Tag 3 – betala för 2 – och få 1! Det är inte alltid kul med billig mat! Jo, det är det men det kan kosta mer än du tror. Om du är lika klantig som jag är!

Det var bra pris på fläsklägg med ben så jag tog tre rätt stora men tänkte inte på att kolla datum.

När jag kommer till kassan så upptäcker jag att det är hål på en av vakuumförpackningarna. Sambon tycker inte att det gör något men jag säger att han ju inte kan veta hur länge det varit hål och hur mycket baciller det har sugits in. Jag lämnar förpackningen till kassörskan, jag hinner inte hämta en ny, och får två stycken med mig hem, inlindade i plastpåsar.

Väl hemma upptäcker jag att den ena går ut veckan därpå och den andra håller till den 5:e oktober. Nå, då så, då kokar jag ärtsoppa på den med kortare datum och tänker ugnssteka den andra enligt Birgitta Höglunds recept veckan efter det.

Igår tar jag då fram den med kort datum (skulle gå ut idag, 5 dagar senare) ur kylen (min kyl håller +3 på ”kötthyllan”) för att påbörja mitt projekt ärtsoppa. Upptäcker, när jag öppnar plastpåsen, att det visst var hål på den vakuumförpackningen också!  Det stinker så illa att jag inte ens tar bort plasten för att förpassa eländet till komposten utan hela alltet åker i soppåsen och ut i soptunnan!

Nu får jag koka fläsklägg för 29,90 kilot istället för 14,95 kilot men det är fortfarande billigt.

Så tänk dig för och gör inte mina misstag! Kolla noga på förpackningarna du köper och var sedan försiktig med dem.

Från det ena till det andra.

Jag fick en glimt av ett twitterinlägg hos någon bloggare Pickipicki, kommer inte ihåg vem. Det var en person Skrållan som listade sina ”måsten” i köket.  Hon skrev en sak som jag skriver under på (det med egna initiativ) men jag blev så klart lite taggad och vill göra en egen lista! Allt utan inbördes ordning.

Mina något sämre sidor i köket:

* Smaka inte av något om jag inte ber dig. Inte ens en tomatklyfta.

* Om jag för tillfället inte rör i såskastrullen så låt den vara. Jag tar en paus och gör något annat men vill inte att du rör för du vet inte hur jag vill att det ska röras.

* Jag vill ha matlagningsvin. Inte Winborgs från ICA i maten, utan rött från systemet i själva mig. Gärna fast det är onsdag.

* Stör mig inte när jag är tyst för då tänker jag.

* Det räcker med att jag ska göra en béchamelsås så ser köket ut som om jag gjort en fem-rätters. Klaga inte. Diska!

* Håll dig undan. Är du i vägen kan du få en kniv i magen fast inte med vilje.

* Jag är förvirrad, rörig, irriterad och dominant i köket. Låt dig inte luras. Jag är en mycket känslig själ.

* Jag är den första att kritisera min mat. Ibland gör jag det så bra att alla tappar aptiten.

* Ta. Inga. Egna. Initiativ. Alls.

* Jag får psykiska störningar (vem får inte det?) om någon lägger en vass kniv i diskhon. Eller diskar och ställer en vass kniv med eggen uppåt i bestickstället. Vill du döda mig? Med tanke på ovanstående så är det väl inte otroligt.

Listan på mina goda sidor får jag nog tänka över ett tag. Återkommer.

Nu har ärtsoppan kokat klart och är ställd på kylning i vasken. Fläskläggen är rensad för länge sedan. Ja, ärtorna har kokat i spadet från fläskläggen som jag kokade tidigare idag!

Operation sovning är påbörjad och kommer nog att inleda sin första fas inom någon timme. Jag tar väl och kollar runt på det oändliga antalet matbloggar jag har i min lista under tiden jag står på perrongen och väntar på sovtåget.

   På kylning. De flesta soppor och grytor mår bra av att lagas dagen före. Smakerna gifter sig i kylen under natten.

Mitt recept på soppan har du här!

Jag kan inte sova och datorn låter oroväckande! Min dator kraschade och sambon (IT-proffs som han är fast man inte behöver vara det för att konstatera det) konstaterade att det behövdes ett nytt grafikkort och satte i ett nytt. Varför surrar den då oavbrutet i omgångar nu? Var tredje sekund kommer det en getingsvärm som var tredje sekund försvinner.

Så då tar jag väl och skriver av mig lite irritation då. Och lite glädje!

Glädje:

Det trevliga i tillvaron är att jag har hittat några nya matbloggar som är väldigt trevliga att läsa! Nej, alla är inte nya i det stora internetmolnet (cyberspace för de oinvigda) men alla är nya för mig!

Har ni läst I Donna Pinas Kök, Lotta Brinck eller Matpolisen? Om ni inte har det så ila dit! Härliga bilder, härliga recept, mycket fakta och intressant läsning! Jag blir inte ofta imponerad men …

Irritation:

Jag har flyttstädat tre skåpsluckor idag. Jag insåg samtidigt att jag borde flyttstäda oftare! När tittade du under dina skåp sist? De som är just runt och över din spisfläkt? Upp-och-ner med skallen människa!!

Även om man torkar aldrig så noga så sitter det små prickar där! Visst går de bort om du pillar med din nagel men när de är många och flera tiotal så känns det inte kul. Rödsprit funkar inte och du kan inte använda Svinto för det repar för mycket. Det enda som fungerar är faktiskt att använda Scotch Brite med vit ”skrubbsida”! Den med grön skrubbsida repar för mycket.

Nu när jag ska flytta inser jag hur mycket jag måste städa. Och jag inser hur mycket jag låtit bli att städa. Eftersom jag har både diskbråck och svindel så finns det många hörn (både uppe och nere) som är, rent ut sagt, halvigengrodda! Vi har pratat om att ta hit en firma som ska flyttstäda men innan den kommer hit så måste jag städa! Alla fönster måste verkligen putsas, eller, alla spindelväv måste bort så fönstren kan putsas! Det ska skrubbas bort allt fett som mitt matlagande lagt som en hinna och allt damm som samlats ska fejas. Nej, vi har verkligen inte ett skitigt hem men det är rätt fetdammigt.

Vi har det alltså som alla andra; ett hem som behöver städas! Nyss!

Nu har jag skrivit av mig så god natt!

   bilden är jättestulen men föreställer mig

Man damp ju rätt snabbt ner i realiteten när man kom hem från mamma! Tvätt upp över öronen, (härlig) vardagsmatlagning och utflyktsmat till sambons son.

Blommorna fick genast och direkt akutvatten vid hemkomst. Sambon har vattnat men inte så mycket (som jag hade velat) så två blomsterlönnar såg illa medtagna (visserligen ickedöda) ut men resten hade klarat sig fint. Bra jobbat! De flesta karlar dränker blommorna när de har hand om skötseln och inte är vana så krukväxterna har förvandlats till risodlingar, fast utan ris då. Här hade till och med tomatplantan klarat livhanken. Även om mina tomater aldrig kommer att rodna så överlever de ändå! Min sambo han kan han!

Det första som är på listan är att sambons son ska på handbollsresa till Idre. Matsäck! Han får en skinksallad med sig men jag ger mig fasen på att han skulle bli gladare över en Sallad Nicoise med ansjovis och oliver och så där men då blir han väl retad! Han är ju lite eljest den grabben! Och det gillar vi!

Kan det duga med: kassler i stavar, majs på burk, tärnad gurka, tärnad paprika, tomat utan blöta kärnor, grovriven morot, solrosfrön och annat (dressing?).

Och tekakor (köpta dessvärre) med Gustafskorv på.

Kanonis va! Som han sa i ”Halvåtta hos mig”.

Fast där är ju Helge Skoog en idol och han utgör faktiskt halva nöjet!

Nåja, så är tvätten tvättad idag och maten lagad och matsäcken förberedd och grabbens väska packad så jag tar väl då och går och lägger mig och sover då?

Nu kom jag av mig och det var nog lika bra!

Love you all! Love you mom!

P.S Ska man surra i natten så ska man! Eller?

Bilden är tagen i tågfarten från x2000 om du undrar. Jag tycker det är lite läckert.

Är det sant? Japp? Det är så det är!

Kreta-Agia Marina, hotell Ilianthos Village blir det!

Har aldrig varit i Grekland! Sambon och Birgitta Höglund är stamgäster men jag är oskuldsfullt ovetande!

Sambon har varit just på denna plats flera gånger men han vet inget om vad man handlar. Utom vad det gäller flytande och då snackar vi inte olivolja! Vad handlar man? Hur och var? Jösses vad jag känner mig som nybörjare! Har varit i Turkiet, Frankrike och England de sista resorna men inte i Grekland. Jag är ju ”lite” nervös eftersom jag inte är så van att resa men min sambo är en ”faktor 50” på trygghetsskalan så det går nog bra.

Värst är väl språket. Fattar grekerna min engelska?

Jag har ju blivit tvingad att åka både till Frankrike och England de sista tre åren. Båda resorna har varit för att sambons syskon nödvändigtvis har fått för sig att gifta sig! Vaba? Med skolengelska är det inte kul!

Prata på engelska med fransmän som varken vill eller kan är inte kul. Vissa vill men då begriper man knappt vad de säger! Vissa kan men då begriper man ändå inte vad de säger! Och i inget fall begriper de vad jag säger! Och man är tvungen att be om ursäkt hela tiden. Excosiaör monsjör och excosiaör madam!

Prata på engelska med engelskmän är inte lättare! De begriper oftast vad man säger men snackar så ”sluddrig” och snabbt att man inte fattar! Fråga mig som har en svåger som bor där. Det var han som skulle gifta sig med min sambos syrra så jag var tvungen att åka dit och prata.

Och jag med min skolengelska (som ändå har blivit rätt hyfsad nu) försökte konversera med en finare äldre herre av ädlare börd.  Det var INTE jag som började!

Vi pratade om brudparet och jag sa att det var ett fint brudpar.

Jag sa brud och brudgum fast på engelska. Problemet är att jag aldrig sett de orden skrivna så jag säger ”bride and broom”, som jag hört dem. Han rättar mig till ”bride and groom”?

Jag fattar inte riktigt först eftersom jag fått lite för mycket vin men sedan fattar jag. Typ dagen efter.

Jag har sagt ”brud och borste”! Eh? Ha? Hi?

Jag behöll fattningen. Såg bara ut som en fågelholk.

Nåja! Nu ska vi till Kreta och vi slipper bröllop! Vi är bara vi och vi är själva! Men vad handlar man? Hoppas Birgitta vet!

   Vackert ställe för bröllop! Historiens vingslag! Cornwall, England.

Gnäll, ynk, stön och stånk! Ja, så känns det i mig och det känns som om jag har låtit likadant på bloggen en tid. Fast jag har hört att de som bor i Dalarna är gnälliga och nu bor jag i Dalarna så då får jag gnälla! Sambon gnäller jämt och han är dalmas. Han säger att man får det.

Det är inte kul att ha diskbråck! Det är inte kul att inte kunna skala/skrapa potatis eller diska! Det är inget kuligt att slippa och låta sambon ta hand om det efter att han har jobbat hela dagen! Det är kul att ändå kunna stå vid spisen och laga mat. Kul att kunna hacka, röra och steka! Det är kul att sambon fortfarande är hungrig och vill äta min mat.

Det är inte kul att inte kunna stå vid datorn längre, en längre tid. Det är inte kul att inte kunna surfa runt på andras bloggar och läsa kuliga saker och kuliga recept och skriva kuliga kommentarer. Fast det är lite kul att, efter typ 4(?) glas vin kunna skriva ett antal inlägg om vad man lagat de sista dagarna.

Ännu kuligare är det att efter femte glaset vin inse att klockan är mycket och att jag då är kuligare än vad livet är. Fast jag fnissar inte! Får man röka inne en enda gång som bonus för att allt är kuligt?

Jag saknar att kunna sitta! Jag måste sitta när jag äter men när jag för upp gaffeln med höger hand så får jag skitont i vänster hands tumme och pekfinger, ända från nacken faktiskt. Jag måste stå vid datorn hela tiden. Eller, jag måste stå eller gå hela tiden. Annars får jag halvligga om det ska gå. Jag är så trött i fötterna. Nu har jag fått så ont i en tåled att jag haltar.

En kul sak är att jag fått min tid till magnetkameraröntgen nu. Tack säger jag! Eftersom varken knark eller andra läskiga droger bitit på smärtan så känns det skönt att det ändå händer något. För sedan, när de sett felet, så kan de operera bort nacken så jag inte har något att ha ont i! Kan de ta bort mina smärtcentra i hjärnan också? Det är ju ändå en neurokirurg som ska skära! Fast jag tror inte de opererar för jag tror jag är för gammal och har för många andra fel på mig. Hopplöst fall.

Jag har ju höftfel också, efter barnafödande. Hade jag varit en hund hade de skjutit mig!

Men jag har ju min sambo, mina barn, sambons son, min mamma och min bror, mitt matlagande, min blogg och alla andra, som mina bloggvänner. Dä ä fint dä! Gnäll, ynk, stön och stånk!

Carpe Diem! In Vino Veritas!

  det var ösväder den dagen

Mitt när man känner sig ömklig för att man fått diskbråck i nacken så man blir halvt handikappad och mest irrar runt (spisen?), när man inte ligger och försöker köra autotraktion på sig själv, då kommer nästa grej; en kindtand protesterar och inflammerar sig och det går ner i käken som får en kula som en valnöt. Man ser ut som en hamster som fått en rak höger!

Minsommarafton ringer man jourtandläkaren som håller med om att en taxiresa Falun – Borlänge - Falun är väl dyrt så den underbara människan ringer in antibiotika som sambon tar taxi för att hämta på apoteket. Och när man alltså känner sig väldigt nerslagen, inga värkpiller/plåster funkar, och antibiotikan inte har hunnit börja göra sitt, ja då kommer det en skitstövel och pissar på en! Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Det blir inga andra matbloggar lästa, man orkar inte ens ta fram de man förut hade koll på varenda dag. Det är knappt att det är kul att äta (lite svårt att gapa och tugga också), än mindre att se till att det man lagar blir gott. Mat blir det där nödvändiga man stoppar i sig för att bli mätt och orka en dag till. Hade inte sambons son varit här så hade jag inte lagat mat alls. Min egen matblogg får handla om vad som ska serveras men inte hur jag gjorde eller hur det smakade. Andras orkar jag inte med alls.

Det var ju egentligen så det började, före matbloggen. Jag skrev mina matsedlar varje vecka, för att inte upprepa mig för mycket och för att ha en idébank när inspirationen tröt. Jag lagade maten jag tänkt men skrev aldrig hur jag gjorde. Ungarna började fråga efter mat jag lagat som de tyckte var så god men jag kom aldrig ihåg vad jag gjort för fisk förrförra månaden även om de sa att det var något grönt och något rött i. Jag mindes väl ungefär men det blev ju inte samma när jag skulle laga efter (det dimmiga) minnet. ”Det var mycket godare förra gången!”

Då började jag skissa ner vad jag lagade. Sedan kom sambon in i bilden, älskade min mat, och efter att ha upprepade gånger sagt; det här var den godaste ”den och den” jag ätit i hela mitt liv, då började jag skriva vad jag gjorde lite mer exakt. På den vägen är det och så blev det. Nu antecknas ofta vartenda kryddmått och varenda ingrediens och det som blir bra finns på papper – det som blir mindre bra gör man om! Man gör som man brukar men nu blir det en matblogg av det också – min anteckningsbok/kokbok på nätet så ungarna har att läsa och laga. När mina barn blir glada då blir jag glad!

Nu, när jag har öppnat ögonen och börjat kika lite runt hörnet, ser jag att världen faktiskt finns kvar. Mina favoritmatbloggare har varit flitiga och jag inser att jag inte orkar läsa ikapp just nu. Det är bara för mycket!

Jag är inte riktigt med än. Potatisen kokar över och maten blir lite bränd men det mesta går att äta.

Idag ska jag stuva purjo.  Återkommer!

CY

Det är knepigt det där. Att skriva om det man äter alltså. Det är ju inte alltid det låter så kul när någon annan läser receptet man komponerade även om maten var så där jättegod att det man skrev ner hamnade i ”göra fler gånger”-högen. Det vill ju ofta till att man fått till värsta fina bilden om någon ska bli frestad. De flesta gångerna glömmer jag fota maten för jag är så hungrig och ett fota en avskrapad tallrik är inte kul för någon.

Eftersom jag startade den här matbloggen för mina barn så vill jag ju att de ska tycka att det jag skriver här är något de vill göra. Ja och nej förresten. Meningen var ju att skriva ner alla recept på maten jag lagade när de växte upp och det har jag väl gjort nu, eller snart. Nu handlar det mer om att skriva ner recept och ge dem tips på genvägar till bättre smakupplevelser. Eller?

Jag läser slaviskt Lisas båda bloggar. Både Matälskaren och Matmolekyler. DÄR kan man lära sig något annat och extra! Men eftersom mina barn inte läser där (än) så försöker jag, haltande, att ibland och ganska ytligt oftast men ändå, att förmedla lite av det jag lär mig av henne. Och av andra informationskällor så klart.

Lisa har ett helt fantastiskt blogginlägg här som jag önskar att alla som älskar mat skulle läsa!

Konsten att skriva recept som lagas: Om matskribenten som pedagog och pornograf

Själv lärde jag mig massor och fick ett antal tankeställare om hur man skriver recept. Att tjejen har humor och man får sig några skratt på köpet sitter ju inte i vägen! Följer du hennes blogg så har du både kul läsning och lär dig mycket om det du verkligen behöver veta!

Efter att ha läst vad Lisa skriver är jag nästan böjd att gå igenom hela min blogg och skriva om alla recept på nytt för att förklara hur jag menat. Hujeda mig om någon lagat det jag skrivit (med oklara anvisningar) om och det inte blivit som jag tänkt och det inte blivit så gott som jag ville!

Nu ska jag inte skriva mer för jag är trött på mitt tangentbord som inte lyder mig efter att jag lagt en tallrik med kalops upp-och-ner över det! Många tangenter lyder – efter ett tag. Det blir oordning i bokstäverna och vissa tangenter behöver numera två hårda tryck för att lyda. Fatta vad jobbigt det har varit att skriva det här! Shift funkar varannan gång och den jag inte vet vad den heter men fixar att texten flyttar sig en bit (eller vad den nu gör som jag inte kommer ihåg nu) funkar var tredje!

ajö

… betyder att maten blir bränd för att du ska ta sju bilder på maten i stekpanna under tiden den steks för de första bilderna blir ju inte bra.

… betyder att maten blir kall på tallriken innan du fått till DEN bilden. Jag fotar med mobilkamera så jag har det värre än ALLA andra!

… betyder också att du surfar runt på hur många matbloggar som helst för att du är matnörd och vill veta vad alla skriver om vad som är nytt och vad som är skåpmat!

… betyder att du inte kan låt bli att slänga in en kommentar här och en där och inse att ingen kommer att svara på det du skrev så du vet inte om någon bryr sig för de får så många kommentarer så de har ingen möjlighet att svara på alla fastän de då inte heller svarar på kommentarer på inlägg där det bara är två kommentarer men det gäller så klart inte vissa som svarar ändå!

… betyder att du inser att när du går in och läser på en av ”de stora” matbloggarna så kan du se att det är till 75 % att folk säger att ”åh, så gott det ser ut!” och du vet att även om det ser gott ut så har du ingen lust att skriva en kommentar om hur gott det ser ut för det har ju redan alla andra gjort!

… betyder att du märker att vissa kommer in till din blogg och skriver någon kommentar en eller två gånger för att aldrig mer återvända och då är det troligt att de bara vill att man kommer till deras blogg och ska se deras blogg och följa den och även om du följer den och skriver en kommentar där kommer de aldrig mer tillbaks till din blogg och skulle de det så skulle de aldrig säga det!

… betyder att du kan glömma det med att slänga i saker på en höft i grytan och sedan skriva att du gjorde det utan nu måste du ta fram alla mått du har och skriva per millimeter vad du gjorde (när, var hur och i så fall varför?) och det är nog det jag tycker är roligast med att ha en matblogg!

… betyder att du helt plötsligt får lust att prova nyare saker än du gjort förut för det är så mycket roligare att skriva om!

… betyder att det är pinsamt att tala om för allmänheten att du har enformig mat så du varierar matsedeln mer än du skulle annars!

… betyder att du blir en mer uppmärksam kund i din butik och börjar fråga efter varor de inte har men du hört om och när de tar hem dem så kommer det alla kunder till godo!

… betyder att du ägnar fler timmar vid datorn än gemene man för du vill så klart att dina inlägg ska vara både välskrivna och med sanningen överensstämmande så du får dessutom googla runt för att få tag på kalla fakta!

… betyder också att allt med inköp av råvaror, kosten, matlagning och förvaring, ekonomi och familjens respons på det du gör får en större betydelse än annars och det är ju det som är själva det!