Har haft tomatplantor förr men då har jag bott i söderläge. Där vi bor nu kallar jagför "platsen där solen aldrig skiner".

5 minuter i köket på morgonen, sedan rundar solen huset och kommer till vårt vardagsrum vid 14-tiden och då är det träd i vägen så...

Hoppet står till ampeltomater man kan hänga högt upp och långt fram på balkongen.

På påsen står det att det är en bra amelväxt med små, söta körsbärstomater men vi får väl se hur det blir med det!

Jag hade sparat en ask vi köpte vindruvor i att användas som sålåda. Hål i botten är det och så ha man plastfolie med andningshål på. Jag har även sparat små krukor man köper kryddväxter i. Utmärkta omplanteringskrukor! Här köps inget i onödan!

Missade att fota frön och första planteringen men ...

Ampelkörsbärstomaten Tumbling Tom Reds barndom och liv!

18 mars

31 mars

1 april

1 april

1 april

Idag, 6 maj, har de vuxit en del. Ser framtiden an med tillförsikt :)

Här lägger jag framöver in fler bilder på hur det blir

Det bittra slutet med nästan inga tomater kan du se här!

När du städar i skåpet med torrvaror och råkar hitta en påse bönor med vackert skal (typ Pinto eller så) som gick ut för länge sedan (hur nu det gick till?) så tar du en vacker glasburk och häller upp dem i.

Då tror alla som hälsar på dig att du är en sådan där fantastisk människa som alltid håller på med storkok av bönor (så ofta att du till och med har köpt en särskild och dyr (nåja) burk till dem innan de är kokta) som du fryser in i praktiska små påsar och har i frysen.

Egentligen använder du dem i botten på pajskalet när du förgräddar det. Eller, du kommer att börja göra det från och med nu!

Jo, jag kokar bönor själv ibland men jag klättrar inte så (tillräckligt) ofta upp och kollar längs bak i skåpet vad som råkar ha hamnat där och blivit bortglömt. Fantastisk kan man vara på många andra sätt!

När jag hällde upp bönorna var det förvånansvärt många små stenar i så egentligen var det ändå inte bra att äta av dem för det är lätt att missa en!

Man får ju en massa äggvitor över om man håller på men majonnäsliknande dressingar och brûléer å sånt. Frys in dem!

Min mamma sa att äggvitor är oöverträffade när man ska panera räkor och fisk och sånt för paneringen fastnar mycket bättre än med hela ägg!

Edit: Panerade fisk på kvällen och det blev SÅ bra med äggvita!

… och nu tror alla underbara och älskade som läser det här att jag fått Martina Haag-fnatt! Och det har jag.

Jo, hur förståndig jag trots allt är så är jag klok nog att gilla hennes böcker för det de är!

Lite ”Bridget Jones” är det över dem! Man kan småfnissa över lustiga situationer och ha lite igenkänning över annat. Jaja, låt det vara!

Jag vill slå ett slag för bladpersilja! Den är verkligen underbar och borde vara älskad av alla! Man köper den som tur är numera i lösvikt som ligger (står i hink ibland) i stora knippen i butiken.

Om man köper en bukett och tar hem och rensar, alltså ser till att alla stjälkar är ungefär lika långa (klipper till det) och tar bort mindre blad längst ner på stjälken, och ställer i vattenglas i kylen så håller den i veckor där! Det är bara att nypa av de blad man behöver och skölja av och hacka eller vad du vill! Och så gör man som jag gör och det är att man har en påse i frysen där man lägger alla stjälkar som blir över.  Fiffigt är ju då att när det står i ett recept att man ska ha med persiljestjälkar så har man dem redan i frysen! Ha!

Tänk bara på att det bara är stjälkarna som ska stå i vatten eftersom småbladen både vissnar fort under vatten (inga akvarieväxter) och dessutom förorenar vattnet. Det är precis detsamma som med snittblommor; inga blad under vattenlinjen! Ok?

   Ja jag råkar ha två buketter!

Jag tog igår ut ett antal påsar ur frysen. Så mystiska var de nu inte för det har visat sig vid närmare undersökning att jag har stenkoll på allt i min frys fast det inte sitter lappar på. Så projektet frystömning innebär inga hisnande eller kulinatiska äventyr. Det blev dock en vanlig god middag.

En slatt passerade tomater, botten av en tetra med krossade tomater med örter, en burk med 1 dl tomatsås till pizza, en påse körsbärstomater jag frös in när de började bli rynkiga; allt detta blev en tomatsås. Jag finhackade en stor vitlök, en gul lök och en stjälkselleri som jag smälte med smör och olja under lock en kvart. Tillsatte alla "tomatsaker", en nypa socker och lät koka ihop ett par timmar på låg värme. Det blev tomatsmak det!

Sedan tillsatte jag två påsar färdigstekt köttfärs och en lite påse köttfärssås som blivit över någon gång. Kokade ihop det hela med lite standardmjölk och en skvätt balsmavinäger. Pojkarna ville ha pasta men till ´mig fixade jag gott potatismos eftersom jag hade mos-abstinens.

   Påsar och paket

   Efter två timmars kokning av tomatprylar...

     ...och i med färs å koka å krydda å så så blev det gott 

och hur intressant var det här ...

Före jul köpte jag köttfärs som var ICA:s egna, förpackad i skyddande atmosfär. Den råkade bli liggande i kylen ett par dagar så när jag stekte köttbullarna hade den passerat ”sista förbrukningsdatum” dagen innan. Färsen luktade inget konstigt och köttbullarna var goda och vi blev inte sjuka.

Det var en rejäl laddning köttfärs så bara hälften gick åt. Sedan tog jag väl och glömde resten av färsen igen. Dagen efter, alltså 2 dagar efter ”sista” dagen, luktade jag på färsen och det var ingen konstig doft. Lite ko som det ska.

Eftersom jag inte hade tid att laga något så stekte jag bara upp färsen för att stoppa eventuella bakterietillväxter. Jag brynte den i omgångar, la allt i en stekgryta, hällde på lite vatten och såg till att hela färsen blev ordentligt upphettad under åtminstone en halvtimme.

Jag lät fettet rinna av i durkslag, smakade på den (för att kolla om jag skulle bli magsjuk) och frös in den på en bricka. Sedan smulade jag ner den frusna färsen i en plastpåse och kan hälla upp och tina det jag behöver per gång. Ja, det var 1,5 kilo!

Det kanske inte är att rekommendera men man SKA lukta på och ibland smaka på saker innan man dömer ut dem. Köttfärsen smakade jag INTE på innan jag stekte den, bara efter.

Varje gång jag steker kött, helt eller färs och inte ska använda stekskyn till något så vispar jag ur den heta pannan med vatten och låter det puttra ihop en stund. Sedan häller jag upp det i en bytta via en tesil, kyler det och när det bildats ett stelt fettlager överst så lyfter jag ur det och fryser in skyn.

Jag märker oftast inte med etikett för det glömmer jag. En gång slängde jag i en klump räkfond i gräddsåsen och märkte inte något förrän det började tina. Försent!

Det sitter mycket smak i fettet så man kan ju låta det vara kvar, helt eller delvis.

Man kan köra på ett mellanting och låta fettet frysa med och sedan ta bort det när man tinar skyn om man då i den stunden inte vill ha det feta. Skyn får dock mycket kortare hållbarhet i frysen med det feta kvar.

Skyn som blev av gårdagens julköttbullestekning har stått i kylen och fått det feta som en stelnad kaka överst

Har man köpt för många citroner och glömt dem på en obestämd plats i köket?

Jag gör det ibland. Hittade två idag, bakom lökskålen, som blivit små och stenhårda!

De här ligger på ett espressofat så de är som synes rätt små.

Jag fick ta till vassa brödkniven för att dela dem. Det roliga är att om de bara har legat till sig är de ofta fina inuti. Skalet kan man glömma men de går ju att pressa och så kan man frysa in saften tills man behöver den.

Jag pressade saften, fick 50 ml av en frukt, och frös in på plastfolie som jag lagt i en djup tallrik. Saften från en citron i varje.

Sedan lägger man flaken i en fryspåse och kan bryta och tina önskad mängd när andan faller på. Fryser man i iskuber måste man ju tina en kub