Skillnaden mellan ”all inclusive” och ”semi inclusive” är att när det är ”all” får man äta och dricka gratis när man är hungrig och törstig men när det är ”semi” får man äta och dricka när hotellet tycker att man är hungrig och törstig. Eller? Så fattade jag det efter att ha läst och googlat.

Tiderna på Ilianthos var dock generösa vad gäller maten men snåla vad gäller baren. Tyckte vi! Stänga baren 21.30? Eh!? Det var ju då man började komma igång! Fast det är väl därför de stänger gratis-drickat då så de får in lite mer pengar förutom de många tusenlappar vi betalade i förväg.

Semi Inclusive mat och dryck:

08:00 - 10:00 Frukostbuffé 

13:00 - 14:30 Lunchbuffé  

19:00 - 21:00 Middagsbuffé  

11:00 - 21:30 Poolbaren: Lokala alkoholhaltiga drycker som raki, ouzo, öl, rött vin, vitt vin, brandy, vodka, rom. Samt läsk, juice, kaffe, te och kallt vatten på kanna.

11:00 - 12:30 Snacks vid poolbaren (anm. serverades även under 1,5 timme på eftermiddagen)

11:00 - 21:30 Glass: olika smaker i glasskål

All mat var god i två dagar och all dryck var god hela tiden!

Frukostbuffén var en dröm!

Två sådana där ”brödboxar” som de hade varm mat i stod alltid där och där var det alltid ovändstekt ägg och bacon i den ena och varierande annan äggrätt samt korv (kokt och stekt varierande) i den andra.

Det fanns alltid kokta ägg, 3 resp. 5 minuters, som dock var kokta tidigt. Kalla!

Där fanns yoghurt och minst 12 sorters flingor/sylt/nötter och annat.

Det fanns skivad tomat, gurka och grön paprika och annat. Inte någon melon som sambon sett fram emot att få till frukost.

Tre sorters ost men det fanns ingen skylt som talade om styrka så man fick chansa.

Kallskuret: Mozzarella, salami, rökt skinka, kokt skinka m.m

Mjölk: ”full fat” och ”no fat”. Jag gillar minimjölk så jag tog den utan fett. Dessvärre hade de (varje morgon) hällt upp mjölken tidigt så den var ljummen även om man kom direkt när de öppnade matsalen.

Det fanns rostebröd och en brödrost.

Det fanns kalla croissanter varje morgon. Är det bara jag eller ska de inte vara lite ”nyvärmda”?

Det fanns pyttesmå småbröd gjorda på smördeg med olika innehåll ibland.

Det fanns ett ljust bröd (typ franskbröd) och ett mörkare (typ mörkt franskbröd av limptyp) varje dag. Inget av dem smakade mer än – bröd? Med handduk över och man fick skiva själv, vilket var bra men samma varje gång?

Och det var här jag ruttnade ur! Samma jävla bröd varje dag! Bröd som inte smakade någonting! Vart var de fantastiska grekiska lantbröden? Färska frallor? NÅGOT annat än samma bröd varje morgon hela veckan! Samma bröd serverades dessutom till soppan till middagen! Blä!

Man kan tro att jag hakar upp mig på bröd med tanke på vad jag skrev om flyresan och det gör jag faktiskt! Hakar upp mig! Bröd kostar ju för fan ingenting nästan men kan förgylla vilken måltid som helst! Eller förstöra! Bah! Snåla på jäst, mjöl och vatten?

Lunchbuffén…

… var i samma stil som middagsbuffén så jag slår ihop omdömet.

Gott i två dagar. Same shit – different name efter det.

Salladsdelen var enastående! Röror och grönsaker så inget öga var torrt! Oliver vi här i Sverige bara kan fantisera om och en Fetaost som motsvarar en våt dröm! Jösses vad gott!

Skivad rödlök som de lagt i vatten före så den var härligt krispig och mild i smaken.

Olivoljan var – neutralt god – och brödet var samma som till frukost, som sagt.

Jag åt Stifado, kanin, lamm, kyckling, moussaka, lasagne och allt annat och allt smakade nästan samma. De första två dagarna var allt rent delikat men efter det så insåg man att samma kock lagade samma mat med samma kryddor varje dag. Inte ens kaninen eller lammet smakade annat än – gris (alltså fläskkött).

Att lasagnen smakade Stifado var väl bra. Man ska ju inte slänga maten utan återanvända den. Pizzan var bakad av sconesdeg med frukostens pålägg som fyllning! Heder!

Kokt ris med burkärtor i? Pastan var dock bra sa sambon som åt av den tre gånger.

Jag gjorde ju fel också! Man ska välja ut en enda rätt som verkar god och hålla sig till den. Jag, som är nyfiken och smakintresserad, tog lite av varje av allt. Och allt var ju inte bra alls!

Dessutom visste kocken inte vad färska grönsaker i maten var. Kokta morötter skulle det vara vid ett tillfälle. Han hade hällt en burk konserverade i en gryta och värmt till all spänst var borta. Ärtor i maten? Konserverade! Hallå! Konserverade grönsaker äter man när man campar och inte på fint hotell!

Soppan de serverade varje middag var väl god men… tomatsoppan smakade exakt samma som Bloody Maryn vi köpte en kväll och som bara innehöll tomatjuice, salt, peppar och vodka. Fast soppan hade inge vodka i sig och det var synd för det hade nog hjälpt upp den.

Fisksoppan innehöll inga fiskbitar men väl de enda färska grönsakerna som serverades i maten den veckan, morotsslantar.

All mat var verkligen (eller oftast) vällagad men totalt anonym och efter tre dagar slutade vi äta där, annat än frukost och i annat nödfall. Toast vid poolen för 40 kronor var ett bra mycket bättre alternativ. Den var lika god tre gånger!

Det fanns melon och kaka (tårta?) till dessert varje dag. Likadan kaka varje dag men med olika färg. Sött var förnamnet och olika smak på det söta varje dag var efternamnet. Den var jättegod första gången.

Resan var dyr från början men maten vi fick gå ut och äta blev vårt ekonomiska fall. Kanske inte riktigt så men jag var hungrig jämt, även direkt efter att vi ätit inclusive-maten, så vi fick skaffa föda på annat håll.

Vi hörde även av andra hotellgäster att de var entusiastiska över maten de först dagarna och besvikna resten av veckan. Hotellpersonalen var jättestolta över sin nya kock.

Vi hade ändå tur! Svärföräldrarna var två veckor i Bulgarien med ”all inclusive” och de fick gryta varenda dag! Och inte var den god heller!

Sprit, det tycker vi om! Och gratis är gott!

Eller gratis är det inte för vi har ju betalt i förväg för att få dricka så mycket vi vill och orkar. Baren öppnade 11.00 och det var lite sent. Inte för att vi ville häva i oss alkohol då men kaffe och vatten hade inte skadat. Inte fanns där någon personal heller där så tidigt så våra strupar förblev torra när vi tog förmiddagsbadet. Det tog vi bara två gånger. Vi höll oss på rummet, läppjande kalla drycker, tills poolen blev med personal.

De inhemska alkoholhaltiga dryckerna smakade överlag bra. Rödvinet var en disaster men det vita vinet var föredömligt alkoholsvagt och gott och härligt att smutta på med en massa is.

På eftermiddagen/kvällen härskade en ensam bartender som nästan aldrig log. Vi försökte ”flirta” och skoja men det gick inte hem. Det visade sig att han kom nyvaken till varje pass, vaknade inte riktigt till på några timmar, jobbade ju hela natten och sov resten av dygnet. Han jobbar på hotellet i 6 månader i streck, varje dag, under turistsäsong. Och han var lite snål. Bara en skvätt vitt vin i plastmuggen, vilket nog var ganska nyttigt även om vinet var alkoholsvagt.

Jag frågade och han svarade; Do You have a life? I’m, trying! Do You have a wife? I’m trying! What do You do during the winter? I’m sleeping!

Dock fanns det ett par tjejer som alternerade med honom, lite omlott, och som var väldigt glada och pigga. Och de snålade inte på semi-inclusive-alkoholen! Man lärde sig ganska fort att man inte kunde be om en rom och cola eftersom det var mer rom än Cola. Man bad om en rom och cola OCH ett glas cola. Sedan fyllde man på med colan i groggen allt eftersom man drack. En sådan tog två timmar fast det var i små plastmuggar! Man hinner också med fem glas vatten under denna tid för det är så in i helfwetes hett även i skuggan.

Gratis snacks i baren!

Jag skrattade gott när jag såg utbudet! Gäsp…

Några assietter med rester från sista måltiden på restaurangen. Kall korv (kokt alt. stekt), tomatskivor, gurkskivor och ostskivor. Osten var med första omgången direkt efter frukost och fanns inte med på eftermiddagen.

Dag tre (varför frågade jag inte tidigare?) frågade jag om de inte hade nötter. Jodå, säger bartendern och börjar rota långt in under bardisken där de låg gömda.

Fler hotellgäster uppmärksammade vad jag gjort så dag fyra stod det skålar med nötter på flera bord. Undras om personalen vart sur på mig som avslöjade den hemliga gömman?

Observandum

Grekernas gömmor! Vi skulle ju ha cigaretter och sambon har ju varit i Grekland förr. Alla paket som ligger framme är av den dyra sorten. Han frågade gamla tanten i kassan efter det inhemska märket ”Assos”. Tanten börjar gapskratta och kryper ner och plockar fram det grekerna röker – från långt ner och under disken! Avslöjad hemlig gömma!

Edit: Jag lägger ut alla bilder på tallrikar jag fotat även om vissa inte ser så aptitliga ut eftersom jag påbörjat ätandet.

 Frukost

  Från ett annat håll

 Lunch

  Längst ner till höger syns det eviga brödet men visst ser allt läckert ut!

Kycklingvingen var knaprig

Tre sorters kött. Alla var goda men tyvärr smakade de alla samma. Den stekta potatisen var god och knaprig.

Mycket gott

Lunchmeny

Middagsmeny

Den här blomman stod på vårt bord hela veckan och muntarde upp

  Samma tårta varje dag men med olika smak varje dag

Bilderna från hotellets hemsida stämmer inte!

Någon kock såg vi inte röken av och ingen sådan här uppdukning vid poolen.

Nästa inlägg kommer att handla om maten och drycken vi förtärde utanför hotellet. I alla fall om en del av det vi satte i oss. Och om plåster.

Vakna med ett leende, så har du det gjort! Äh, det stämde inte, vi log hela dagen.

Vi vaknade trötta och outsövda, sambon efter 1,5 timmars sömn och jag efter 2 extrasmå pyttetimmar, och på ett strålande humör! Varför vi inte kunde sova vet vi inte men gissar att det berodde spänningen och på den ovana värmen. För min del hade en tom mage mycket med saken att göra. Efter flygresan var jag utsvulten.

När jag vaknade hade sambon redan varit och handlat vatten, läsk och den obligatoriska whiskyn man måste börja dagen med. Gulle!

Eftersom man behöver en whisky i varje ben så gäller det att hälla upp små. Efter två whisky kommer vissa på att de har 3 (tre) ben! Fast det gällde ju inte någon av oss heller!

Strålande sol på balkongen men vi satt i skuggan av pelaren och klunkade vatten och försökte samla oss nog för att fatta att vi var i Grekland.

   Utsikt över hotellet från ett av våra fönster

   Detta är ett högt träd som växte så nära vår balkong att jag hade kunnat plocka en "knopp" eller om det är färdiga blommor eller vad det är.

Vad ÄR det?

   Mot gatan

   Samma gata

Att öppna ytterdörren till rummet blev lite av en chock! Hetvägg är en maträtt men vi möttes av en vägg av hetta! Ooops, vad man inte är van. Jag började svettas direkt och såg ut som nykliven ur duschen. Stå ut! Ner till frukost!

Det visade sig att det skulle bli hetare och hetare under veckans lopp och en osedvanligt och väldigt hög luftfuktighet stundom. Men jag klagade inte för trodde att det alltid var så där vid den tidpunkten på året. Sedan fick jag höra att till och med grekerna själva klagade men då var det försent. Att klaga alltså.

Mot slutet av veckan sprang personalen omkring och flyttade runt termometrar för att visa på hur hett det var både i skuggan och i solen.

Hotellets arkitekt vill jag ha ett snack med för jag vill ge beröm!

Promenaden till matsalen var fantastisk! Vilket hotell! Vilken arkitektur! Vilka färger på huskropparna! Jag har tagit alldeles för få foton för mitt eget bästa men kan säga att allt var otrolig välskött. Och det vattnades växter och sopades och var tipptopp dagarna i ända! Illianthos Village är ett riktigt, riktigt vackert ställe!

Hotellet är bygg avlångt med flera olika byggnader i rad med trappor, prång och gångar emellan. Överallt är det olika byggt och med olika planteringar, vackra växter i stora krukor och annat.

Efteråt, när jag tänker tillbaks, så får jag en känsla av att han låtit några olika personer bygga fantasifulla hus av lego för att sedan förverkliga dessa i cement eller betong för att sedan måla allt på olika sätt i vackra färger. Att gå runt och titta var en lisa för själen!

   På väg genom hotellet går alltid en mystisk svartklädd man just framför mig.

Hela veckan!

   Och där!

   Trappan har inte rasat! Det är en människa som är utsuddad i photoshop.

   Vackert

   Vindlande vackert

Poolare med baren!

Vi gick en runda till poolen innan vi äntrade matsalen. Helt fantastiskt att se att direkt bakom räcket vid poolen var det inte många meter fram till medelhavet med ön Agioi Theodori Nisida precis bakom. Ön är hemlig på så sätt att jag har svårt att hitta info om den. Synd, den verkar spännande.

En jättefin pool där man hela tiden hörde slurpandet från vattenreningsventilerna med en liten bubbelpool och en hyfsat stor barnbassäng i direkt anslutning. Och en liten fontän längst ner som lyste i olika färger på kvällen. Det var även där hotellets hjärta och huvudpunkt låg – baren!

   Den mystiska mannen är även vid poolen

Matsalen

Åter mot matsalen så passerar man receptionen där det alltid sitter någon och hejar glatt. Där finns också dagens menyer för lunch och middag men semi-inclusive-maten kommer jag att skriva om i ett annat inlägg.

I matsalen härskar ett par kypare som häller upp kaffe åt en på morgonen och ser till att man får något att dricka vid lunch och middag, när maten redan kallnat på tallriken.

Lärdom: sätt dig först och vänta på att någon uppmärksammar att du sitter där, innan du tar mat. Detta lärde vi oss inte förrän vi skulle åka hem så vi får skylla oss själva.

En hotellgäst berättade att greker oftast inte dricker förrän efter maten så det var nog därför det var så svårt att få till det. För så klart man dricker ett glas vin till lunch!

   Middag på G

   Inte så fullsatt

   Vad?

Gott om plats

Hotellet var bara belagt till 50 % vilket betydde att det aldrig var köer till maten och att det alltid fanns en stol i skuggan vid poolen. Perfekt! Varken sambon eller jag vill pressa i solen utan vi sökte skugga hela tiden. Färgen vi fick var när vi badade och den räckte till att nästan bränna oss.

Var det någon som hörde på nyheterna att medelhavets vattennivå höjdes oroväckande ganska många gånger under vecka 32? Särskilt på torsdagen var det risk för översvämning på flera håll just runt ön Kreta. Hörde du inte det? Vi märkte inget heller.

Kissa?

Det fanns två toaletter att använda, förutom den på hotellrummet.

En som låg i direkt anslutning till poolområdet och en fem meter därifrån, in genom dörren till receptionen. Båda en trappa ner. Den som låg direkt vid poolen, där fick man inte spola ner toalettpapper. Då gällde det att man inte behövde göra nummer 2!

Den andra, vid receptionen, där fick man visserligen spola men ingen av toaletterna hade nyckel. Nyckellås fanns med de var tomma! Lite jobbigt tyckte jag allt att det var.

Den svartklädda mannen med halvlångt smålockigt blont hår som syns på många av bilderna är en okänd grek (?) som förföljde mig heeela greklandsresan! Ända från Falun faktiskt. Och tänk att han följde med mig hem också. Snacka service!

   Är det halvfullt eller halvtomt? Eller, vem är halvfull? Ingen! Skötsamt sälle!

   Vår "trötta" bartender

Har även skrivit om:

Själva resandet och flygbolag och resebyrå

Rummet på Ilianthos Village

Ja, det här är en matblogg men jag KOMMER till maten inom kort!

Hotell Ilianthos Village, Agia Marina skulle vi då bo på.  Med ”Semi Inclusive”, alltså gratis mat och dryck vid vissa tider.

Vi kom ju rätt sent till hotellet – eller tidigt på morgonen (04.00) – och var helt slut. Det var varm och klibbigt så klart. Vi möttes av en personal som tog våra pass (?), gav oss nycklar och ett blått armband (som vi skulle ha som bevis för gratismaten) och som lotsade oss den lååånga vägen från ena änden av det avlååånga hotellet där reception, matsal och pool låg till den andra änden där våra rum låg. Just då kändes det som om vi gick flera mil i trappor, uppförsbackar och ramper och som om vi aldrig kom fram! Dagen efter, när vi var piggare, så visade det sig att det bara tog ett par minuter att gå.

Som tur var hade vi tiggt till oss ett par vattenflaskor i receptionen för vi var uttorkade. Vi vågade inte dricka vattnet och där kan man säga att vi var korkade för det kunde vi tagit reda på i förväg att det inte var någon fara. Det var det någon som talade om för oss dag 3! Resan var ju lite hastigt påkommen och vi ”tänkte inte på det”.

In på rummet sviten då.

Eh! Öh! Vilka rum! Snyggt och prydligt och stort och ljust!  

Stort ”allrum” direkt med två soffor med bord, matbord med stolar, bänk, stor byrå, garderob och ett pentry med kyl som hade frysfack. Luftkonditionering.

Fönster över soffan samt altandörrar ut till en rejäl balkong med bord, stolar och en anordning där man kunde hänga kläder på tork.

Stort sovrum med rejäla dubbelsängar, 3 garderober, toalettbord och tv. Altandörrar ut till balkongen samt 2 fönster utmed sängen. Luftkonditionering.

Rymligt badrum med både en rejäl förstoringsspegel med extra lampa på väggen, förutom en stor en över handfatet, samt hårtork.

Vi hade visserligen sett bilder på rummen på hotellets hemsida men jag vill se själv innan jag tror!

Sambon startade luftkonditioneringen direkt och det blev iskallt på stört och det var ljuvligt. Det var också ljuvligt lätt att reglera kylan så vi slapp frysa. Under veckan var detta det bästa med rummet även om vi var nöjda med resten också.

Det blev inte många bilder tagna på rummet, eller annars heller förresten, eftersom man glömmer fota när man har fullt upp med att uppleva. När det väl fotades så blev det massor men däremellan inget. Av detta har vi lärt oss att vi reser alldeles för sällan!

Hotellet är, enligt Apollo, 4-stjärnigt men vad vet väl jag? Vi tyckte det var ok men har inte bedömning som yrke.

Rummet får 3-4 av 5 möjliga städerskor. Städerskan däremot får 4 prick eftersom hon gjorde det hon skulle. Hon begrep inte vad vi sa, ens med gester, så det var svårt att be om något, t.ex när toalettpappret inte ville räcka, men hon var alltid glad och positiv.

Nej, vi rymde när hon skulle städa så vi hade inte så mycket kontakt. Dels tycker jag det är pinsamt när någon ska göra sådant åt mig (jag städade alla prylar innan hon kom), dels ville jag inte att hon skulle tro att vi granskade det hon gjorde. Som om man letade fel. Kanske är jag löjlig men va då’rå!

Enligt sambon så lägger man småmynt i en skål under veckan som går. När man åker hem så får städerska dessa i dricks. Så då gjorde vi det.

Pentryt hade det man behövde om man behövde det. Vinöppnare och istärningsfack. Samt allt annat som porslin, grytor, stekpanna, bestick och matlagningsverktyg. Vattnet i kranen blev, av naturliga skäl, aldrig annat än rumstempererat men det var ju bara att slänga in några vattenflaskor i kylen så vad det klart.

Sängarna var ordentligt breda och riktigt sköna.

Vi saknade extrakuddar i sängen. Det fanns en hård och en mjuk och det ska väl räcka men vi har gärna en till. Såna e vi!

Jag saknade påslakan. Det fanns bara ett enkellakan och jag vill gärna kunna stoppa in filten i lakanet. Jag till hör den majoritet av befolkningen som inte lindar täcket runt mig utan lindar mig runt täcket, eller yllefilten i det här fallet. Ja, sån e jag!

Lampan och tvättlinan

Sambons sänglampa exploderade vid första tändningen, första kvällen. Vi såg att städerska hade bytt glödlampan när hon städade nästa dag, när vi återkom efter badet.

Den exploderade när sambon tände den.

Ställningen på balkongen rasade från väggen. Den satt dåligt redan när vi kom och tålde inte belastning.

Vi sa till i receptionen morgonen efter. Tjejen i receptionen pratade svenska.  Både om lampan (som var en strömförande säkerhetsrisk) och om att ställningen för att torka kläder hade rasat från väggen.

När vi kollade senare på eftermiddagen hade de satt upp torkställningen igen. Med lim bara mot väggen och inte i skruvhålet. När jag hängde upp ett par badbyxor rasade den.

Lampan exploderade när sambon tände den. Han låg och läste med en minficklampa mellan tänderna och såg ut som ett monster. *fniss*

Vi sa till i receptionen morgonen efter. Tjejen i receptionen var samma som dagen före. Hon sa att hon skulle fixa det bättre nu. Dagen före hade hon skickat en ”handyman” men nu skulle hon skicka någon annan.

Det kom en elektriker och någon annan. När vi återkom efter förmiddagsbadet gick det att tända lampan och hänga badkläderna på tork.

Balongen var perfekt belägen vid en mindre trafikerad gata och inte mot huvudgatan. Solen sken obarmhärtigt på morgonen men då kunde man sitta i skuggan av en bred pelare. Resten av dagen låg nästan hela balkongen i barmhärtig skugga.  Våning två av två möjliga = ingen insyn. Den gick alltså att använda!

Gatan utanför var huvudstråket till och från en nattklubb men alla fönster var så väl isolerade att man inte blev störd av ljud utanför. Vi sov gott. Ja, utom när vi frös eller var för varma men då var det vårt eget fel.

Nej, vi rökte inte inne även om städerskan envisades med att ställa askfatet där.

Bilden tagen 2010-08-08 kl 04.10 pip

Breda å bra

Till vänster bakom gardinen fanns altandörrar till balkongen

Jag är barnsligt förtjust i sådana här saker.

Nål & tråd & 1 knapp var det i en av askarna :)

Ovanför hårtorken satt en stor förstoringsspegel vilket alla i min ålder (o)gillar.

Varenda rynka syns och då syns det att man har levt och haft roligt!

Dalablått?

Hängaren hängde inte med.

Kategori: onödiga foton

Vi fick sällskap av en fem cm kort liten ödla en av kvällarna. Urgullig!

Mer om resan senare

Har även skrivit om:

Själva resandet och flygbolag och resebyrå

Själva hotellet: Ilianthos Village

Vi startade vår resa till Kreta, Grekland med att jag, dagen före, både hade stekt fläsk och vispat ihop en smet till fläskpannkaka som vi skulle äta innan vi åkte vid två-tiden.

Vi hade visserligen beställt mat på planet för 160 kronor men det skulle ju dröja innan vi fick den så det var lika bra att äta rejält före!

Vi petade i oss pannkakan, kollade om spännbanden runt resväskorna satt fast och gav oss sedan av mot Arlanda.

Hej då Falun!

När vi närmade oss Uppsala så tyckte sambon att vi skulle stanna och käka en burgare på Max. Visserligen är jag inte så förtjust i sådan mat men jag insåg att vi behövde lite energi (eftersom jag börjat bli småhungrig) så jag höll med ända tills jag tagit första tuggan. Den var fet och halvtaskig men det brukar de ju vara (jag var beredd) så jag tvingade i mig drygt halva innan jag gav upp och gav sambon resten. Det regnade nästan hela vägen och det kändes bra. Kantarelljakten väntar ju vid hemkomst!

   Tycker du den ser god ut? Det är den inte!

Väl framme på Arlanda

Där gick det till som det brukar gå till. Man får inte checka in utan får vänta eftersom man är där för tidigt för att inte komma försent, man ställer sig i kö, man blir av med väskorna, man går genom passkontrollen, man blir ruinerad om man vill ha något i magen (vi drack något starkt med nötter till) och sedan får man vänta. Jag var hungrig igen men insåg att jag måste dricka mig mätt. Inte för att det är billigare utan för att jag ändå hade tänkt inta alkohol mot min flygrädsla. Gissa hur mätt jag blev på ett glas rött för 70 kronor? Pep iväg till kiosken och köpte en minipåse chips för 10 kronor så magen tog en paus i sitt kurrande. Ja ja, jag får skylla mig själv och har lärt mig något. Sedan väntade vi igen.

Flyga med Iberworld

Dags för påstigning för samtliga passagerare! Planet är 50 minuter försenat men vem bryr sig?

Landgången dras in 20.42

Vi fick platserna längst fram. Stolsryggarna går knappt att fälla bakåt och glider sakta framåt igen av sig själva. En mardröm för ryggen!

Positivt var att vi hade full insyn till flygvärdinnorna (när de inte drog för draperiet) och deras pyssel så vi slapp köpa hörlurar för 30 kronor var till filmen de skulle visa (och som vi ändå hade sett). Det var ett nöje eftersom de mest stod och babblade och skrattade utan att göra något vettigt men jag var hungrig så jag var faktiskt en aning irriterad! Inte fick vi något att dricka heller. De gick faktiskt inte runt med ”kiosk-vagnen” förrän maten serverades! Skit! Torr som läskpapper i munnen. Brukar det vara så där? Jag tycker att flygbolagen borde placera en flaska vatten vid varje stol som finns när man sätter sig. Man får ju inte ta med sig mer än 100 ml numera och det tar fort slut.

Vi fick mat 22.58 och då blev jag lycklig!

Ända tills jag öppnade locket på maten. Vad i helvete! Hundmat? Det luktade ingenting (som tur var) men såg ut som två kokta pellets med ett par nävar ris. Ja, ett par teskedar torr tomatsås låg under. Inte en grönsak, ens en konserverad ärta.

Maten smakade som den såg ut och jag klarade inte av att äta upp den. Felix köttbullar på burk är rena gourmetmaten om man jämför och det är ju det jag gör! Jag gnällde så att sambon tyckte jag var pinsam även om jag tror att ingen hörde.

Plastbestick av minsta, billigaste sort är nästan omöjliga att äta med!

Till maten serverades ett rosenbröd som var så torrt och hårt att plastkniven nästa gick av när jag skulle dela det. Och en liten (5x5 cm) sockerkaksbit med något sött på. Kakan smakade kostgjort, typ färdiga tårtbottnar. Nåja. Jag var på väg till Grekland så klart man står ut. Framför allt eftersom vi köpt dricka.

Någon minut efter att vi börjat äta går en flygvärdinna runt med en korg mikrade (alltså varma och lite mjukare) mörka rosenbröd. De var godare.

Vi köpte så klart Drambuie och Whisky till sedvanligt hutlösa priser men är det semester så …!

Det blir en Rusty Nail när man blandar det och är en av de godaste drinkarna vi vet så flyresan är räddad!

Under både dit- och hemresan upplevde jag att flygbolagspersonalen var mer intresserade av varandra än av oss passagerare. Eller; totalt ointresserade av sitt jobb alls!

Jag kommer aldrig mer att flyga med Iberworld! Ingen service, hemska stolar och dålig mat! Piloterna gjorde ett bra jobb med det uppväger inte resten.

Planet landar lyckligen och tur är väl det. Vi kliver av och äntrar in i ”salen” för att hitta våra väskor på rullbandet. Jag är hungrig och vi hittar Apollos personal som står med en lapp där det står vilken buss vi ska till. Vi reser alltså med Apollo och där har vi inget att klaga över.

Ut i friska luften som är het och otroligt fuktig. Sambon är (som vanligt) en dröm. Han tänder en cigarett till mig och springer iväg för att lasta in våra väskor och ta bra platser på bussen innan jag hinner blinka. Jag är faktiskt beredd att ta hand om min egen väska men han bara gör det innan jag hinner protestera. Så där höll han på hela semestern. Jag fixar och ordnar hemma jämt men när vi är borta då gör han allt för mig! Han ÄR en dröm!

Apollos personal

När vi sitter på bussen kliver Apollos personal på och frågar om vi mår bra, hälsar oss välkomna, talar om att det ska bli ”inspirationsmöte” en viss dag, talar om att hon nu inte ska åka med vår buss men att det finns en pärm på hotellet där det står det vi behöver veta och att vi ska kolla tiden för hemresan i god tid men inte för fort så att vi verkligen kommer till bussen i god och rätt tid och sedan kliver hon av innan vi hinner blinka eftersom hon inte ska åka med vår buss utan en annan. Hon frågade inte om vi hade några frågor men det hade vi inte för vi ville till hotellet fort. Klockan var mycket och vi var trötta. Vi kom till hotell Ilianthos Village klockan 04.00, som sista avsläpp av 5 hotell, och somnade 05.30

Nästa gång vi ser en Apollo-personal är när vi ska ta bussen till flygplatsen när vi ska hem. Hon frågar om vi haft det bra och talar om att hon inte ska åka med vår buss utan med en annan (som står parkerad framför oss där det säkert sitter resenärer som är viktigare än oss och som har fler frågor) men säger att det finns Apollo-personal på flygplatsen som vi kan fråga om det är något och så frågar hon om vi har några frågor. Det har vi inte för det är förbannat varmt, dyblött och fuktigt och vi vill till flyget. Hon kliver av samtidigt som bussen framför oss åker iväg. Det var den bussen hon skulle ha åkt med. Vår buss startar och åker och vart hon tog vägen har jag inga frågor om.

Flygplatsen i Chania…

 … är en mardröm rent organisatoriskt. Det är långa köer till allt. En lång kö in på flygplatsens hall med lång väntan innan dörren öppnas, en lång kö till väskvägning och åter en ännu längre kö till väskröntgen. Och en kö till passkontroll. Och sedan lång väntan där jag somnar på en hård bänk. Sedan en snabb kö till planet som är 50 minuter försenat. 

Det ska absolut sägas att runt alla köer på flyggplatsen så surrade det runt Apollo-personal hela tiden som gav svar på frågor innan vi ens hade hunnit ställa dem.

Det ska också sägas att alla från Apollo har haft ett hurtigt och glatt humör!

Väl på flygplanet igen

På planet hem, rad 18 denna gång, så var det samma (tids)ordning som på ditresan förutom att maten faktiskt gick att äta. Penne-pasta med grönsaksröra som väl var samma som på maten på ditresan, men nu var det lite mer röra. Fast jag saknade sked. Penne kan du inte äta med plastgaffel utan att tappa den och det blir kladd på kläderna. Överhuvudtaget var det så trångt att det var svårt att få i sig maten alls. Likadant men ännu hårdare och torrare rosenbröd som förra gången.

Kaffe på maten ingår och det var verkligen gott! Där blev jag faktiskt förvånad! Sockerkakan till efterrätt var inte lika hemskt söt som på ditresan.

När de gick runt med det som skulle serveras/säljas så var det inte alltid de tittade på en. Är du inte uppmärksam kan de mycket väl glömma att servera dig kaffe!

Personalen ler knappt varken när man kommer eller går. Utom en som log så mycket hela tiden att vi nästa glodde. Framför allt eftersom det aldrig nådde ögonen utan var så yrkesmässigt att det så skrämmande ut. Men vem bryr sig? Det är service man vill ha och den hade de glömt packa innan start.

Några frågor på det?

   Flygrädslemedel

   Flygrädslemedel

 Utsikt mot pentryt. Vågade inte fota när där var personal. 

   Levererat av ett företg som heter Gategourmet. Eh...

   Vore det inte lite trevligare med flytande tvål på en offentlig toalett?

Ta med "resetvål" från Butik Citronodlingen ska jag nästa gång jag reser

utanför Sverige!

   Maten på hemresan.

Fortsättning följer efter hand

Har även skrivit om: 

Rummet på Ilianthos Village

Själva hotellet: Ilianthos Village

Sex dagar är så klart för lite om man ska hinna uppleva och sådär men det är bättre än inget.

Nu är vi hemma igen och kan låsa toalettdörren.

Alltså, greker har inte lås på sina toaletter! Det finns ingen nyckel! Inte ens på vissa restauranger.  Dörren går inåt så man kan ändå hindra att någon går in men … ?

Jag ska blogga om resan och allt runt omkring. Flygbolaget (Iberworld), resebolagets insats (Apollo), hotellet (Ilianthos village) med personal, ”semi inclusive” (och dess innebörd) och om allt annat som upplevdes. På en skala från 1 – 5 så har jag nog betyg från minus två till plus sju! Minst!

Skapar en ny kategori som får heta Resa och resultat, Chania i Grekland. Lite om ”vad man får för pengarna”, bemötande och annat livsviktigt.

Men inte idag! Är dödstrött och helslut!

Bloggen har fått en ny funktion som heter ”Frågeruta”. Det såg jag nu när jag kom hem.  Vet inte vad det ska vara bra för? Jag menar, undrar man något så kan man väl fråga i en kommentar? Får se om jag behåller det eller tar bort det.

Har fått ett antal kommentarer när jag varit borta. Jag lägger inte ut dem nu utan väntar tills i morgon. Jag vill svara på kommentarer direkt när jag lagt ut dem och nu är jag slut och orkar inte.

Kommer åter efter några timmars sömn.

God natt!

   På väg...