, 48/ Finns det en sjätte smak?, 52


Irritanter: Den ljuva smärtan 55


Glödande alkaloider och explosiva isotiocyanater, 56/ Chili: Het som kärlek, 59/ Mentol: Irriterande cool, 66/ Senap: Klick med kick, 677 Wasabi: Pimpad pepparrot?, 70/ Peppar: Svart eller vitt?, 70/ Kolsyra: Sofistikerade stick, 70


Konsten att sätta smak 79


Kryddning: Kemi som skön konst, 80/ Kryddlexikon, 83/ Smakmäkling: Lyckliga äktenskap och mardrömsdejter, 108/ Umamibomber: Smak i kubik, 112


Konsten att laga mat 133


Kökets värmekällor: Ugn, spis, induktion mikro, wok och grytor, 134/ Maillard: Hemligheten bakom gyllenbrunt, 148/ Karamellisering: Exsterme makeover för socker, 155/ Känn ditt kött, 159/ Saltets magi: Förkryddning, marinader och gravning, 173/ Frestande frasighet: Fritering och panering, 190/ Långlagning: Tillsätt tid, 200/ Emulsioner: När två blir en, 227/ Luft: En skum ingrediens, 240/ Bakpulver: Bittert fluff, 249/ Glass: Iskallt uppdrag, 253/ Rester: Andra chansen, 265/ Färgämnen: Krydda för ögat, 271


Kökets trotjänare 279


Lök: Krig och kärlek, 280/ Baljväxter: Älskade problembarn, 298/ Styrketårar: Vin och sprit i maten,b306/ Vinäger: Alkoholens andra andning, 327/ Choklad: Högteknologisk gudaspis, 320/ Tomat: Frukten som älskas som grönsak, 331/ Honung: Dunderkur med bismak, 338

                                                  


                        Älska och njut!


  

Av Lena - 17 december 2011 15:13

Har just fixat en smet till julköttbullarna av City Gross fantastiska köttfärs. Den är verkligen tipptopp på alla sätt och vis! Deras färs alltså. Dessutom kör de mycket med "Äkta Vara" och det gillas även om det ogillas att de brer sina mackor i cafeterian med Becel. Inte mycket "äkta vara" där heller. Lever som de lär? Eh! Nåja.


Jag har tidigare skrivit om City Gross här:
Klicka här så kommer du till en massa länkar till inlägg med både ris och ros. Läs framför allt det här om min mailkontakt med Mikael Lagerwall som är informationschef på Bergendahls food som är ägare av City Gross.


Det ÄR inte, och kommer heller aldrig att vara, lätt att vara konsument. Man måste vara på och otroligt medveten! Detta jag skriver nu är nog mest inriktat till dig som är ung och ovan att fingranska, klaga på varor och/eller inte törs eller vet hur man ska reagera.  Och till City gross! Fast de läser väl inte min blogg längre...


Åter till det som detta skulle handla om.
Vi börjar väl med fläskfilén jag köpte för ett par veckor sedan. 732 g för 139 kronor kilot. Den väger 571 g när späcket (jag det var inte bara hinnor och vanligt fett) är bortrensat. Räkna ut vad kilopriset blir då och hur många procent de inte rensade bort utan gömde på baksidan och som inte syntes! Alltså, varför rensa så fint på halva och lägga den sidan upp? Kunden tror att det i kundvagnen hamnar en filé på (efter vanlig rensning) knappt ca 700 g.



     
Åsså tar vi den fina högreven för 69,95 kilot. Den ser fint melerad ut när man tittar på förpackningen. Öppnar du förpackningen inser du att det faktiskt är mer fett än kött. Visst vill jag att det ska vara fett där men inte så mycket att jag får kasta 30 % av det jag köpt! Jag borde ha fotat sett från sidan så du kunde se men kom av mig.


    
Åsså nu det sista från detta ställe; sur kyckling! Inga foton blev det. Har ingen doftkamera än.
Visst får jag skylla mig själv som kastar förpackningen i soptunnan innan jag vet vad jag fått med hem. Vi bor i lägenhet där alla soppåsar hamnar i en stor och låst container där man inte kan ångra att man slängt något. Visst får jag skylla mig själv att sambon kastade kycklingfiléerna i komposten för att vi inte stod ut med lukten. Komposten består av en bubbla-liknande sak som har en cylinder som går fem meter ner i marken. Det går inte att ångra att man kastat något.


Igår köpte jag 3 kycklingbröstfiléer (448 g) för 109 kronor kilot. Alltså för 48 kronor och 83 öre. Kronfågel var det om jag inte missminner mig. Något har gått snett i kylkedjan. När jag öppnar förpackningen doftar det inte jättegott men det kan ibland lukta lite innan man sköljt dem.


Jag sköljer dem, torkar dem och lägger dem åt sidan. Jag gör marinad (Chicken Tikka Masala skulle vi äta) och putsar och halverar första filén och slänger i marinaden. Då känner jag "doften" igen. Ropar på sambon som får lukta han med. SURT! Jag hade rätt fast jag inte ville tro det först. Kycklingen är rutten fast det på förpackningen står: Sista förbrukningsdag den 21.12.2011 Förpackad den 11.12.2011 Igår var det den 16.12.2011
Hade jag inte haft så bråttom med att slänga den i marinaden så hade jag kunnat tina något från frysen att ha i men nu är ju marinaden "förgiftad". Skyller mig själv och svär eder!


Idag ringer jag City Gross och får prata med den köttansvarige. Berättar ovanstående och säger att de ska kasta resten av förpackningarna av denna vara med detta datum så ingen annan får lida (eller bli sjuk eftersom inte alla luktar på råvaran före). Ställer den "retoriska" frågan; "jag får väl inte pengarna tillbaks eftersom jag bara har kvittot kvar men ingen förpackning eller kyckling?". Nej säger den köttansvarige. Ingen rutten kyckling i näven - inga pengar. Det sista sa han inte men andemeningen var övertydlig. Nej, jag blev faktiskt inte otrevlig och bad honom fara åt ... Vet att jag får skylla mig själv.


Och då har jag en stilla undran! Om han nu skulle ha sagt att jag så klart får pengarna tillbaks även om jag bara har ett kvitto som bevis så hade de haft en nöjdare kund och de hade förlorat hela 48 kronor och 83 öre. Nu har de en missnöjd kund som skriver detta inlägg. Hade de gått i konkurs om de gett mig pengarna tillbaks eller är det så att det är så många som klagar att de verkligen skulle lida stora ekonomiska förluster om de gav alla klagande pengarna tillbaks om de inte kan komma upp till bevis? Hur mår ni City Gross? Har ni kul på personalfesterna? Pratar ni skit om oss jobbiga kunder då? Är vi "the pain in the ass" eller är det oss ni lever på så ni kan betala hyran och få mat på bordet?

Jag avslutar det hela med ett citat ur ett mail jag fick av en väninna som bor i Haninge, söder om Stockholm:


"Gick i alla fall in på Din blogg och läste företrädesvis det Du skrivit om Din erfarenhet av City Gross. Jag handlar gärna på City Gross här. Det ligger ca 4-5 km från där jag bor. Det är en trevlig butik, sval och inte full av tryckande energi, som gör att man går i däck resten av dagen, om jag jämför med ICAMaxi här i Haninge, som i övrigt är en otroligt välsorterad butik h är, men jag blir så trött när jag går in där att jag sällan orkar leta reda på allt jag behöver handla, utan går ut därifrån med halvfull kasse.

CG har ju bra priser och när man tittar på kvalité och pris på  deras kött, är det oftast prisvärt.  Men...... precis som Du skriver i Din blogg, de är skitdåliga på att stycka. Har fått fläskkotletter med 3cm tjockt ben med vidhängande ½cm tunn köttslamsa i storpackpaketen. De bitar som inte syns är ofta snedskurna och ska man bjuda på det är det inte kul att sätta fram. Givetvis är det här bitar man inte ser om man inte öppnar förpackningen.

Vill man handla färdigskurna bitar till t.ex oxrullader, är det ofta tjocka skivor blandat med smala nättunna slamsor. Allt väl gömt i storpacken. Inte kul att laga till.

Man blir urförbannad, men jag sitter inte och åker 2x5km bara för att klaga. Så mestadels handlar jag inget kött där längre i storpack, utan det blir i nödfall bara en liten förpackning , där jag kan se hur köttet ser ut."



Har för ett tag sedan upptäckt ICA Maxi:s hängmörade kött. Fantastiskt! Hade de inte haft så usel köttfärs så hade alla våra "köttpengar" gått dit.



 

Av Lena - 9 december 2011 03:11

I min ungdom jobbade jag ett par år på Rörstrands porslinsfabrik i Lidköping. Jag borrade hål till upphängningen på deras berömda jultallrikar, jag filade på hänkeln (örat) på Ostindia-koppar, jag målade porslin, krossade porslin (en hel container full) och tryckte mönstret på Grön Anna-tallrikar med en jättemaskin.
Jag måtte ha varit runt 18 år eftersom jag kommer ihåg att jag tog körkort i samma veva. Hade rätt kul eftersom alla som jobbade där var lika uppgivna som jag var. Vi kunde gnälla ihop!

Vid ett av personalmötena fick vi höra Rörstrands historia. Då berättade chefen om hur de gör massan till flintgods, stengods, fältspat m.m och hur hållbart deras porslin var. Så pass hållbart att det höll så länge att de fick ändra receptet. Deras porslin fick ju inte hålla för länge för då köpte ingen nytt och de fick lägga ner verksamheten. Självklart fullt förståeligt! Man tillverkar inte saker som håller så länge att ingen någonsin köper nytt!

Om Ikeas diskställ i trä har jag skrivit förr så nu är turen kommen till Ikeas fina glasflaskor med riktig saftkork.
Köpte för ca tre år sedan deras flaskor för ca ett par tior styck. De var kanon att förvara drycker i med en hårt sittandes kork. Ja, de där gammeldags korkarna fast i ny tappning.
Eftersom jag bryggt lite mycket glögg så behövdes fler flaskor. Veni, vidi, vici. Inte! Metallen på bygeln är tunnare, kortare och sämre. Inga foton den här gången heller då min kamera tenderar att sudda till bilderna om jag inte är vid minna sinnens fulla bruk eller helnykter.
Eh! Det där sa jag inte för det var inte sant men jag är darrhänt från födseln så …

Fast allt var inte bättre förr! Om du (mot förmodan) lyckas spara en flaska glögg till nästa år så är den definitivt både bättre och godare!

 Men nu är turen kommen till Fikonbollar! De var inte bättre förr utan är alltid lika goda!

Fikonbollar

2 ägg
2 ½ dl strösocker
250 g kokosfett (smält, avsvalnat)
1 ¼ dl kakao
300 g fikon (förvällda, snoppade, hackade)
200 g kokosflingor

Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt kokosfett, kakao och fikon och blanda ordentligt. Låt stelna i kylen. Forma små bollar och rulla i kokos. Kyl!

Vaddå bilder???? Har ju inte gjort dem än i år!


 


Svampexperten på TV sa; Många går efter att om ett djur (ekorrar eller möss som ofta lämnat gnagmärken) har tuggat på svampen så måste den ju vara ätbar. Men, sa hon, vi vet ju inte om djuret överlevde!

Av Lena - 7 december 2011 22:06

Vi åkte till Ikea i Gävle för att handla och skulle äta på samma gång. Mat-Tina har gjort Ikeas julbord i år (Leif Mannerström gjorde förra årets).

Sambon och jag kan konstatera att om hon skulle dyka upp oanmäld för att se och provsmaka hur Ikea har förvaltat hennes recept skulle hon skämmas!


Det hela var rörigt, kladdigt, dåligt påfyllt och många saker felmärkta (sillskylten framför korven och korvskylten framför Jansson) eftersom personalen tydligen inte tittade till bordet ofta nog. Det kostar 99 kronor för Family-medlemmar (ordinarie är 199) och det är inte mycket att säga om. Julmusten tillkom med 16 kronor men det var Apotekarnes och det gillas.


Sillburkarna var höga och smala med en plastpincett i. De flesta sillburkarna var dåligt ifyllda så man fick köra ner handen med pincetten i fingerspetsarna och bli kladdig för att fånga upp någon sillbit. Hygieniskt?
Sillarna smakade förövrigt på skalan nästan ingenting till direkt illa.


Janssons frestelsen flöt så i fett att det hade behövts en såsslev. Den var osalt med verkade i alla fall ha riktig ansjovis i sig eftersom den inte hade något tuggmotstånd alls. Gröt.


Rödbetssalladen, kalvsyltan och leverpastejen var inget minnesvärt utan kunde varit inköpta på vilken ICA-butik som helst.

Ägghalvorna med kaviarcrème och rotfruktschips var ok. Kräftströmmingen var god.

Den gravade laxen var varken extra bra eller dålig. Samma som de brukar servera.

Rökt korv var – rökt korv. Köttbullarna var Ikeas vanliga.

Rödkålen var god men utan extra sting.

Stekt ost- & baconkorv i skivor. Inget intryck.

Revbensspjällen var torra och utan smak, sirapsfläsket i skivor var gott.


Tinas små kryddiga färsbiffar: Torra, gummiliknande och smaklösa. Om du köper billiga hamburgare i frysdisken och steker dem för länge så får vi en bra jämförelse.


Skinkan hade en kryddning (stjärnanis?) men om man åt i mitten på skivan så gick den an. Kryddningen är ju en smaksak men enligt oss smakade det inte ok. Den var lagom kokt enligt oss båda eftersom den föll sönder när man skulle ta av den.


Desserten åt vi inte av. (Äter sällan sötsaker)


Är gruvligt sorgsen över att jag inte kunde förmå mig att fota det hela.


Brödet var gott och osten (cheddar) var god så det var det vi åt oss mätta på efter att ha provsmakat någon tugga av nästan allt. Ett plus för att de hade Bregott att bre med och inte Lätt & Lagom eller annat otyg.




 

Av Lena - 7 december 2011 01:42

Om man vill ha en ekologisk skinka så finns det bara City Gross som har dem och då i begränsat antal Och de är färdigkokta! Jag vill ha en vanlig, rimmad ekologisk skinka som jag kan koka (eller snarare ugnsbaka) själv!

Den ska nämligen vara som de var förr i tiden, lite torr och med ordentlig julskinkesmak. Fast det törs man knappt säga numera. Alla ska ha sin julskinka så saftig det går. Och med allehanda olika kryddor i griljeringen, det ena mer ovanligt än det andra. Verkar vara en tävling. Kryddnejlikor är väl rätt vanligt men det finns ju både stjärnanis och chili att ta till. Eller äppelmos eller varför inte curry? Jag tar även bort rätt mycket fett innan griljeringen. Huga!

Jag vill ha ströbröd, ägg och senap! Punkt. Om jag vill ha saftigt fläskkött på just det sättet då tar jag och äter senapspanerade kotletter!

Ja, jag kanske är avigt gammaldags men ibland var det bättre förr. Och min sambo håller med så vi är i alla fall två i hela världen.


Heja 72° (edit: minst 75 ska de va)


 

Av Lena - 21 november 2011 01:07

Jag hade egentligen inte tänkt skriva om det här i bloggen men kände nu till sist att jag nog måste.

Det handlar om kundbemötande. Och om upprättelse!


Det började med dåligt styckade kotletter den 24 september 2010 och går via jävligt väldigt seg entrecôte till en ursäkt av Mikael Lagerwall, informationschef på Bergendahls Food, familjeföretaget som äger och driver City Gross.


Han, Mikael, skrev ju i en kommentar i mitt blogginlägg som
handlade om illa styckade kotletter (se länk ovan) att han skulle fixa och
ordna. Det gjorde han inte. Han hörde inte av sig heller. 

Inte förrän jag skrev om seg entrecôte i ett blogginlägg.
Eller, han fick nog viss påstötning av mig via mail också! Jag menar, har jag
fått löfte av honom om åtgärd så släpper jag inte ärendet i första taget. Jag
är envis som synden!


Jag fick verkligen upprättelse. Att jag inte tar tillvara erbjudandet har andra orsaker. Du som känner mig vet.


Här nedan följer då mailkontakten (en del av den) jag haft med Lagerwall. Allt är
kopierat och inklistrat och om du tvivlar på äktheten kan du maila mig så VB:ar
jag det hele. Jag bloggar om detta nu för att du som konsument ska veta att du
inte ska finna dig i att få undermåliga livsmedel. Det ska löna sig att klaga!



”Hej Mikael



Jag skulle vilja veta vad som hände med uppföljningen av mitt blogginlägg
angående hanteringen av kött på CityGross i Falun.

http://almamater.bloggplatsen.se/2010/09/24/3627824-godnatt-city-gross/

Har du kontaktat personalen och vad blev då resultatet?



Med vänliga hälsningar

 

Hej!

 

Jag kontaktade
butikschefen och återkommer på måndag från min arbetsadress med besked om hans
respons!

 

Mvh/MiL

 

 

3 apr 2011 kl. 02.34
skrev Lena

 

Hej



Du skulle höra av dig "efter helgen" om kotletterna och charkdiskens
styckningsansvarige i Falun för ganska länge sedan?


Kommer du ihåg?

Sedan var det tyst.

Och sedan:

Jag vore tacksam om du svarade eftersom köttet på City Gross i Falun
fortfarande är illa skuret!



Med vänliga hälsningar”



Strunt samma allt annat och all vår mailkontakt men sista
svaret jag får av Mikael Lagerwall är ok för min del:


”Hej Lena!


Jag ber verkligen om
ursäkt för att vi dröjt med ett vettigt svar på ditt mejl! Ibland går det troll
i saker och det här är ett sådant fall.


Att du uppfattar att
köttet du köpt hos oss är segt är inte bra. Vi lägger mycket energi på att inom
City Gross försöka vara bäst på kött av matkedjorna.


Jag har haft flera
kontakter med butikschefen i Falun om detta, eftersom ditt problem är litet
unikt. De flesta som hör av sig till oss är istället entusiastiska över köttet
vi säljer.


Vi tror att det bästa
vore att du träffade Joakim Flinthammar, vår köttchef i butiken i Falun, för
att han dels skall kunna besvara dina frågor och dels berätta om hur vi på
olika sätt agerar för att köttet vi säljer skall vara mört och hålla rätt
kvalitet. Om du har möjlighet till det är du välkommen att kontakta butikschef
Fredrik Pihlblad (0703-44 81 88 eller 023-70 56 00), så ordnar han ett trevligt
möte nästa gång du besöker butiken!


Jag har dessutom bett
honom ge dig en bit av vårt bästa kött som kompensation för att vi dröjt med
svaret.




Med vänlig hälsning / Best regards



Mikael Lagerwall

Informationsansvarig / Director of Communications

+46 (0)708-47 21 00”



Jag antog inte erbjudandet men håll med om att det var ett riktigt bra kundbemötande till sist!




 

Av Lena - 14 november 2011 23:01

Jag hade aldrig ätit ostron men länge velat smaka för att
kolla om jag ens KAN äta dem! Det råder ju delade meningar om det delikata i
dessa slemproppar man ska låta glida ner i halsen (med njutning?). Vissa blir
lyriska bara de hör ordet ostron medan andra nästa spyr när de tänker på hur
det var att äta dem. Så klart man blir nyfiken. Jag hade tänkt köpa 4 någon
gång och med min sambo kasta mig ut i ovissheten och leva farligt. Två skulle
vi äta som de var och två skulle gratineras. Nu blev det inte så.


Var på City Gross för helghandling och skulle bara kolla om
de hade ostronknivar. Tänkte köpa en att ha i beredskap om utifall att jag
äntligen föll för ett ostroninfall och gick till anfall. Damen i fiskdisken gav
bort två knivar gratis när jag faktiskt köpte ostron. Ja, de hade inga knivar
till salu i varuhuset.

De hade två sorters ostron. Mindre avlånga franska för 12 kronor styck och

de svenska ganska stora för 35 kronor styck. Vad väljer man?


Eftersom jag är ostronoskuld så frågade jag ut fiskkvinnan
om allt och hon sa att om man är nybörjare och ska äta för första gången så
väljer man de dyrare svenska som har mildare smak. Jag gjorde som hon sa och
tog två sådana dyrare. Fast, då kom jag på att vi ju har sambons son hos oss
och han får ju inte bli utan. Alltså, ett litet billigare franskt ostron till honom då.

Done!


Jag ringen sedan min bästa vän Emil som kan det här för att
fråga ut honom om allt. Ja, han gillar inte ostron men han har en pappa som är
duktig på detta, ostronälskare som han är, och som lärt sin son allt han inte
visste redan. Emil berättade då också att det finns kanonbra filmer på Youtube
som visar hur man bäst öppnar dessa mollusker.

Sambon frågar om man måste tugga på dem. Klart man inte måste. Eller??

Jag går hem och kollar Youtube och då inser jag att tanten i
fiskdisken på City Gross har lurat mig. Eller lurat? Hon visste inte vad hon
pratade om fast hon lät som om hon var expert.


Först och främst ska man INTE starta med de svenska om man
är en osäker nybörjare! De franska smakar tydligen salt, smör och milt medan de
svenska (som ändå ska vara i världsklass)) är svårare att fixa om
man inte ätit ostron förr.


Youtubefilmen här berättar om skillnaden:

 


Youtubefilmen här från Ostron akademien berättar resten:


Nåja, jag köpte dem på torsdagen och på fredagen var det
dags och upp till bevis. Jag hade sett på film nummer ett att det var viktigt
att man förvarade ostronen med skålade sidan (undersidan) ner men det var ju
ingen fara. Jag hade burit paketet från fiskdisken med varsamhet och hela tiden
varit noga med att hålla paketet rakt, med prislappen uppåt, som jag fick det
av fiskdiskkvinnan. Jag öppnar paketet försiktigt och – hela tråget ligger upp
och ner! Ostronen har legat med skålade sidan uppåt sedan dagen före. Vaba! Det
var andra orsaken till att jag känner att fiskdisktanten inte vet vad hon
orerar om. Jag ringer min vän Emil som försäkrar att det faktiskt inte är någon
större fara, troligtvis. De kommer inte att ha torkat ut och blivit döda och
därmed dödligt giftiga. De är ju livsfarliga om de äts döda vet jag! Ett av det
farligaste som finns för man kan ju verkligen DÖ!


Det kan du läsa om här:

Läs under rubriken ”Varning!”


Okej då, så skrider vi till verket med viss osäkerhet och
nervositet.

Min reaktion när jag öppnat paketet var att våra två svenska
ostron är av helt olika storlekar. Har senar fått höra att de som regel annars
prissätts i storleksordning men …

Sambon öppnar ostronen och det ena är en lite dryg 1 tsk
stort och det andra ca 2 msk! Vilken orättvisa! Och ska det vara så när de
kostar 35 kronor styck? Nä!

Alla luktar friskt hav som de ska. De ska inte lukta ”lite
unket” som i tv-reklamen! *fniss*

Sambon, som faktiskt inte alls vill äta ostron, paxar snabbt
för det minsta och jag får böja mig. Jag vill ju gärna vara ödmjuk …


Vi lever farligt och struntar i allt vad citron och salt heter,
vilket man bör tillsätta som nybörjare har jag hört, utan slurkar i oss dem
rakt av! Jösses Amalia! Jag får munnen full eftersom mitt ostron är så stort och
känner att det är så stort att det trycker bak mot gommen. Svälja hela går bara
inte utan risk för kvävning. Jag tuggar två gånger. I ögonvrån ser jag att både
sambon och hans son sneglar på mig med uppspärrade ögon. Jag spottar först! Ut
i vasken. Lättnaden i deras ögon när de inser att det är ok att spotta ut eländet
var lite kul. De höll nog masken för min skull men svälja dem hade de aldrig
kunnat. De spottar ut direkt efter mig. Deras munnar får genomgå en sköljning
av rang! Själv borstar jag tänderna. Och tar en halstablett.

Det är en läskig känsla att tugga på ett djur som är både
slemmigt, mjukt och levande. Kan inte…


Aldrig mer säger både sambon och hans son. Jag hävdar
bestämt att man måste prova allt två gånger. Första gången må man bli
överraskad men gång nummer två vet man ju vad som väntar. Och vi måste bara
prova gratinerade ostron! Det är säkert helt delikat!!!!

Som min farmor alltid sa; ”Skam den som ger sig!”.







   

   

  *slurp*?


Sök i bloggen

Presentation

Senaste inläggen

Kategorier

Översätt bloggen

RSS


Skapa flashcards