Glöm ALDRIG att du ska frysa in dina överblivna äggvitor efter att du gjort glass eller bea eller vad det nu är. Tag fram och tina några när du ska panera för det går lika bra med bara äggvitor som med hela ägg. 

Dessutom blir marängen bättre om du gör den på vitor som har varit djupfrusna och sedan tinats. 

Den som spar han har!

Måndag:

grönsakssoppa med hemgjord kycklingbuljong som bas

(recept kommer)

Tisdag:

blodpudding och potatisbullar

Onsdag:

fisk på något sätt

Torsdag:

köttfärsbiffar

Fredag:

Räksallad med hemgjord Rhode Islanddressing

räkor, sallad, tomater, gurka, kokt ägg, sparris, paprika, lök, avokado

Lördag:

Varma mackor (baguette med godaste hemgjorda pizzasåsen, skinka och lagrad ost)

Söndag:

Kokt fläsklägg med pepparrot och potatis

Detta är så gott men man kan inte ange exakt hur mycket av varje det ska vara. Man gör som man själv känner blir bra. Tycker man mycket om lök tar man mer lök och älskar man morötter tar man så många man vill.

Kalops

1,2 - 1,3 kg högrev (en del går ju bort när man skär bort hinnor, senor och större fettpartier)

smör

salt

nymalen vitpeppar

3-4 gula lökar (beroende på storlek)

4-6 morötter (beroende på storlek)

15 kryddpepparkorn

3 lagerblad

hönsbuljong eller vatten så det täcker

ev. redning. 3-4 msk vetemjöl (eller maizena)

hackad persilja

Att servera till:

Kokt potatis (gärna mjölig)

rödbetor

saltgurka

syltlök

gelé

Så här gjorde jag och det gick så bra så:

Rensa köttet från de värsta senorna, hinnorna och annat och fördela det i kuber på 2-4 cm, allt efter tycke och smak.

Bryn köttet i smör, ha på salt och nymalen vitpeppar, i het stekpanna. Köttet ska brynas i omgångar. Lägg över i stekgryta allt eftersom.

Skala och skiva löken och bryn i smör tills den fått lite färg. Lägg över i stekgrytan. Tillsätt kryddpepparkorn och lagerblad. Häll över vatten/buljong så det täcker och låt grytan puttra på svag värme tills köttet känns ganska mört.

Skala och skiva morötterna och lägg i grytan. Låt köttet gå på svag värme tills det är mört. Red eventuellt om du tycker och smaka av salt- och pepparhalten.

Strö hackad persilja över och servera med kokt potatis samt tillbehör.

Ställ salt + pepparkvarn på bordet för den som vill ha mer.

Ett glas iskall mjölk sitter fint till.

Har nyuppdaterat bilderna

HÄR!

... kul! Eller, har varit. Nya tag nu.

När jag startade min matblogg (oktober 2009) så var intentionen att lägga ut alla recept jag lagat under åren så mina barn kunde få tillgång till "barndomsmaten". Deras kokbok på nätet. De ringde stup i kvarten och frågade hur jag lagat vissa rätter som de mindes för länge sedan. Det var inte störande att de ringde men idén att lägga ut min mat på nätet kom då. Min make var på mig om samma för han såg att jag hade skrivklåda. Dessutom älskade han min mat och ville att jag skulle dela med mig. Jaha då och så vidare.

Så blev det väl en matblogg då.

Jag har alltid älskat att laga mat och alltid älskat att skriva och detta gav att jag blev fast direkt. Då kunde jag leverera 3-4 inlägg per dag. Jag tyckte det var skitkul att dela med mig av all lärdom jag fått genom åren. Matbloggen blev till en slags kokbok för de unga som nyss flyttat hemifrån och inte alls kunde laga mat. Jag skrev alla recept med noggranna instruktioner om "hur man gör". Jag hade svårt att inte skriva varje dag utan skrev ofta och mycket.

Klart man lessnar emellanåt! Jag har haft bloggpauser som heter duga. Jag upptäckte plötsligt att jag hade lagt ut nästan allt mina barn ville ha men hade fått blodad tand. Jag började skriva ner allt jag lagade intill minsta krm och var jättenoga med att skriva om alla rundturer kring grytorna som jag gjorde. Lyckade rätter och totala katastrofer, allt kom med. Nja, inte de allra värsta, så klart. Jag har aldrig lagt ut något på bloggen som smakat skit. Då har det hellre fått vara. Skriver man i veckans matsedel att man ska laga en rätt och den inte blir bra så länkar man till förra gången då den faktiskt blev kanon. När kravem på leverans blir för stora tappar man farten även om kraven kommer från en själv. Då tar man paus men skrivlusten gör att man kommer igen. Och igen och igen.

Det tråkiga är att inte kunna lägga ut läckra bilder. Jag fotar med mobilen och så får det bli! Jag är ingen fotograf och tycker inte det är kul att fotografera. Det finns så många matbloggare som lägger ut de mest läckra bilderna på sin mat och visst ... man blir så klart sugen på att sätta tänderna i deras paj eller biff eller vad det nu är. Bilder på tallrikar med drypande såser är jag svag för. Själv är jag glad om jag kan förmedla smaken med ord. Ofta rätt svårt.

Efter att ha fixat med denna blogg i några år (nej, några årsjubileum har jag aldrig brytt mig i) så har jag sansat mig. Jag måste inte lämna recept på vad jag äter varje dag. Jag måste inte mäta allt. Jag måste inte fota heller. I början höll jag koll på vart jag låg på listor som "Matbloggstoppen" och andra men jag har börjat sluta med det också. I början var det en jakt och jag var så mån om att leverera att jag började må dåligt. Jag hade dåligt samvete om jag inte lämnade ut ett nytt (nyskapat) recept varje dag. Nu är det slut på det sedan en längre tid! Jag tänker ägna mig åt min vanliga husmanskost och njuta av att äta. Jag kommer att lägga ut mina veckomenyer (har skrivit sådana i alla år, långt innan bloggen) och inte bry mig i om någon tycker min mat är tråkig. Jag måste få laga och äta vad jag vill utan att bry mig om ifall någon tycker "lagar du samma nu igen". Vill jag laga och äta kålpudding av samma gamla recept jag använt i 15 år så tänker jag strunta i om bloggen inte blir läst för den är sååååå tråkig. Att rätter blir kallade för klassiska har en orsak! Man ändrar inte ett vinnande koncept eller skådar given häst i munnen utan man lagar rätterna och njuter!

Jag älskar gammal skåpmat! 

... det märkligaste recept på köttbullar någonsin! Fråga inte vart jag såg det! Tänker glömma.

... saker jag har gruvat mig för länge. Vissa saker har jag skjutit upp i upp emot tio år.

Jag är inte tandläkarrädd eller har tandläkarskräck! Jag är dödsförskräckt och får panikångest bara av tanken på att ens ringa dit. Ringa går ju men att beställa tid är ju så klart helt otänkbart.

Jag har tagit hornen vid tjuren efter att ha kastat strykjärn i glashus för att slippa! Har gått över ån utan vatten och vält alla tuvor utan lass och ...  men nu minsann! Jag gjorde DET!

Helvetes helvete vad jag har haft så fullständigt godtagbara ursäkter för att inte göra det! Men, liksom, man MÅSTE ju diska och hur ska man då hinna ringa? Och tvätten väntar inte utan skriker på uppmärksamhet. Hur ska man då kunna ringa tandis lixom? Och sedan måste man kasta sopor och då kan man inte prata i telefon och skriva tider på samma gång.

Om man ger fan i att betala telefonräkningen så KAN man inte ringa! Fast, den räkningen är betald så den ursäkten funkar väl inte? Jo, om man ringer upp och låtsas som om man inte hör att de svarar. Haaaallååååå! Ni hörs inte så jag ringer väl nästa år dårå.

Ska till tandläkaren, MIN tandläkare i Nynäs, i mars. Självaste Lennart Davidsson! Han du!

Fan vad jag är bra! Eller, som min man sa, "bra att du har beställt tid men du ska gå dit med". Jahaaa! Måste jag?

Det bekymret har jag undanröjt genom att ha pratat med bästa vännen som ska köra dit mig. Nu kommer jag inte undan!

Att först åka tåg ner till Nynäs och ha fått bästa vännen att ta ledigt från sitt jobb för att köra mig gör att jag denna gång inte kan skylla på maginfluensa eller annat som gör att tandläkaren inte VILL ta emot mig. För så brukar jag göra.

Jag har haft tider hos tandis förr (många år sedan) men ringt och sagt att jag spytt hela natten och frågat om de vill ta emot mig ändå. På så sätt kan man slippa att gå dit utan att behöva betala för uteblivande. Ja, jag vet att jag är en ynklig fegis. Men jag är ju så rädd! Nä, jag menar skräckslagen och har panikångest värre än några piller kan fixa.

Men - nu minsann!

JAG SKA!

(tror jag)

Vet någon namnet på en bra psykiatriker som har mjuka tvångströjor?