Potatis, falukorvstump, bacon, lök (gul eller purjo), paprika och grädde. Ja, också lite riven ost. Om man förkokar potatisskivorna så tar det andra inte lång tid. Och det blir jättegott!

Skala och skiva potatisen i halvcentimeters tjocka skivor.
Ös ner dem i kokande saltat vatten och låt dem koka helt kort tills de är nästan klara.

Häll av vattnet och låt dem ånga av.

Fintärna korven, strimla bacon och paprika, hacka alt, strimla löken. Fräs detta.

Varva allt i smord form med potatis underst och överst.
Salta och peppra mellan lagren. Riv över ost, häll över grädde eller gräddmjölk och gratinera i mitten av ugnen (225 grader) tills potatisen är helklar och osten har fin färg. Täck eventuellt med folie på slutet.

Alltså, det blir JÄTTEGOTT!

För övrigt så glöm inte:

Köp aldrig Eldorados ärtsoppa! Konstig smak!

Köp aldrig Findus fiskpinnar! Gummifisk!

Tappa inte fyra ägg!

Vi skulle äntligen bli med tvättmaskin och torktumlare. Det
går man inte bara och köper så där som man gör med gul lök utan det kräver sin
kvinna! Jag är knöligt pris- och miljömedveten och är petig med bäst-i-test och
sådant. Vissa sidor på nätet där de har tester har tester de är sponsrade för
så det är inte så lätt i djungeln men Råd & Rön litar jag mer på än en del
andra. Där kan man köpa testerna om man inte prenumererar för då är de gratis.

Jag har velat hit och dit, läst tester och jämfört priser.
Har även varit i fysisk butik för att kolla runt vad det är som gäller. Det är
en hel del nytt att tänka på mot sist jag köpte sådana här saker för ca 15 år
sedan. Till sist hittade jag det jag tror jag blir nöjd med men jag vet inte.
Maskinerna står i badrummet men är inte inkopplade än. Det blev maskiner att
två olika märken eftersom en och samma tillverkare inte hade det jag ville av
de olika.

Två saker reagerade jag på när jag letade runt.

Vissa tvättmaskiner kommer inte upp i avsedd temperatur.

Tillverkarna är så måna om att testen av deras maskin ska
visa att de är energisnåla att de, inte ens dyra Siemens, inte värmer upp nog. Detta
gäller bara vissa modeller men det är en av detaljerna jag har haft i minne när
jag har kollat runt.

Priset på torktumlare skiljer på om de är energisnåla eller
inte. En energisnål (man kan spara ett antal hundringar per år) kan kosta ett
par tusen mer än en som är sämre klassad. Energisnålt är ju miljötänk men allas
plånböcker är olika stora.

Så här gjorde jag:

Lista upp kraven du har på maskinen och bestäm också vad du
har råd att betala.

Läs tester på nätet. Här gjorde jag så att jag tog fram
listan på testade maskiner, kollade uppifrån (bäst betyg) och följde listan
neråt tills jag fick fram den maskin med högst poäng som var inom min budget. Läste
testet och prickade av om alla mina krav stämde med vad som stod där.

Gå till butik och titta på maskinerna och prata med någon
kunnig.

Gå hem och försök leta på modellnumret (Googla) och se om
det finns någon användarrecension. Är det några kunder som är helnöjda så är
saken biff!

Gå in på t.ex Prisjakt och/eller Pricerunner för att se vilken butik som har bäst och billigast
erbjudande för just din maskin. Det skiljer bra mycket mellan olika butiker och
det kan löna sig att handla på nätet.

Så gjorde jag! Hur gjorde du?

Ikeas diskställ i trä har varit en favorit i många år. Hållbara, snygga, billiga och praktiska.

Just att de är av trä gör att glasen man ställer i inte kanar eller blir kantstötta. Man behöver inte använda silkeshandskar när man placerar glas eller porslin i stället.

Trä är dessutom alltid snygg.

Hållbarheten bevisas av att jag hade mitt förra i fem år och för en summa på bara några tior finns det inte mycket mer att säga.

För ett tag sedan blev jag förskräckt. Mitt hade gått jättesönder (efter flera års nötning) men det fanns inga nya att köpa. Jag letade på nätet efter en motsvarighet men fann ingen.

Glädjen när jag åter hittade detta diskställ på Ikea satte mina klackar i taket! Jag köpte två så jag skulle ha ett i reserv efter fem år om Ikea åter slutade sälja dem. Fine!

Priset är fortfarande bara några tior, 35 kronor, men eländet är eländigt redan från start!

Pinnarna är smalare och det gör ju inte så mycket, men de är också kortare. Förut fick det plats två rader glas på undre hyllan men det går inte nu. Hela stället rymmer mindre disk.

Dessutom har de snålat på häftklamrarna som håller fast pinnarna. Svagare och kortare. Efter bara några veckor börjar de lossna så det blir ett plocke pinn-liknande vidunder. Hur kul är det på en skala?

Dock är den sämre hållbarheten underordnad den mindre storleken. Flytta över produkten från köksavdelningen till barnavdelningen, tack!

I Stockholm startar ett Surdegshotell för de som åker på semester. Åsa Johanson och Markus Lundqvist ska sköta skötebarnen när föräldrarna är bortresta.

Öh? Kan det bli bättre?

Nu är ju min egen surdeg död sedan länge så jag kan semestra hur länge jag vill och vart jag vill men om jag hade en surdeg så hade det varit perfekt. För vem vill resa bort länge och lämna sin lilla bebis vind för våg.

Något för dig Moma? Om du hade lämnat in din surdeg där kanske den blivit uppiggad och samarbetsvilig och du hade kunnat få till de där drömbröna?? 

”Till Urban delis bageri på Skånegatan kan nu Söders samlade befolkning lämna in sina surdegar när de reser till Österlen eller Gotland över sommaren.
Det kändes egentligen som en tidsfråga: en surdeg är något som måste matas och skötas om, och alltså ett förhållandevis krävande livsstilsprojekt.
När ska man hinna renovera köket om man måste mata surdegen hela tiden?
För 200 kronor i veckan tar Urban delis bagare över ansvaret. Vi ringde upp drift-ansvariga Åsa Johanson.

Vad är ett surdegshotell?
 - Det är ett ställe där man kan lämna in sin surdeg, så matar vi den varje dag. En surdeg behöver kärlek och näring. Det kan man inte ge om man åker på semester. Det är lite som att grannen vattnar ens blommor. Folk är väldigt noggranna med sina surdegar.

Vad kan ni erbjuda min surdeg som inte jag kan?
 - Vi matar degarna varje dag. De är i väldigt bra kondition när de har varit här.

Vad händer om folk lämnar sina surdegar vind för våg när de har tröttnat?

 - Det har vi inte tänkt på riktigt.

Är surdegen den nya sommarkatten?
 - Haha du, vi har precis startat det här.

Kommer ni att börja baka på kvarlämnade surdegar?
 - Vi gör faktiskt redan det. Vi jobbar tillsammans med en tjej som gör ett projekt på Konstfack där hon samlar in svenska folkets surdegar i ett arkiv. Så i dag bakar vi till exempel på Eva Janssons surdeg. ”

Hade jag bott o Stockholm kunde jag gått till hotellet och köpt mig en färdig klump som någon glömt kvar! Lite som att adoptera en bortglömd sommarkatt? Kunde fått värsta surdegsbröden ju!

När jag nu var hos min mamma så hade hon köpt tomater på Willys. Spanska plommon var det och de var faktiskt ovanligt smakrika för att vara så här års. Eller, börjar de bra tomaterna komma redan? Nollkoll är mitt namn!

I alla fall så letade jag här hemma i Falun och de fanns på Willys här med. Om du ska köpa tomater så är de ett bra val! Kronor 24,90 för 750 g är väl inget att gnälla över!

Jag är ju inne på lchf lite så där smått. Jag naggar i kanten väldigt försiktigt vad det gäller själva tänket. Det är gott och nyttigt men dyrt. Att skippa alla billiga utfyllnader som potatis, pasta, bröd och liknande är ju något man inte bara gör utan att blinka. Jag har väl tänkt köra lite försiktigt varannan vecka när vi är barnlediga och inte ens då köra fullt ut. Än.

Det är väl gott nog att börja tänka på det och att fixa lite då och då? Bättre lite än inte alls? Jag skäms inte över att fuska eftersom jag inte sagt att jag ska köra linan ut. Men varför får jag då dåligt samvete nu helt plötsligt när jag gör vanlig paj eller äter mackor? Jag har ju sagt att jag kommer att fuska mest hela tiden. Suck!

Så då åt vi ju paj igår då. En helt vanlig utan krusiduller men med vanlig pajbotten. Köttfärs med salt och peppar. Och gul lök, purjolök och vitlök. Och Västerbottenost och äggstanning. Och chiliflakes. Urgott! Med härlig sallad till med pumpakärnor i. Och min braiga dressing. Utan krusiduller!

Idag inledde vi med småplock. Ostar, paprika, salami och rött vin som heter Masi. Vi har druckit det förr men jag vill slå ett slag för det för det är mycket gott.

Efter det smaskade vi i oss smördegsplattor med pålägg på. Urgott!

Före allt detta var vi och handlade. Vi åkte till City Gross för jag ville ha schnitzel i morgon och de har fina av fläskkött. Eller, fina och fina, de hade extrapris! Så var det! Jag fick rota i köttdisken en del. Ett paket hade tre kanonfina men så såg jag att en köttbit var 1,5 cm tjock och de övriga knappa centimetern (tur att jag såg det). Jag fick till sist tag på bra bitar men fick köpa två paket med tre i varje fast vi bara ska ha tre portioner för det var nämligen väldigt utplockat. Mycket folk där en lördag.

Nu kommer jag i alla fall inte att behöva gnälla över att köttet är segt för det vet jag att det är. Det syns på köttet liksom. Men urgott är det. Med kapris, citron, ansjovis och gröna ärtor till. Och råstekt potatis Urgott!

Till det ska vi dricka en flaska rött vin som faktiskt (ovanligtvis) funkar även till ansjovis. Har skrivit om det förr; Quartetto. Prisvärt!

Men så hände det sig så att vi var utan kapris och skulle köpa det idag där vi var.

Butiken är ju som en schnizlad (snitslad, hihi) orienteringsbana med ”Äkta vara”-skyltar.

Jag skulle först köpa japansk soja och där fanns det också en sådan grön skylt. Bra! Jag tog en ”äkta vara”-soja.

Jo då, jag granskade alla alternativ innan flaskan åkte i kundvagnen. Man är väl en medveten konsument!

Så till kaprisen. Fetstil = huvudsaken i det hela

Det fanns några märken att välja på men först var jag mest intresserad av att få små kaprisar. Efter det började jag läsa kilopriserna och granska burkarna. Då såg jag att det fanns en sort till lite till höger på hyllan under. Där fanns en grön ”Äkta vara”-skylt på kanten. Den satt på en Fontanaburk. Den jag höll i hette Zeta. Sedan såg jag en burk till som var billigare som hette Paradiso.

Jag började läsa på baksidan av burkarna och såg att Fontanas ”Äkta vara” inte hade konserveringsmedel i sig vilket Zetas hade. Men sedan såg jag att burken som hette Paradiso inte heller hade konserveringsmedel i sig. Den var lika ”ren” som Fontanas men utan grön skylt. Varför har inte alla burkar utan tillsatser en ”Äkta vara”-skylt? Paradiso innehåller bara, precis som Fontana, bara kapris, vinäger, vatten och salt.

Har vissa företag förtur och ensamrätt? Har de betalt butiken för att få vara den enda äkta varan? Om inte så, så på vilka premisser får en vara en grön skylt på sig? Etikett av returpapper? Återvinningsburkar? Eller ett populärt namn?

Visst har butiker rätt att göra som de vill med hur de skyltar men det här är inte okej tycker jag.

Om City Gross ska ha ”Äkta vara”-skyltar på äkta varor så ska de ha skyltarna på allt som är äkta vara!

Jag känner mig vilseledd som konsument när jag är tvungen att granska varenda innehållsförteckning i en butik som skryter om sina äkta varor.

Är det konstigt att jag blir lite irriterad?

Att mejeriavdelningen är ”invaderad” av Arla och Valio ska vi bara inte prata om! Att närmejeriet Milko inte en har en plats i själva smörhyllan är en skam! I hyllan bland mjölk och grädd-produkterna gapar det oftast tomt på Milkoprodukter (det lilla utbud som ändå finns). Kan det bero på att folk väljer det först så att det går åt först? När hittade jag en minimjölk från Milko hos er sist? Är Milko det svartlistade fåret i familjen?

Om du nu jobbar på City Gross och läser det här (inte så troligt) så behöver du inte besvära dig med att komma med någon bortförklaring i någon kommentar. Och då säga att du ska kontakta ansvarige. Det har ni gjort förr, med löften om uppföljning, vilket fallit platt till marken. Ni bryr er inte och det är synd. Det är väl för att ni vet att ni ändå har era kunder.

Bl.a mig som återkommer eftersom ni är de enda här som har kött (hur köttet än är (läs här och här)) som inte är förpackat i skyddande atmosfär. Då måste jag köpa resten hos er eftersom det är miljö- och ekonomividrigt att åka till ytterligare en butik.

Ni borde skämmas!

Positivt om butiken är att de har Muttis burktomater och håller sin frukt- och grönsaksavdelning i hyfsat bra skick. Hade de inte det hade jag åkta och köpt mina konserverade champinjoner och mina fryspåsar på ett annat ställe.

Bensin är dyrt!

Ja då, visst är det så att jag gillar fiskbullar! Jag brukar köpa dem som ligger i buljong, Abbas ska de va, och göra såsen själv. En bra stuvning med massor av dill (och kanske persilja och gräslök) gjord på buljongen de små liven ligger i. Jättegott!

Abba skriver på sin sida:

”Det äts en burk Abbas fiskbullar var femte sekund i genomsnitt och det är ingen tillfällighet att det är barnfamiljernas favorit. Milda smaker och massor av nyttig fisk, bara att värma. Du kan alltid ha det hemma och middagen är klar när potatisen kokat färdigt.”

Nu var det min svärmor som fick mig att köpa en burk. Jag hade helt enkelt glömt att de fanns. Och hon fick mig att frångå mina vanor så jag köpte en burk med fiskbullar i hummersås.

Det finstilta:

Fiskkött (56 %), beroende på råvarutillgång varieras sammansättningen av fisk mellan Torsk, Kolja, Sej och Kummel, vatten, potatismjöl, rapsolja, salt, kryddextrakter. Sås: Vatten, grädde, majsolja, modifierad stärkelse, hummerkött, tomatpuré, förtjockningsmedel (fruktkärnmjöl), salt, fiskbuljongextrakt, kryddor, aromer.

Att de redovisar fisksort och dess fångstområde på burkens botten med förklaringar till detta på sin etikett är toppen!

Men hur kan de kalla den ynkliga matskeden flytande röra för sås? Det är ju bara en halvmun full. Hummersmaken är väl rätt ok men du är tvungen att dryga ut eländet med något för att det ska bli något av ingenting. Och när du gjort det så är hummersmaken borta om du inte har hummerfond hemma.

Nästa gång blir det bullar i buljong och egengjord sås! Fast allra bästa bullarna gjorde jag själv. Det var länge sedan men ska laga detta inom kort igen. Laxqueneller! Det var gott det!

Vem skriver om fiskbullar 20 minuter över midnatt en lördag? Jo, jag!

Eller – jakten på smörgåstårta.

I veckan som gick blev sambon och jag helt plötsligt, som slagna av blixten, sugna på smörgåstårta. Den köpta varianten som man inte har slaskat med själv. Det finns vissa köpe som inte är goda, ett av mina första inlägg på den här bloggen faktiskt. Jag ägde en såg redan då och sågade på friskt!  Nu ska jag såga igen! När sinnet svämmar över av frustration så måste mitt tangentbord tala!

Jag är otrogen! Jag har ingen butik där jag alltid handlar. Jag handlar där de ropar högst om bra varor och billiga priser. Nä, de båda går så klart inte hand i hand för man får ju vad man betalar för. Inget att säga om. Dock handlar jag gärna på Willys en gång per vecka. De har bladpersilja i lösvikt, bra toapapper av billigt egenmärke (det med lila ruta på), hyfsat pris på ekoägg, rakt-över-disk-fisk, hyfsat utbud av konserver, en strålande chipsavdelning och – ett hyfsat rikt utbud på grönsaksavdelningen.

Ska jag köpa kött åker jag alltid till City Gross och blir besviken för ofta men inte alltid. Men de är de enda i den här sta’n som har kött som inte är förpackat i ”skyddande atmosfär”.

Åter till Willys!

Ofta bra men - köp inte tomater i lösvikt där. De ser ut som om de stått i oväder en vecka under tiden som förbipasserande fått betalt för att klämma på dem. Jo, trädgårdstomaterna, de där små du vet, är oftast bra.

Snurra på all rotselleri så du kan plocka bort dem med mögel på. Säger du till personalen att det är mögel på någon grönsak ser h@n frågande och sårad ut. Och tar motvilligt hand om det du visar upp utan att gå till lådan den låg i för att kolla hur de andra ser ut.

Grönsaker som befinner sig i påse (mangold nu senast) har alltför ofta en simmig gul vätska i botten.

Avokadon är antingen så stenhård att du får planera middagen veckor i förväg om du ska använda den eller redan färdig brun guacamole inuti. Mellanting finns sällan.

En sak till, men om kassa(inget mellanslag)personalen. De har gått trevlig-mot-kunden-kurs och önskar ofta trevlig helg och så men inte hur-hantera-varor-på-bandet-kurs. De lägger, med största försiktighet, chipspåsarna på sidan av bandet så de inte ska klämmas sönder av efterkommande tunga mjölklitrar och potatispåsar. Kryddgrönt, som färsk basilka, och tomater i lösvikt (om du ändå köpt av de halvruttna) kastar de med beslutsamhet och kraft rätt ut på det rullande bandet. En gång sa jag till kvinnan i kassan ”oj, jag köpte visst krossade tomater” när hon faktiskt dängde min påse med tomater på rullbandet så de for en halvmeter. Fast, jag tror inte hon hörde. Hon sa inget i alla fall.

Detta jag skrivit ovan är så vanligt att jag skriver om det. Engångsförsyndelser är inget jag hakar upp mig på. Errare humanum est, ignoscere divinum!

Nu till det jag egentligen hade att säga! Smörgåstårtan va de om.

Vi irrade som vanligt runt i butiken. Eller, som vanligt stod sambon och höll ett krampaktigt tag i kundvagnen och försökte fånga in vart jag var. Och då ska du se för dig den där pippin på tv på julafton. Som sticker fram sitt huvud på de mest upptänkliga och oväntade ställena! Det är därför jag blir så svettig när jag handlar. BTW.

Dock så fanns det ett kort ögonblick när sambon och jag gick sakta, sida vid sida, och råkade passera montern med smörgåstårtor. Och för en gångs skull så stannade alla våra fyra ögon på samma sak.

Det fanns fyra räksmörgåstårtor (storlek tre brödskivor på rad) i kyldisken á 133 kronor. Alla såg likadana ut och alla hade de samma datum. Vi tittade på varandra och omvärlden försvann för ett kort ögonblick – och lade en sådan där i kundvagnen.

Oj, vad jag ljuger. Jag höll den krampaktigt i famnen, varsamt, ända till kassan! Jag såg nog religiös ut just då?

Vi betalde och åkte hem. Nästan. Halvvägs hem, när jag med smörgåstårtan i famnen (tack och lov att jag slukade den med blicken) konstaterar att den ser rätt torr ut. Brödbitar på kanterna som inte ens har smör på sig, och pålägg som inte är särskilt överflödigt. Då ser jag något, tar upp mobilen och kollar vilket datum det är, och upptäcker att den ”gick ut” igår! Illa nog är väl det men det står inte när den är tillverkad. Är den tre dagar gammal eller fyra veckor?

Sambon tvärnitar och gör en handbroms-u-sväng. Nästan i alla fall. Det är min blogg så jag får överdriva hur mycket jag vill när det gäller sambons bilkörning!

Jag hoppar ur bilen och går in till butiken igen och talar om vad jag upptäckt. Damen jag talar till tar tillbaks tårtan och ger mig pengarna tillbaks. Och säger att hon ska ringa företaget som levererar dessa delikatesser till dem. De själva har inget ansvar säger hon. Ingen ursäkt. Inte ens en beklagande min.

Är det ICA som har som kutym att ge dubbla inköpssumman i retur när man reklamerar något som är oätbart?

Nåja, vi hade ändå inga sura miner men väl en beslutsamhet i blicken som skulle göra dig knäsvag! Här ska köpas smörgåstårta! Basta!

Vi åker till den ICA-butik som ligger närmast. Alltså faktiskt ganska bredvid Willys. Vi springer in och runt och konstaterar att de inte har någon smörgåstårta alls. Vi SKA ha smörgåstårta.

Jag envisas med ICA för jag har fått för mig att de har bra smörgåstårtor så vi kör till nästa ICA. Den där ICA-butiken jag skrivit om förr med den där mozzarellalådan som var så kladdig så länge att jag fotade den och la ut på bloggen. Jag kan så här i efterhand tala om att vi kollade (och fotade) den där lådan i ca 7 månader innan vi till sist konstaterade att de efter de där 7 månaderna gjort rent den.

Fast nu skulle jag ju berätta om smörgåstårtan som vi hittade där.

En räkstinn historia på 1200 gram för 125 kronor! Och den skulle inte gå ut förrän fem dagar senare! Att inte heller denna hade tillverkningsdatum skrivet var inget vi fäste oss vid.

Visserligen var garnityret lite ynkligt vad det gäller grönt å så.  Den var också tre brödskivor lång som den förra men hade, som sagt mycket räkor på toppen. Två ynkliga halverade citronskivor av änden på citronen, några gurkskivor, ett kvarta ägg fördelat över och en stor dillvippa (men långt skaft och allt) som var fräsch.

När jag kisade riktigt ordentligt kunde jag också konstatera att det inte fanns några E-nummer i skapelsen. Fast det hade inte den från Willys heller.

Den var så tung att sambon fick bära den till kassan.

Vi åkte hem, jag halade fram fin isbergsallad och lite stenbitsrom att pimpa den med. Jag glömde ju i min iver att fota innan jag skar upp (den räkbemängda) tårtan men jag fotade den när jag lagt upp den.

Och du, det är Mikaels Livlina som gjort den.

Och du själva Mikael, om du råkar läsa det här så, ta bort den gräsliga crabbfishen ur tårtan. Vi pillade bort den för den tillför ingenting till en i övrigt god smörgåstårta. Heder att du inte har preppat den med E-nummer! Äggen på tårtan var just exakt lagom kokta!