Ja, nu ska hon snacka igen tänker du. Japp, det tänker jag, säger jag då!  Nej, jag tänker inte komma med spännande skvaller eller oemotsagda sanningar eller falska anklagelser. Ska bara gnälla lite! Allt är alltså som vanligt och som det ska.

Jag har inte kunnat blogga på ett tag för jag har haft skrivkramp. Och annan kramp! Och tinnitus! Ett ständigt och oavbrutet tjut i öronen dygnet runt och varje minut (sekund) om du nu inte vet vad det är.  Skitjobbigt om du frågar just mig. Galen? Ja, det är jag det!

För övrigt var det just Tinnitus jag döpte sambons son till för 6 år sedan, när jag lärde känna honom. Andra, av varandra oberoende, källor har döpt honom till ”Megafonen” så jag var inte värst! Jag säger att han har oral inkontinens men då blir sambon lite sur. Kan du begripa? Grabben är 11 år nu och jag börjar få pli på hans orerande. Fine!

 Maten jag lagat det sista har blivit ”sådär”. Inte ens köttfärssoppan fick jag till bra. Ibland blir det bara så. Som när jag inte kunde steka falukorv.

Det är en absolut sanning att man kan misslyckas med den enklaste grej i köket om man inte har lust eller inspiration eller känner kärlek till råvaran! Visst är det märkligt. En sådan enkel sak som att steka korv kan gå fel. Det var inte korven det var fel på, bara så du vet! Korven var från Lidl och jag är född i Halmstad! Om du undrade! Över korven alltså.

Och dessa järnvägars hantverkare! Jag älskar dem för de gör mitt boende finare för varje gång de är här men att varje dag gå och undra om det ska knacka på dörren just idag är jobbigt! Tänk dig själv att vara tvungen att borsta tänderna så fort du öppnar korpgluggarna varje morgon innan du satt på kaffet! Kan du begripa?

Från det ena till det andra och tillbaks igen så … mitt kök då. Jösses Amalia säger jag! Från att ha haft ett kök i dalablått (blå panel och blommiga väggar, kan du begripa?) så är det nu vitt. Hade en gråvit blommig plastskiva över diskbänken förut men nu sitter där fint vitt kakel! Ny diskbänk och ny kran behövdes och det fick jag! Tack Kopparstaden för att ni gjorde mitt kök funktionsdugligt och att det blev så fint att jag blir glad bara jag ser det! Tack också till Ann-Britt som såg till att det blev som det blev när det inte var som det skulle.

Jag njuter mer nu av att stå där än förr och korven blir absolut mer välstekt! Sambon tackar också!

Fådda blommor är ett uttryck jag gillar. Fådd mobil? Får mobil lite gratis av Tre när det vill sig och abbonemanget gått ut.

Har en ny mobil. Asså. NY! Jättejätteny!

Jag är rädd för den! En android är det. Visst är det lite samma ord som alien? Något man inte vet vad det är liksom. Jag är inte dum i huvudet eller oteknisk alls men när jag blänger på mobilen blir jag lite skraj. Mobilen blänger nämligen tillbaks! Kan du begripa?

kolla själv ...

Nu har jag (sambon) dock satt igång den eftersom sambon tvingar mig. Kan det bero på att jag fick den i december och har vägrat att alls ta i eländet? Den har helt enkelt legat i sin låda och blängt på mig så fort jag har passerat. Nu är det slut på goda tider för nu har trettiosjuan till himlen … mobilen är igång. *suck* Ska jag nu också bli tvungen att Twittra? inte

Skåpsrensningen jag ägnat mig åt ett tag går mot sitt slut. Frysen börjar eka när jag ropar på ärtorna och isen smälter bara jag tittar på den. Fast min blick har alltid haft den förmågan. Kan du begripa?

Därför, endast därför, kommer jag att inleda nästa vecka med temat ”soppvecka”. Jadå! Sedan kommer jag dessutom att ha tema varje vecka hade jag tänkt. Vad temat bli vet jag inte nu men kanske vegetariskt, sallad, lchf eller GI. Vem vet? Egentligen vill jag ha två soppveckor på raken för jag har så många idéer men det går väl inte. Eller? Går och går. Klockan går. Allt går bara man vill.

Whatever.

Klockan går mot sitt slut och jag med. Jag har inte orkat/hunnit varken läsa din matblogg (eller någon annans) eller säga något där men du förlåter mig säkert eftersom du vet hur jag är.

När man inte är som man borde eller skulle så får man vara glad att man är som man ändå är.

*trött*

Avslutar lite fint med en text jag fick mailat till mig för några år sedan:

” Drick sprit!

En buffelhjord rör sig inte fortare än den långsammaste buffeln.

När hjorden jagas är det de långsammaste och svagaste djuren som dödas först.

Detta naturliga urval är bra för hjorden, eftersom hjorden som helhet blir snabbare och friskare genom den kontinuerliga gallringen av de svagaste medlemmarna.

Ungefär på samma sätt kan den mänskliga hjärnan inte jobba snabbare än sina långsammaste hjärnceller.

Som alla vet, tar överdriven alkoholkonsumtion kål på hjärnceller men naturligtvis är det de långsammaste och svagaste hjärncellerna som går åt först.

Genom att regelbundet konsumera alkohol kan man alltså rensa bort de svaga och långsamma hjärncellerna och där igenom göra hjärnan till en snabbare och effektivare maskin.

Det är således därför man alltid känner sig smartare efter några järn.”

När livet ger mer än du kan klara och dygnets tjugofyra timmar inte räcker till, då ska du minnas den här berättelsen, berättelsen om syltburken och ölet.

Professorn i filosofi föreläser för sina elever om social kompetens och samlevnad. Han har några saker på bordet framför sig.

När lektionen börjar, fyller han en stor och tom syltburk med golfbollar och frågar studenterna om burken är full. Alla nickar jakande som svar.

Så tar professorn en låda med små, färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar den lätt och kulorna hittar vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han om burken är full och studenterna nickar en gång till.

Nu tar professorn upp en påse med sand och häller den i burken. Naturligtvis fyller sanden de hålrum som finns mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar han om burken är full och studenterna svarar ja.

Professorn tar då en stor burk öl och häller hela innehållet i syltburken, som fyller upp hålrummen mellan sandkornen.

– Nu, säger professorn, anta att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, det du älskar att göra, m.m Det är saker som gör ditt liv fullständigt. Om så allt annat kring dig försvann och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv ändå vara meningsfyllt.

– De små kulorna, fortsätter professorn, representerar de andra sakerna som betyder något. Det kan vara ditt jobb, din bil, din motorcykel, ditt fritidshus, osv.

– Sanden, säger professorn vidare, är allt annat, den representerar de små sakerna. Man kan säga att sanden är detaljerna i livet. Om du först häller sanden i syltburken, blir det inte någon plats över till de viktiga golfbollarna och småkulorna. Detsamma gäller om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna i livet, då får du inte någon tid till de saker som är viktigast för dig.

– Koncentrera dig på de saker som är viktiga, manar professorn. Lek med barnen, bjud din kära på middag, umgås med dina vänner. Det finns alltid tid att städa huset och kasta soporna. Ta hand om golfbollarna först, ta hand om det som verkligen betyder något. Prioritera, resten är bara sand!

En av studenterna sträcker upp handen och undrar vad ölet representerar.

– Jag är glad att du frågar, ler professorn. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än är, så finns det alltid plats till en stor öl!

bilden är lånad och texten tagen från okänd

Målaren som kom och fixade så vårt kök genomgick en metamorfos från babyblått till Stockholmsvitt var verkligen tyst. Moltyst! Han gjorde ett bra jobb och det tackar jag för men de tre dagar det tog för honom att fixa alla tapeter och paneler vita tillbringade jag i soffan tittandes på ”Hollywoodfruar”, ”How clean is your house” och vissa andra ännu mer suspekta program som går dagtid.

Han sa inte ett smack och det var lite skönt eftersom jag inte orkar kallprata hantverk i tre dagar men jag kände mig som en främling i mitt eget hem. Jag åt frukost när han stack iväg och åt frukost och lunch när han stack iväg och åt lunch. Det är första gången på länge som jag har ätit på så fast tider så dä va la bra då. Knappt jag gick och kissade.

Köket blev ursnyggt med det vita! Färgen heter 02 om du vill härmas.

Han som skulle kakla över diskbänken då. Han kacklade (var pratsam) han. Han försökte gör jobbet på 4 timmar men det ”sket sig”. Han sa att han fick så dåligt betalt av Kopparstaden (som vi hyr av) att det inte lönade sig annars. Rena backjobbet, sa han. Han var lite för gnällig.

Han jobbade medan han snackade men jösses vad han var duktig. Inga ”kors” som man annars rättar upp kakelplattor efter, eller vattenpass. Allt är totalt spikrakt och supersnyggt! Vitt kakel och grått emellan är standarden man får och det blev jag nöjd med. Väldigt nöjd!

Före detta har de satt in en ny diskbänk och en ny blandare åt oss. Blandare i stället för två kranar man fick reglera kallt och varmt med och slösa vatten under tiden! Jamen hallå vad lycklig jag blev då!

Gåta: Hur snabbt blir en ny diskbänk repig då? Jo, så fort man har öppnat en konservburk på den. En ojämn cirkelformad repighet i flera varv! Hm! Skärpning och behandla plåten med ömhet! Mmm ..

Den snackande snickaren har idag satt upp några lister som skulle täcka kanten mellan kaklet och undre kanten av köksskåpen och han var så himla rar att han gav sig tid att borra upp stången jag köpt för att ha över diskbänken. Han var verkligen både snicksalig och snacksalig.

Vi har avhandlat kakel, fog, skruvar, matlådor, diskmaskiner, elpris, målarborstar, väder, bovärdar (fastighetsskötare hos Kopparstaden), att målare inte pratar (kan bero på allt lösningsmedel de fick i sig förr), diskmaskiner v/s handdisk samt hur man får en diskbänk att inte slå sig.

Ja, vad säger man?

Han var både trevlig och duktig! Och snäll. Ja, snäll som både skruvade upp min stång samt meddelade att jag var tvungen att köpa två kakelplattor så jag kunde ersätta de han borrat i åt mig om inte nästa hyresgäst ville ha stång. Klart h@n vill ha stång? Det att ersätta a och o i han eller hon med @ har jag snott från en kommentar av Smaskens hos Smaskens. Bra idé!

Har jag snackat klart nu? Nä, lite andra tankar hos mig kommer här:

Det är ett jävla elände! Jag vill inte gnälla men tjutet i öronen (huvudet?) blir bara värre. Tänk dig att grannen har testbilden på TV:n på, ni har lyhört, och det nästan högsta tjutet har hakat upp sig. Oavbrutet. Och att det ibland är högre än någonsin. Då låter det som om det var din egen TV som lät.

Det är samma typ (frekvens) av ljud hela tiden men det låter mycket högre ibland.

Det är aldrig tyst en endaste minut. Inte en sekund slutar det tjuta! Timme efter timme och dygnet runt! Du blir så tokig av det att du håller för öronen men det hjälper ju inte för det sitter inuti din skalle (öronen?)!

Det där med att kunna sätta sig utomhus och njuta av lugn, tystnad och frid är borta. Fågelsången överröstas av tjutet du har i öronen.  Du kan glömma det en stund när du lyssnar på radio eller TV men efter några minuter så slår tjutet i dina öron igenom alla andra ljud. Koncentrationssvårigheter, irritation, sömnsvårigheter och deppighet blir följden och du vet inte vart du ska ta vägen eller vad du ska göra!

Far åt helvete! Ja, inte du men ljudet som aldrig upphör.

Snick Snack Snut. Nu är sagan slut!

   Fläckarna som syns sitter inte på väggen utan i min kamera

   Kakel, kran och diskbänk. Nytt, nytt & nytt!

   Visst gör det ont när knoppar brister? Här brister inget! Mina nya!

Ja men, nu var det länge sedan jag satt uppe och skrev av mig ordentligt! Jag har oftast varit så trött på kvällen att jag inte orkat tänka och än mindre skriva det jag tänker och att skriva ner det jag lagat har varit en omöjlig tanke. Jag HAR lagat mat varje dag! Inte av halvfabrikat eller fusk utan riktig mat och jag HAR kladdat ner på lappar det jag lagat mat av men jag har INTE tagit nästa steg och bloggat om det. Jag har ju knappt orkat fundera ut hur jag ska laga av det jag har eller har köpt så hur ska jag då orka att även ha tankekraft att formulera eländet i ord? Ikväll har jag dock tagit mig i den kraglösa tröjan och det blev ju en ketchupeffekt på tre inlägg. Bra där Alma!

För övrigt: pryder tomatburkarna sin plats i kryddhyllan och kastrullerna är diskade. Japp! Jag orkar diska på kvällen! I förra lägenheten var jag så less att disken ibland fick stå tills nästa dag. Den lägenheten ”Helvetesgapet” var deprimerande men den här nya får mig glad!  Jag är full av planer över vad vi ska göra och hur vi ska få det bättre än bäst.

Jag ska genomföra det jag alltid vill med mitt boende och det är att varje ställe och vrå i lägenheten ska vara trevlig att titta på. Varje del ska vara genomtänkt och alla rum ska ha en viss stil och det ska vara en röd tråd genomgående. Visst låter det super!?! Att det tar en viss tid att genomföra gör ingenting. Jag menar, allt tar tid och kraft men jag vill även att det ska vara billigt för jag är inte typen som vill lägga en massa pengar på inredning. Allt går att köpa men det är inte min grej att bo i ett hem som är dyrbart.

För övrigt: så har jag blivit väldigt förtjust i min ”Bovärd”. Eh, ja faktiskt! Du som följt min blogg vet vilka problem jag haft men nu är det annat ljud i skällan!

Jag är ju inte den som dömer eller tycker eller så och sedan får det vara. Jag omvärderar både en, två och fyra gånger innan jag anser att en människa är – helt igenom osympatisk.

Om en människa bemöter dig illa och är otrevlig, har taggarna utåt eller sur mot dig så ge henom (henne eller honom) en chans till. Du har ingen jäkla aning om varför den människa var som den var mot just dig, just då! Kanske förstoppning, inte pengar till räkningarna, någon hade varit elak eller hade henom kanske blivit övergiven av sin äkta hälft eller rent av bedragen? Örsprång eller nageltrång?  Orsakerna vet man inget om men DÖM INTE förrän du är säker på att människan är genuint elak eller dum!

Idag fick jag löfte om både en ny diskbänk (den gamla hade ju slagit sig) och en blandare till den (i stället för en kall- och en varmvattenkran) och dessutom målat under övre köksskåpen. Och vi skrattade när vi pratade. Och när vi vinkade av varandra vid ytterdörren så log båda från öra till öra.

De du!

När hon ringde på dörren var jag klädd i nattlinne (svart herrlinne från Dressman) och joggingbyxor och hade varken borstat hår eller tänder men sambons son släppte in henne så vad gör man? Jag stoppade en halstablett i munnen, drog fingrarna genom håret och log. Sedan glömde jag hur jag såg ut och lät henne ringa hit en karl som skulle fixa gångjärnet på en kökslucka. Jag försökte att inte andas på dem.

Hon som bodde i vår lägenhet innan vi flyttade hit (hon som inte kunde städa) måtte ha tappat ett ton stenar på spisen. När jag torkar den går vissa fläckar inte bort men det beror på att det gått flisor ur emaljen på tio ställen. Nu har min bovärd lovat att det ska fyllas i ny emalj där så nu slipper jag dö torkningsdöden. Du vet, när man torkar och torkar och det inte händer någonting så man fortsätter tills man dör.

För övrigt: så besökte jag ortopeden idag. Hade tid hos en sjukgymnast som hette Per. Jag var så klart nervös och svettig före men han var så trevlig att jag glömde det. Inte för att jag slutade vara nervös och svettig men jag glömde tänka på det. Jag fick tid till ny RMT för den gamla bilden hade gått ur tiden då den var ett halvår gammal och så skrev han remiss till en kirurg för en extra koll. Mina kotor (med diskbråck å de) i nacken förkalkar sig och han säger att smärta har tre ben; sömn, träning och psykiskt välbefinnande. Han säger som min läkare att man ska ha livskvalité även om man har ständig värk och om ett av smärtans tre ben är ostadigt så mår man inte bra. Tänk så förståndig han var!

För övrigt:

Glöm inte att tomater och lök ska förvaras i rumstemperatur.

Glöm inte att kött ska ligga i rumstemperatur innan du steker det.

Glöm inte att Lisa sagt att du ska krydda (salta) griskött en kvart innan du steker det.

Glöm inte heller att hon har sagt att rödvin du ska ha i maten inte bara ska vara oekat utan helst även var gjort av flera sorters druvor och inte bara en enda för det ger maten en mer komplex smak.

För övrigt så äter jag skorpor med mjölk rätt många kvällar. Kardemummaskorpor med smör och ost. Ja, det sker efter 22.00 Om det sker före 22.00 så är sambon med och då blir det te med skorpor. Och tänk att vi sätter i oss 8-10 var utan att blinka. Med smör och ost. Prova så får du se, det är skitgott. Man doppar!

Det här åt vi på nyårsdagen. Bilden är skickad via sambons Picasa så den blir inte större hur du än stirrar. Ost och kex plus en röra på en ny produkt från Milko som var himla god. Vi provsmakade den på Hemköp och kunde inte låta bli att öka på kundkorgen! Recept kommer om du väntar någon dag.

Eller, kanske hellre, gläds med mig!

Jag har just haft en vecka med sambons elvaårige son närvarande, hjälpandes till i mitt kök som hemkunskapsläxa. Han är i detta nu returnerad med expressfart till sin ”ömma modern”. Du vet uttrycket i ”Karl-Bertil Jonssons jul”?

Det är för övrig där mitt bloggnamn kommer ifrån. Alltså Alma Mater.

Där måste jag ge en eloge till Filifjonkan, damen som kommenterar här både nu och då! En gång för flera år sedan hade jag en högst personlig blogg som jag döpte till ”Carpe Diem”. Jag och Filifjonkan pratade ganska mycket då. På den tiden hade hon inte alla dessa fantastiska bilder och bildspel utan skrev bara rakt av. Min blogg då handlade om alla mina djupaste känslor, mitt dåliga mående, alla mina tillkortakommanden, kort sagt allt skit jag hade i själen! När jag skrev om detta hade jag ca 10-20 gånger fler läsare än vad jag har idag som matbloggare. Jag var så klart totalt anonym.

Rätt vad det var så fick min son syn på min blogg när jag satt vid datorn. Full panik! En son ska inte veta allt mamma har i skallen eller hur skitdåligt hon mår (cancertiden) eller hur mörk framtiden känns. Jag var tvungen att byta namn på bloggen i all hast. Då föreslår Filifjonkan att jag ska ta namnet ”Alma Mater” just på grund av den stora kärlek jag (som alla föräldrar) hyser till mina barn., och som hon sett hade genomsyrat hela min dåvarande blogg.

Alma Mater = Ömma (Hulda) Modern”. Jag vet att det även betyder ”Mitt universitet”, ”Närande moder” och allt möjligt.

Även Avataria (Månens mörka sida) och någon gång Trollpackan är med mig från ”den mörka tiden” med kommentarer här ibland.

Sedermera la jag ner den bloggen eftersom jag inte orkade skriva mer. Orden tog slut. Jag som är så skrivglad fick inte fram en enda bokstav på bloggen. Kunde inte skriva alls! Bloggen låg visserligen kvar i cyberrymden men jag var finito. (Den bloggen är borttagen nu)

Ända tills min sambo sa; skaffa dig en matblogg!

Mitt från början stora intresse för mat började utveckla sig till ytterligheter när jag insåg att jag aldrig mer kunde förvärvarbeta (som det heter) utan jag var tvungen att bli ”hemmafru”. Mina medicinska data kan vi lämna därhän men jag är faktiskt ändå lycklig med vad jag gör!

Jag lagade mat, sambon sa att det var skitgott. Jag lagade mer mat, sambon sa att det var det godaste han ätit. Jag lagade ännu mer mat, sambon sa att det var det absolut godaste han ätit i den vägen! Tja, vad gör man? Man lagar massor av den GODASTE mat man kan i TIMMAR! Och målet är att sambon ska säga att det var ännu godare än förra gången! (Moment 22)

Nej, vi rullar inte fram utan är bara halvfeta.

Efter alla måltider sambon fick och eftersom han sett att jag tycker det är så vansinnigt roligt att skriva så sa han just; skaffa dig en matblogg!

Och här är jag nu.

För att återgå till det jag startade med; sambons son! Han har börjat med hemkunskap nu. Och har i läxa att hjälpa till hemma. Jag har verkligen blandade känslor! Jag är en köksfascist och har svårt att umgås någon som petar i mina kastruller! Samtidigt så är ju grabben en veritabel dröm att vara med! Han gör som jag säger och säger jag inte så gör han inte. Mån om att vara till lags. Och det är också jobbigt. En grabb i den åldern ska vara smått obstinat och gnälla över att han ”måste”. Men inte han inte!

Lena, vad får jag hjälpa dig med i köket?

Jag som aldrig varit en lek- och skojmamma (förlåt till mina egna barn) ska glatt hjälpa ungen och visa hur man skalar potatis och det utan att bli irriterad. För han är ju inte perfekt och snabb så klart! Han har ju aldrig gjort det (skalat potatis). Hans mamma låter honom inte ens skölja av tallrikarna efter maten (fast han vill) för det blir inte på hennes sätt.

Jag vet det eftersom jag en gång bad honom om att hjälpa sin mamma med just att ta bort och skölja av tallrikar efter maten. Tänkte att eftersom han är så duktig här hos oss med sina uppgifter han har så vore det kul att han visar vad han kan hos sin riktiga mamma.

Grabben gråter när han kommer till oss veckan efter!

”Mamma sa att hon vill göra det själv så hon får det som hon vill”. Vad säger man? Man säger ingenting (jo, att han ändå var duktig som försökte) men när han kommer och så gärna vill hjälpa till så skiter man i allt och låter grabben hjälpa till och ger ohemult mycket beröm för det är just det han behöver.

Alma Mater heter jag fast jag är döpt till Lena.

Var det något mer jag ville säga? Nä! Gonatti!

Matbloggare är ett släkte för sig! Ta det eller lämna det, som vi säger på svenska. Min åsikt alltså!

Det köps nya varor/smaker i gross och parti (om vi inte får dem gratis, vilket händer) och det ska lagas mat av allt vi ser, hör och känner. Fine!

Det kostar ofta skjortan att hänga med i allt som är nyheter men man kan ju bara inte låta bli när man är matnörd! Ser man en lapp eller skylt med ordet ”nyhet” i butiken så dras man dit även om ens sambo försöker backa. Ja men, jag måste ju proooova! Klart sambon backar igen - men i att ge med sig. Jag har verkligen blivit duktig på att övertala sambon att köpa nyheter/varor vi inte behöver eller tänkt köpa. Det är ingen bra egenskap jag har, det har jag insett. Men jag gör det ändå! Och? (han får en puss då)

Vem sa att man tjänar pengar på att matblogga? Dyrt nöje!

Och nu kommer det jag tänkt på länge så nu säger jag det:

Jag gillar inte matbloggare som kommer och slänger in en kommentar hos mig bara för att visa sig! Jag svarar (så klart, för jag svarar alla) och kollar in deras blogg och säger så klart något hos dem (9 gånger av 10). Har jag tur får jag svar men oftast inte. Sedan säger jag en sak till på deras blogg eftersom jag har lagt dem på bevakning. Inget svar. Tack så jävla mycket för kaffet!

(Detta gäller ju inte er som inte beter er så här och ni vet själva vilka ni är) Love to you!

Jag kan kosta på mig att svara på alla kommentarer för jag har inte så många. Kryddburken t.ex kan inte svara på alla för då skulle hon ha ett dubbelt heltidsjobb med detta. Hon svarar ändå ofta på frågor (om hon inte mailar svar) och det är fint.

Men så finns det matbloggare som aldrig svarar på kommentarer även om de bara har ca 3-5 stycken per inlägg. Varför? Och då särskilt när de inte ens har ett inlägg per dag utan mer sporadiskt.  Svara dina läsare människa! Visa respekt!

Min blogg har inte massor med kommentarer men den har en hel del kommentarer som betyder något! Tack Moma, Receptomaten, Birgitta och en del andra (som får beröm i senare inlägg eftersom jag inte kan nämna er alla nu)!

Jag har inte tusentals besökare utan bara hundratals men de som säger något hos mig SÄGER något! Ibland är det rena chatten och det är så kul!  Vet du; det beror nog på att jag svarar!

Jag har haft lite extra tid över den senaste tiden och rantat runt på en hel massa matbloggar som jag annars normalt inte besöker dagligdags utan mer då och då. Jag har haft dem på min ”lista” men har inte haft tid att kolla upp på ett tag. Snacka om att jag fått respons! Av vissa!

De som hälsat på min blogg och som jag gjort detsamma med och sagt något hos:

Vissa svarar lite fint men ger inte gensvar på min blogg (vilket inte behövs).

Vissa svarar och hälsar på hos mig och säger hej men kommer aldrig mer igen (det kan bero på att de inte gillar min blogg/mina recept)

Vissa svara inte på kommentar alls fast de bara fått en enda och det är min. Skit!

Jag kan förstå att vissa matbloggare inte svarar på kommentarer eftersom man kanske bara har en matblogg för sin egen skull men då ska man inte heller skriva ”vad tycker ni?” i sitt inlägg! Och sedan inte svara när läsaren tycker!

Jag sågar:

Dig som inte svarar på kommentarer när du ändå bara får 2-5 stycken! Jag kom till din blogg och läste och brydde mig så jag sa något så - SE mig!

Dig som kommenterar på min blogg och frågar något eller säger något frågande men aldrig kommer tillbaka och läser svaret.

Dig som bara kommer och säger "Å så gott det ser ut" utan att mena det!

Vad hade du här att göra? Bli sedd? Ring Se & Hör!

Så nu fick jag det sagt och lättade därmed mitt hjärta!

  KYL MATEN!

Det frågas om allt möjligt på Google och klickas sedan på min blogg, antingen svaret står där eller inte. Populärast just nu är ”förvälla kantareller” och ”torka svamp” just när det gäller ”hur man gör”. Väldigt många gånger har jag sett sökning på ”göra eget potatismos” så då tog jag väl och mätte hur jag gjorde mitt goda potatismos för en tid sedan.

Nu har det ett antal gånger frågats hur man kyler ner mat. Eftersom jag skapade bloggen bl.a för att ge lite tips till de yngre som nyss flyttat hemifrån och som inte vet något om hur man gör i köket eller har någon kokbok, förutom för att mina barn skulle ha mammas mat på nätet, så får jag väl skriva om hur man kyler mat. Jag är en glad amatör-husmor som aldrig blivit sjuk av min egen mat, kyld eller inte, så då berättar jag väl hur jag gör då.

Det jag skriver nu förutsätter att man inte vet något alls utan bara behöver lite grundregler. Det är på intet sätt heltäckande utan gäller för det vanliga hemmaköket. Du som är lite äldre och/eller har lagat mat ett tag utan att ha blivit matförgiftad och sjuk eller har dött av din mat kan sluta läsa här!

Grundregeln är att man alltid kyler ner mat så snabbt som möjligt!

Det gör man för att inte bakterier ska frodas så maten blir dålig eller, i västa fall, giftig.

Placera aldrig ett glas- eller porslinskärl (form eller skål) med varm mat rätt ner i kallt vatten.

Glaset spricker och maten flyter! Har du ändå lyckats med konststycket så kasta all mat. Det kan ha hamnat en glasflisa i maten, som inte syns, och den sticker hål på din tarm och orsakar bukhinneinflammation – i bästa fall. Du ska så klart inte heller tina saker i ett glas- eller porslinskärl i hett vatten. Kärlet spricker!

Lägg alltså över maten i ett kärl av rostfritt stål eller plast. Eller i alla fall något material som är tåligt.

Kyl helst maten så kyligt som möjligt.

Spola iskallt vatten i diskhon och placera kärlet med maten där. Lägg gärna en matkniv eller annat föremål under kärlet så kallvattnet kan cirkulera runt och under hela för snabb kylning. Byt vatten om/när det blivit ljummet. Isbitar eller frysta kylklampar påskyndar det hela, så klart. Är det kallt ute kan du kyla maten på balkongen. Täck över så inte måsarna får ett skrovmål.

Om man ska kyla maten på sommaren när dagarna är heta.

Kyl fortast möjligt. Lägg folie över maten så flugorna inte kommer och käkar. Du vet väl hur flugor äter? De sätter sig på maten, spottar upp sekret från sin förra måltid (troligen en bajshög/gödselstack) för att lösa upp maten så att de kan suga upp lösningen med sin ”sugsnabel”.

Man ska inte ställa varm mat i kylen eftersom temperaturen i kylen sjunker så de övriga matvarorna kan bli dåliga.

Sänk temperaturen i kylen, särskilt över sommaren, och om maten bara är ljummen kan du faktiskt ställa den där för nedkylning. Jag har +8 på varmaste stället och +1 på kallaste. Alltid. Ställ maten på +1, eller kallaste stället, men se till att det inte står något i närheten som inte tål ett temperaturfall.

All vanlig mat som är ordentligt kokt (hett) klarar, som regel, att svalna i rumstemperatur. Den är kokt och har kommit upp i temperatur så mycket att eventuella bakterier dör.

Om du måste tillaga grönsaker i förväg så välj då hellre att tillaga dem så de är ”nästan kokta” när de tas av plattan och vattnet hälls av. De ”efterkokar” när de står och rinner av eftersom värmen i dem är så hög. Detta gäller allt, även pasta, och har inget med slutförvaring att göra.

Kyl kokta grönsaker i isvatten …

… om du vill tillaga dem i förväg. Men då måste nerkylningen ske snabbt om de inte ska förlora sin stuns och krispighet, men… gör inte detta moment i onödan. Det är egentligen ett sätt för restauranger när de måste förbereda inför själva uppvärmningen och serveringen. Grönsakerna blir vattniga om de behandlas fel. Detta har inget med slutförvaring att göra.

Och du; just broccoli är en fena på att släppa av alla sina nyttigheter i kokvattnet så ångkoka den gärna!

Bakterierna frodas och växer där vi inte vill.

Vad jag lärde mig när jag pluggade till undersköterska (för 20 år sedan men gäller än) är att man i värsta fall kan dö av Botulism, men det gäller, i alla fall oftast, främst dåligt konserverad mat och var vanligare förr och inget jag tar upp nu. Nu snackar vi om att undvika vanlig magsjuka av mat som är misshandlad vid nerkylning.

Konservburkar som är buckliga eller är av utgånget datum gav förr en varning om att man kunde bli väldigt sjuk av bakterien Clostridium Botulinum.

Jag tror inte det är så vanligt numera men jag köper ändå aldrig konservburkar som har fått sig en smäll. Det sitter i ryggmärgen och går aldrig ur!

Ofta blir mat dålig om det finns coli-bakterier (bajs) i maten.

Folk som inte varit noga med att tvätta händerna efter toalettbesöket, även om de bara har varit på toa och kissat, sprider denna bakterie. Coli finns överallt på hela toaletten om den inte städas nog. Städa!

Sist men inte minst viktigt är det här med att värma mat som har kylts eller blivit fryst och sedan ska tinas och ätas!

De eventuella bakterier som slagit sig ner i din mat och domnat bort av kylan, i kyl och frys, kan lätt återuppstå när du värmer den. Du går aldrig säker om du inte har god hygien och har kylt maten på rätt sätt!

Jag är dessvärre ingen expert men min tumregel är att man måste hetta upp maten till minst 80° om man vill att illvilliga baciller ska fara hädan något sånär. Rätta mig om jag har fel!

Livsmedelsverket säger att man ska värma maten till 70° vad det gäller somligt men jag säger ändå 80° om du inte är tvärsäker på att du kylde den snabbt nog.

God hygien och bondförnuft regerar!

   En termometer i ett glas ger en rättvis fingervisning om hur tempen är i kylen!

Det där med storleken har jag reagerat på, faktiskt ända sedan jag började läsa recept på järnåldern. För storleken har faktiskt betydelse!

En gul lök. Jaha, och hur stor då? Om man förutsätter att det menas en ”medelstor” så undrar jag hur gemene man uppfattar storleken av just medelstor? Läste på något ställe att en medelstor gul lök väger ca 100 g. Min gula lök jag vägde nyss som jag anser är lite under medel vägde 138 g. Fast skriver du "hackad lök, 100 g" så tycker den som läser receptet att det blir besvärligt.

Läste på Taffel där ”Gubbröra” skrev att han undrar hur stor en potatis är, och det kan man ju fråga sig. Den tanken hade jag faktiskt när jag skrev receptet till min kroppkaksrulle för ett tag sedan. Då skrev jag ”skalad vikt” på mängdangivelsen till potatisen. Det var lite kul att läsa att fler funderar.

Framför allt är det ganska viktigt när det gäller annat petigare än tillbehör (som kokt potatis) och det står; strimla en halv purjolök. Ska man då ta bort det gröna eller …? Alltså, om det inte särskilt står att man ska använda bara det vita.

Även om du tar en ”medeltjock” purjolök så har vissa 1 dm vitt och 3 dm grönt på sig medan andra har 3 dm vitt och 1 dm grönt på sig. Om du tar bort det gröna på båda så har du två väldigt olika vikter på ”en medelstor purjolök”.

En sak jag ofta reagerar på är när det står 150 g rotselleri i ett recept. Ska jag då köpa en bit på 150 g? Beroende på vart biten är utskuren på själva rotsellerin så kan det bli 25 eller 125 g kvar. Viss skillnad?

Att ange vikt är ibland inte bättre det. Om det står ”250 g potatis, kokt”, väger man före eller efter kokning? Potatisen tappar en del vikt vid kokning så det blir helt olika resultat beroende på hur man gör.

Jag är verkligen inte den som alltid skriver vikt/volym i recepten. Här vimlar det av ”en gul lök” utan att det ens står medelstor.

På ett och annat ställe står det ”1 dl finhackad … någonting” men det är ju lika otydligt som allt annat. Det beror naturligtvis på hur finhackat det är och om man låter hacket sakta dala ner i måttet eller om man trycker i det.

Det här har jag alltså funderat på så många gånger men har jag bättrat mig? Nä!

Skägget i brevlådan frågar sig vad som väger mest; 1 kilo järn eller 1 kilo bomull?