Direktlänk till inlägg 4 december 2010
När jag var mycket liten (ett par, eller några år bara tror jag) så fick jag en julkrubba av min farmor och farfar. Krubban var av trä med bark på och lite mossa på taket. Botten var också av trä och rymde precis de små figurerna, att ställa ut lite lagom fint med Maria och Josef böjda över barnet. Figurerna var av gips, handmålade har jag senare förstått och så otroligt vackra. Josef hade en mycket tunn kanal borrad genom handen och neråt där det satt en stav av brun metall som var böjd i en krok uppepå. De målade figurerna, Jesus, Maria, Josef, tre vise männen (som var längst och säker 10-12 cm) och två lamm var så otroligt vackra och jag älskade dem från det jag var riktigt liten. Varje år har jag packat upp detta och ställt på bomull eller mossa och varit lika glad varje gång. Jag var överlycklig över farmors och farfars julkrubba! Varje år när julen var slut så packade jag ner var och en av figurerna i silkespapper. Ingen av dem hade en enda skråma eller repa på över 40 år. När mina barn var små så fick krubban ligga kvar i sin kartong (i 7-8 år) för jag ville inte att något skulle hända med någon av figurerna. Att någon unge skulle ha ner något i golvet. När barnen blev större åkte krubban fram på nytt och jag kände samma glädje varje gång jag packade upp den och var lika försiktig varje gång den skulle ner i kartongen igen. Silkespapper i minst två lager runt varje sak.
Jag var lika lycklig över min julkrubba när jag var 12, 22, 32 och 42 år! Jag har varit så rädd om den att den fortfarande hade kvar sin originalkartong i papp. Det enda som byttes på den var tejpen jag stängde den med för tejp släpper ju med åren.
Jag fick också en adventskyrka av dem som jag varit lika rädd om. Inte av delvis plast som de är sedan många år utan av trä och masonit. En riktig en! Framme varje år med följden att korset på tornet gått sönder men blivit lagat. Speldosan med ”Stilla natt” har nog vridits om många hundra gånger. Kyrkan var lika viktig för mig som krubban, om än mer oömtålig.
Ack min stora sorg! När vi skulle flytta från Nynäshamn till Falun för tre år sedan packades lastbilen ena kvällen för att åkas nästa morgon. Den parkerades på en parkering vi lånat som vi trodde var säker. På morgonen upptäcks det att någon varit och rotat runt. Två kartoner stod under bilen och någon bredvid. Inget verkade stulet.
Förrförra julen hittar jag inte lådan med min julkrubba. Det var sådan röra i förrådet att vi inte riktigt orkade ta tag i det utan trodde den skulle ligga längst in, längst bak, längst underst. Jag har väntat i tre år på att få packa upp min fina julkrubba. Eller, farmor och farfars julkrubba som jag brukar säga.
Nu har vi flyttat och kan konstatera att flyttkartongen med min julkrubba och min kyrka inte fanns i förrådet. Två lådor julsaker är uppslitna, ja i förtvivlan i letandet så for allt upp och ut.
Min sorg vet inga gränser. Framför allt julkrubban är saknad, den enda sak som verkligen har haft otroligt stor betydelse för mig i nästa hela mitt liv.
Bild? Tror inte jag fotat den. Den var ju alltid där liksom.
Kopierade detta för ett bra tag sedan för min egen skull. Skrev inte vart jag tog den men lägger ut den ändå. Känner du att du har upphovsrätten till detta så säg till så kan jag länka till dig. VITAMIN- OCH MINERALGUIDE A-VITAMIN Egenska...
Måndag: gulaschsoppa Tisdag: stekt fisk med ägg- och persiljesåssås Onsdag: köttbullar med stuvade makaroner Torsdag: stekt falukorv, kokt blomkål och morötter Fredag: Caesarsallad Lördag: grillat kött med p...
Toppredning och bottenredning med vetemjöl är ju det mest förekommande, i alla fall i mitt kök. Nu är det ju inte så nyttigt med vitt mjöl så jag har börjat med alternativa redningar. Att reda med Maizena utrört i lite vatten är ju ett alternat...