Är det något jag minns så är det mat då, nu och för så länge
sedan. Redan som liten .... åt jag.

Skolmaten i yngre år kommer jag inte ihåg. Kanske (troligen)
förträngt. Vet bara att jag inte tyckte om mat alls och var alldeles för mager.
Jag var mager i så många år att det blev uttjatat med att alla ville att jag
skulle äta mer. Är det något som kan få en att tappa aptiten så är det tjat om
att man måste äta.

Och jag tyckte verkligen inte om kokt potatis! Det var
skolans fel eftersom de serverade färdigskalad potatis med grönaktig hinna på
vilket kan få vem som helst att hata skiten. Seg utanpå och grisgrötig inuti. Smaklös!
Det gav mig aversion mot kokt potatis i många år.

Mitt absolut första matminne fick jag av min mamma. Vi bodde
i Halmstad och det är ju laxens stad. Jag blev uppfödd på gravad lax redan
innan jag föddes. Mamma hade gravad lax som begär under graviditeten. Det sägs
att mina första ord i livet (förutom ordet mamma) var "jö fisk".
Alltså röd fisk, alltså lax! Är fortfarande beroende av gravad lax och då helst
den min mamma gör.

Min mammas gravade lax och dillstuvade potatis är den rätt
jag skulle välja som en sista måltid om jag skulle få dödsstraff. Iskall mjölk
till.

Mitt nästa matminne är hos min första dagmamma.

Jag kom dit på morgonen innan de hade vaknat. Dagmamman och
hennes två döttrar skulle sova en stund till så jag skulle sitta på en stol i
köket och vänta tills de vaknat ca en timme senare. Tyst som en mus skulle jag
vara. Jag var 8 år då och gick i andra klass och jag var jättetyst! Det var
jättejobbigt men det gick för man står ut med det mesta om man måste.

Det är det enda jag kommer ihåg från den tiden förutom den
mögliga bullen som verkligen är mitt första äckliga matminne. Dagmamman jag
hade, Solveig hette hon, tog oss med på utflykter och det var ju bra. Hon drog
ut i skogen med oss, hennes barn och mig, och vi skulle fika. Det vankades saft
i Felix ketchupflaska och släta bullar. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av
att dricka saft ur den där flaskan som var begagnad flera gånger om och hade
lite gamla matrester runt toppen i gängorna.

En av gångerna var det mögel på min bulle. När jag sa det
till Solveig så sa hon att jag inte skulle sjåpa mig. Hon trodde inte på mig
och beviset var ju uppätet. Det tog åratal innan jag kunde äta släta bullar
igen (utan att känna mögelsmak). Inget av detta visste min mamma om och när jag
berättat detta senare blev hon förskräckt.

Mitt nästa matminne är hos en annan dagmamma. Det serverades
stuvad spenat och jag tyckte inte om det. Alls. Man säger inte äckligt om mat
men det var äckligt. Framför allt eftersom jag åt så sakta att spenaten blev
kall och stel på tallriken. Fast jag tyckte verkligen inte om spenat ens om den
var varm.

Alla andra i familjen hade ätit färdigt för länge sedan och
jag satt kvar där med min tallrik. På den tiden var man ju tvungen att äta upp
all mat på tallriken (även om man inte lagt upp själv) och jag var ju extra
tvungen eftersom jag var så mager. Alla hade gått från bordet, bordet var
avdukat och min dagmamma hade diskat allt utom min tallrik och stod där och
väntade på att jag skulle äta upp. Det slutade väl med att hon blev irriterad
och inte orkade vänta så att jag äntligen fick kasta min mat i sopen. Många år
tog det innan jag sedan kunde äta spenat. Spenatmatminnet senare är när vi
själva fick stuva spenat på hemkunskapen på högstadiet. Då började jag älska
spenat och det sitter i än. Tack och lov!

Matminnen efter detta?

Jag var hos min farmor och farfar på mina skollov, jag blev
grymt bortskämd eftersom farmor tyckte jag var så mager. Jag blev invägd när
jag kom och utvägd när jag for.

Farmor köpte marängbottnar. De där med choklad på en sida av
en halva av två bottnar. Farmor krossade den med choklad åt mig och blandade
med vispad grädde. Vad hon gjorde med den utan choklad vet jag inte.

(Annat minne: 

Han kör som en stolle, min farfar! Farmor kommer med förskräckta utrop samtidigt som hon bromsar med lågskornas klackar i gummimattan på bilens passagerarsida. Det gjorde hon alltid när farfar körde, bromsade alltså. Farfar fick köpa ny gummimatta varje år för farmor hade bromsat stora hål i den.

Själv hade hon inget körkort men bromsa det kunde hon.)

Nästa matminne är när jag och min mamma flyttar till ett
annat ställe i Halmstad. Maratonvägen 30 b! Kan jag ha varit 8-9 år?

Vi flyttade in men hade inget lyse. Min mamma hade dock köpt
en färdiggrillad kyckling. Vi åt den vid ett bord där gatlyktan spred ljus så
vi kunde se. Bästa kycklingen någonsin. Mamma var glad över att jag bara ville
ha "vitt kött" som var torr filé så hon kunde få låren men jag har
ändrat åsikt sedan dess.

Det var även där min mamma och jag gjorde vårt livs första
och enda pepparkakshus. Kommer ihåg mer men allt ter sig inte bra i text.

Vi flyttade så småningom, mamma och jag, till en lägenhet på
Andersberg. Det var där min mamma trodde att jag rökte fast jag inte gjorde
det. Det var Gunilla Aronsson som snodde mammas fimpar och rökte så det luktade.
Mamma lämnade stora fimpar och Gunilla blev då min kompis.

Så kom en ny tjej i klassen. Gunilla från Västergötland. Vi
blev kompisar och hon och jag gjorde mitt livs första sockerkaka. Mums.

Flytt från Halmstad till Lidköping!

 Jag är nöjd eftersom jag ändå inte gillar mitt liv.
Vilken tonåring gör det?

Hittar ett gäng kompisar (vi var tolv, sex tjejer och sex
killar) tack vare Anna som blev min vän  så snart jag kom till klassen. Glömmer aldrig
hennes mackor! Ett kokt hackat ägg blandas med lika delar majonnäs och kaviar
ur tub.  Klutta i detta mellan två
limpmackor och stek dessa tills allt är klart. Jättegott och ett bra matminne!

Flyttade hemifrån och ihop med en kille. Kunde inte laga mat
så jag frågade mamma hur stora bitar man skulle hacka löken om man skulle göra
en köttfärssås. Jag var verkligen novisen vid spisen!

Mitt första matminne som nyligen hemifrånflyttad?

Flyttade ihop med en kille (jag 16 och han 21) som jobbade
på Sandvikens stål. Han jobbade skift. Jag skulle ståta med middag till honom
och hade köpt två frusna kycklinglår. Vad jag missat var att man måste ha
kryddor. Jag hade varken salt eller peppar. Kokt potatis och kycklinglår utan
något alls smakar skit! Jag lovar!

Jag snabbade mig på med att lära mig laga mat och kände mig
säker nog att bjuda hem mina och hans föräldrar på middag. Kassler med ananas
serverat med stekt potatis kan ju inte bli fel. Jo, det kan det.

Kasslern och ananasen funkade men potatisen inte. Prova
själv!

Fintärna så du får två liter potatistärningar. Smält lite
fett i en alldeles ny gjutjärnsgryta. 
Häll i potatisen innan fettet är brynt. Försök röra om men inse att den
blir mer kokt än stekt.

Sedermera lärde jag mig att laga mat.  

Jag har, som sagt, varit bortrest och väck! Många veckor
blev det och fler blir det.

Under tiden min frånvaro höll i sig så var jag totalt
frånvarande vad det gäller matbloggar. Både min och andras. Jag skrev inte ett
endaste ord själv och jag läste heller inte ett ord hos andra. Alltså på
matbloggar. Inte ens mina favoriter kollade jag viktigheter på. Orkade inte och
ville då inte heller.

Hela mitt jag var helt inne på helt andra saker än blogg.
Jag lagade mat hos min mamma så det rykte och surfade så det räckte. Jag bodde
på Facebook och gör det än i dag/kväll/natt. 
Min tillfälliga livlina? Ja, ibland så funkar vänner på avstånd bättre
än de som är nära.

Men jösses vad mycket god mat jag faktiskt har lagat, ätit
och ibland frusit in så mamma skulle ha att ta av när hon kom hem!

Gravad lax och dillstuvad potatis

Räksmörgås

Ostfyllda nötfärsburgare serverade med rösti!

Lax med bladspenat och sockerärter

Potatis- och köttfärsgratäng med färs från "fina
gården"

Lax med spenat- och vitvinssås

Stekt korv, bacon och lökröra med rotselleri- och potatismos

Omelett fylld med lax och bladspenat

Laxwok med alla möjliga grönsaker

Räkcrepes

Ungnötslever i gräddsås

Gulaschsoppa

Fish and chips med hemlagad remouladsås

Räkor med bröd

Kokt korv och mos

Fin men seg biff med sallad

Grönkålssoppa

Färsbiffar i svampsås med mos

Färdiggrillad kyckling med fuskpotatissallad

Broccoligratäng

Korvkiosken: En grillad med mos, räksallad, rå lök och
sallad (riktigt äckligt för 75 kronor inkl. Pucko)

Varma mackor med skinka, tomat och ost

Korv med morots- och potatismos

Och så gjorde jag någon sallad ett flertal gånger

Nu kommer jag inte ihåg fler rätter så här på nattkröken men
det spelar ingen roll. Jag levde helt själv i några veckor men lagade ändå mat
och åt och det är jag nöjd med. Kunde levt på mackor!

Natti nu

cy

far till tallin nästa vecka

Vi börjar med förbannad (frustrerad)!

Jag är frustrerad över att ha kontakt med ett företag som
vill att jag ska prova deras produkt, vilket jag sagt ja till. Men jag kan inte
logga in hos dem för att ta del av det de erbjuder och det behövs för att kunna
använda deras produkt. Det skylls på att jag har en gammal webbläsare eller en
"spärr" på min dator. Jag har en dator som är ca 4 månader gammal med
dito OS (operativsystem) och dito webbläsare. Och jag, som gammal data/datornörd
skulle väl aldrig underlåta mig att uppdatera mig med det senaste av det
senaste. Hela grejen med datorer är att vara uppdaterad! Alltid!

Nu vet ju inte detta företag att jag är så "med" men
att inte deras "webbutvecklare" kan lösa problemet med inloggningen
anser jag störande och oproffsigt! Jag är själv "service- webbtekniker"
och har skapat ett antal webbsidor och även fixat lösenord till både det ena
och andra så jag vet att det inte är svårt om man anstränger sig. Om man är
kunnig alltså!

Sparrisomeletten då? Godare än förväntat.

Det blir en receptskiss som passar alla! Välj själv mängd av
allt! Servera en tomat sallad till med valfria tillbehör i!

Ingredienser:

strimlad purjo

salt

vispgrädde

ägg

vatten

salt

peppar

riven ost

burksparris som delats i minibitar

Gör sålunda:

Fräs purjon i smör lite försiktigt så den inte tar färg. Den
bli lätt bränd! Släng på en slatt vispgrädde och låt det puttra försiktigt. Under
tiden det puttrar så vispar du ägg (kanske 2 per pers) med en slatt vatten med
en gaffel. Salta och peppar. Doppa i fingret och smaka av.

Häll ägg- vattenblandningen i stekpannan och peta runt som
du brukar göra med en omelett.  

När omelettsmeten fortfarande är knappt halvstelnad så
sprider du ut sparrisen och strösslar över den rivna osten. Lår stekpannan stå
på lite värme tills omeletten är lätt krämig.

Rulla ihop omeletten och häll över på ett fat. Dela upp
bitar på tallrikar och servera med något grönt som ex tomater m.m

Detta blir godare än du tror för det blev det för oss!

Jag har inte varit här (på bloggen) på väldigt länge. Det
beror dels på att jag varit bortrest för att hjälpa min mamma som blev sjuk,
dels på att jag inte orkade med något efter att jag kom hem igen. Jag var borta
hemifrån i fyra veckor och så länge har jag aldrig varit hemifrån, eller från
min sambo, och efter det var jag slut. Kapitalt! Kom hem för snart två veckor
sedan. Första veckan gick jag som i ett töcken. När jag satt på toan såg jag
inte skåpet vi har framför utan såg bara min mammas handduksstång. Kunde inte
ställa om mig. När jag vaknade på morgonen visste jag inte vart jag var.

Inget var bekant och det enda som surrade i skallen var min
mammas mående.

Förra veckan kom då sambons son till oss och det blev inte
lätt. Inte för att han är jobbig utan för att jag inte var mig själv. Jag fick
tvinga mig till att visa intresse för hans läxor och hans bekymmer. Man kan
inte visa upp en glasartad blick när en trettonåring kommer och vill visa läxan
eller att han har problem med en kille i skolan som mobbar honom. Man måste
skaka på huvudet och se utanför en själv. Och man måste ta det lugnt så man
inte överför sina egna bekymmer eller sin ilska på grabben utan bara "ta
ett djupt andetag och fokusera!".

Det verkar som om det har funkat för sambons son tyr sig fortfarande
till mig och kommer och berättar om "det är något". Skönt! Eftersom
det hela tiden är en massa bekymmer så känns det extra bra att han verkligen
visar när han har tankar och vad han tänker. Gulle!

Over and out!

Ber om ursäkt över radbrytningarna men jag skriver i Word och för över. Sedan tar bloggplatsen vid och förstör och hur jag än försöker fixa så funkar det inte.

Edit: Har kontaktat bloggplatsen om problemet men numera så svarar de aldrig.

Farmor och farfar.
Min mamma och pappa skildes när jag var ett år så jag växte upp med "bara" min mamma. Jo, mamma, du är bäst! Pappa (saknar dig alltid) träffade en ny ganska snart och hon tillät inte min pappa att träffa mig, aviga kärring. Han smög ändå åt sig (jävla fegis faktiskt!) varje jul och födelsedag att komma med en present. (Pappa dog sedan när jag var tolv.)

Men farmor och farfar tog över rollen och hämtade mig att vara hos dem varenda skollov.
"Farmor och farfar" blev till ett enda ord. Det var hos dem jag fick kokt ägg till frukost och farmor tog bort vitan för jag tyckte mest om gulan. Jag fick "chokladröra" vilket var en mugg där man först blandade lika delar socker och kakao och sedan rörde i ren vispgrädde tills det blev lagom.
Det var hos dem jag lärde mig att tycka om havregrynsgröt om jag fick sirap på. Jag blev bortskämd!
De gödde mig för jag var så mager. Ack, det var då det!

Farfar gav mig boken "Driver dagg, faller regn" av Margit Söderholm och jag slukade boken. Kan jag ha varit 10-11 år? När jag var hos "farmoråfarfar" så fick jag sova bredvid min farmor i dubbelsängen medan min farfar då sov i en säng i klädkammaren. På dagtid låg jag där, i klädkammaren, och läste boken och käkade äpplen som jag fick. Gröna äpplen var det och jag åt fem på raken. Fortfarande så kan jag äta vad som helst och hur mycket som helst bara jag läser en bok under tiden.

Detta var i Vessigebro och mycket tack vare bibliotekarien där så grundades resten av mitt fullständiga läsintresse. Jag lånade böcker där som ingen förr gjort. Hon, bibliotekarien, hette Astrid. Så klart var det inte alltid så kul hos farmoråfarfar så jag behövde lite annan förströelse. Jag lånade varenda bok som givits ut av "Kitty"! Bl.a "Kitty som detektiv"! När böckerna som fanns där var slut så beställdes det nya. Av mig! Detta var i början på 70-talet.

Wiki:
"Kitty som detektiv (även Kitty och klockmysteriet) (originaltitel Old Clock) är den första boken i Kitty Drewserien.

Boken är skriven av Carolyn Keene 1930. Den utgavs i Sverige på svenska 1952 av Wahlströms och översattes av Josef Almqvist."

Jag bar hem böcker i kassar och slukade dem nästan fortare än jag bar hem dem. Bibliotekarien var överlycklig eftersom Vessigebro var en håla och nästan den enda gång hon fick anstränga sig att leta böcker var när jag kom och ville ha mer böcker att läsa! Varje gång jag kom till biblioteket sken hon upp.

Pappa:
Jag fick min första Kulla-Gulla-bok av min pappa. Guud vad jag knegade och drog för att läsa den! Den var så tråkig i början. Jag var väl 10-11 år och ...Jag började säkert läsa den tio gånger innan jag kom längre än första sidan. Oxen kneeegade och drog (som det stod i början på första boken) ... men jag skulle minsann försöka läsa den för jag hade ju fått den av min PAPPA! När jag väl kom in i boken kunde jag inte släppa den. Det fanns 11 böcker och min mamma blev tvungen att köpa fortsättningen efter den första boken säkert varje vecka. Tvungen? Jag tjatade!

Farfars köttsoppa gav mig smak för god mat lagad från grunden. Farfars råstekta potatis med lite socker på (som han gjort "i det militära") gav mig kanske känslan av balans mellan salt och sött. Farmor blev halvsur när han tog över spisen.

Varje eftermiddag så var det ju kaffe hos farmoråfarfar. Farmors kakor fick mig att gå upp i vikt (jag var så mager då) för det var inte bara drömmar utan det var verkligen drömmar! Som liten lärde de mig att dricka kaffe med socker och grädde. Farmors bullar, skorpor, gitterbuggar och drömmar glömmer jag aldrig. Hon kunde baka hon! Jag fick hennes recept på bullar när jag blev lite äldre men eftersom hon inte hade något recept egentligen så blev mina aldrig lika bra. Gitterbuggarna fick jag också recept på men ... samma där. Blev aldrig lika bra.

Jag var (som jag sa) så mager som liten och farmoråfarfar var så bekymrade över det. Jag blev "invägd" när jag kom till dem och "utvägd" när jag skulle till mamma igen. Och när jag skulle hem igen hade jag så klart gått upp i vikt. Nej, jag blev inte anorektiker ändå. Och nej, min mamma lagade bara fantastisk mat! Det var inte det. Det var bara kuligare att äta borta. Och med sirap på gröten så ... say no more.

Hos farmoråfarfar då. Min favorit var antingen "chokladmjölk" som var ett glas mjölk med krossade mjölkchokladbitar (Marabou så klart på den tiden) i eller vispgrädde med krossad maräng i. Och då var det den del av marängbotten som var täckt med choklad. Med tanke på eftermiddagskaffet med "dopp" samt det andra så var det inte konstigt att jag gick upp i vikt. Farmoråfarfar  var bäst. Jag fick det jag ville ha.

Nästan varje midsommar så var jag där hos farmoråfarfar. Det var ut i naturen för att plocka blommor till stången, fika med dopp, klä stången med allt och hem igen. Sedan skulle vi till ålderdomshemmet för att fira dagen efter.
Vi gick dit i finkläder (farmor hade hembygdsdräkt och farfar kostym och jag nystruken klänning och fin rosett i håret) och det började alltid med att vi gick runt hela ålderdomshemmet och spelemän spelade Gärdebylåten.
Sedan blev det dans runt stången med allt vad det var av "Små grodorna" och annat. Och sedan fika. Då åkte spettekakan fram. Den var inte så jättegod men man åt så man nästan sprack för så gjorde man då.
Jag var för liten att plocka sju sorters blommor men jag var lycklig ändå! Det kallas barndom!

Jag lärde mig att be aftonbön varje kväll efter att min farmor kommit till sängen med ett fat fyllt med olika korvskivor. Ett par skivor kokt medvurst, rökt dito och annat. Och ett stort glas iskall mjölk (efter att jag borstat tänderna gubevars). Före det kom farfar och sa godnatt. Han "skäggade" mig (gnuggade sin skäggiga haka mot min) och sa;

"Gonatt, gonatt, sov som en katt
Har du ingen ro så ligg där och glo"

(det var den ramsan som fick min sambos son att, efter många om och men, ta mig till sig. Han var 4 år då )

Men åter till rubriken "Gud som haver barnen kär". Min farmor lärde mig att be aftonbön. Tycka vad man vill men det gav ett avslut på dagen och ...

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
Du förbliver, Fader vår.

Farfar, jag vet att du somnade in bredvid farmor mitt i natten. Efter att du slitit så på "Sågen" och med nya huset ni renoverade. Och potatislandet. Alltid redo och arbetsvillig och snällast i hela världen.
Farmor, jag vet att du somnande in efter en höftoperation då ingen ändå trodde du skulle överleva även om vi hoppades. Du hade givit upp hoppet efter att farfar gått bort. Du gav farfar många fina år! Och du var snällast i hela världen. Du skämde bort mig så underbart!

Ni gav mig den bästa barndomen man kan tänka sig och jag kommer alltid att älska er, aldrig att glömma er!
Två "gamlingar" som gav sitt barnbarn all kärlek de förmådde!
Bästa!

… innebär mitt liv att försöka leva. Det är inte så att jag håller på att dö utan jag försöker fånga dagen. Detta är något jag inte gjort på länge! Har inte haft någon dag att fånga.

Det är en väldig massa omständigheter hit och dit och där har inte rymts detta med att laga god och nyttig mat utan mer att laga för att få i sig något. Snabbt och lätt och utan varianter på finess. Inte har jag lagat något att föreviga eller fota. Inte en sås på flera veckor.

Ja, jag har (ve och fasa) skickat sambon (en gång) att köpa (när jag inte orkade laga mat) grillkorv och frusna strips på Lidl! Vad säger det om hur det varit? Illa? Njae, jag har bakat (två gånger) och gjort en räksallad som är så nära korvkiosken du kan komma! Ja då, recept kommer! För övrigt har vi grillat som aldrig förr men med tillbehör man inte skriver om. Eller behöver skriva om.  Sparris och majskolv och sallad är ju inget som behöver en närmare beskrivning? Du vill inte höra om färgen på majs!

Jag har för första gången på flera år någon att prata med på dagarna! Jag har fått riktiga grannar! Som man kan prata med över staketet! Som man inte behöver prata med om man inte vill! Jag kan välja själv om jag vill prata! Inte som förut att jag inte hade någon. Som nyinflyttad i kommunen är det inte lätt och det var det inte på förra stället heller. Där fanns ingen. Alls! Nu finns det.

Eftersom jag inte har något arbete (sjukpensionär) så får jag inte något naturligt socialt umgänge och det har varit tungt. Som nyinflyttad kan det vara en katastrof. Även om det finns en svägerska inom räckhåll och en svärmor på en timmas avstånd så … behöver man vänner man valt själv. Och där har ju min sociala fobi gjort klart för mig att jag behöver någon att prata med som inte är tvungen att prata med mig. Och det har jag nu.

Och det är just det jag har sysslat med den sista tiden. Förutom att kräkas på alla växter jag försöker odla som jag inte har kunnat ställa ut på grund av vädret så mitt hem har varit en djungel jag inte har gillat!

Detta, plus alla andra omständigheter, har gjort att datorn har fått vara ifred. Jag har levt!

P.S Jodå, min Tinnitus lever och det gör ont överallt men – jag har ett liv!

Carpe Diem!

När allt verkligen blev som det skulle och inte bara som det vart!

Sonen min, den till Umeå flyttade (min enda), kom äntligen hem till sin Mama! Vad säger man? Gråter en skvätt när han inte ser. Vi har inte tittat på varandra på över ett år!

Det blev lite överraskande och inte planerat men desto bättre. Och tänk att vi hade planerat lammstek till den dagen! Utan att vi visste att han skulle komma.

Min lammstek, som den blev.

Lammstek utan ben är ofta lealös med hål igenom så bind upp den ordentligt så den blir färdig rakt i genom överallt. Inga bilder här den här gången så sök på nätet om du inte vet.

Lammsteken på 1 kilo marinerades i salt, peppar, olivolja, vitlök, soja och rosmarin.

Den bryntes runt om (alla 8-10 sidor) i mycket smör, fick en febertermometer instucken i ändan och fick sedan gå i en stekgryta med lock till 50°. Efter att den vilat, insvept i folie, var den uppe i 58° och då var den lätt rosa inuti. Nästa gång tar jag den tidigare!

2 runt bordet tyckte den var för rosa och 2 att den var för genomstekt. Dessvärre var vi bara 4 personer så ingen var egentligen nöjd. Jo, vi var 3 pers som gillade smaken på köttet, 2 gillade inte fettet och 1 person gillade ingenting av det, ens konsistensen. Den sistnämnda var dessvärre min sambo. Aldrig mer lammkött för hans del!

Jag gillar lammkött vilket väl främst märks på att min sambo är 12 år yngre än mig.

Skyn blev mycket god att strila över köttet och anrättningen serverades med en kraftigt överkokt, vitlöksdoftande potatisgratäng som dock var god trots matlagningsmissar. Meh! Jag var ju förvirrad av att sonen var här och alldeles till mig i trasorna! Ett synnerligen celebert besök!

Sonens besök föregicks av en påskhelg i den totala slöhetens tecken. Alldeles för varmt och soligt för min del, är ju mer värmekänslig än en mjukglass, och lite för få moln som ger behaglig skugga. Har inte ens orkat tänka tanken att det finns en blogg någonstans inne i det kvalmiga vardagsrummet. Nåja, jag vänjer mig. Brukar ju det.

Sonen stannar i några (få) dagar men bloggen ska nog få fart när jag vant mig. Vi ska ju ändå äta när han är här och vissa saker lär jag tala om för dig. Till exempel hur pass god den hemgjorda potatissalladen blir i morgon. Jag har inget recept än så vi får se. Ska försöka att komma ihåg att mäta och skriva ner så jag kan berätta om du ska göra som jag gjorde eller om du ska göra som du brukar.

Eller, har du ett fantastiskt bra recept att dela med dig av? Inget fusk bara! Och inget äpple eller annan frukt i! Tycker vi inte om i maten!

Om jag nu ska tjata så om sonen så kan jag lika gärna passa på att berätta att han kan laga mat och är bra på det! Tänkte att du kanske undrade?

Nu kanske du förstår att jag inte hunnit så mycket mer än bara vara

å inga bilder heller blir’e alls

hinner ju knappt varken tänka eller laga eller äta och ännu mindre diska

Jag råkade radera det jag skrev sist. Är väl för nyvaken fast klockan är över tolv. Kan man bli mer irriterad? Hade huvuddelen av texten sparad så den kommer här. Dessvärre försvann ju kommentarerna också. Illa! Skjut mig!

Det jag hade sparat kommer nedan, om det nu är så viktigt.

Sitter och lyssnar på Simply Red och hoppar av lycka i skrivbordsstolen. Mick Hucknall är min stjärna och en av mina favoritartister.  Japp!

Att jag även älskar hårdrock hör inte hit. Inte just nu i alla fall.

Just i kväll har vi ätit pizza. Den hemgjorda varianten. Och med den där pizzadegen

 (läs kommentarerna) vars recept jag personligen fick av Nynäshamns bästa pizzabagare. Det där receptet jag lovade honom att inte lämna ut till någon alls och som aldrig någonsin hamnar här på bloggen. Får man ett sådant recept i hemlighet, ja då håller man tyst om det! Jag kan ändå säga så mycket som att trixet att få till den där bästa pizzabottnen har en väldigt enkel förklaring. Nog om det!

Vi gjorde i alla fall en riktig italiensk pizza. Om man bortser från skinkan då. Det ska ju vara en lufttorkad variant men vi tog vanlig svensk. Varför? Jo, för att vi hade den och inte ville köpa ny. Ska skriva om Lönneberga sedan.

Jag gjorde min pizzasås och sambon gjorde pizzadegen. Sambon har ju faktiskt jobbat som pizzabagare för länge sedan så det är så klart att det blev bra. De du! Mjöl på bordet och degen där och jobba! Klart!

Om jag ska vara ärlig så är jag faktiskt lite stolt över det. Jag är förlovad med en som har rejält hantverk i händerna. Det är det verkligen inte alla som har. Att han har händer stora som dasslock (nästan) och vackra ”pianofingrar” hör inte hit. Det är ju något jag får leva med!

Pizzan kletades in med pizzasåsen. Grejen sedan är att lägga färska basilikablad på pizzan och färsk mozzarella över bladen. Detta för att basilikan inte ska torka och bli bränd men ändå ge smak.

I rätt ordning:

pizzadeg

tomatsås

basilikablad

färsk mozzarella

lite skinka

lite riven ost

Och självklart så har du tryckt in en plåt i ugnen som du satt på högsta värmen och när pizzan är färdiggarnerad så tar du ut plåten och drar över pizzan dit och gräddar den till perfektion. Så klart! Hade inte väntat mig annat!

Trevlig söndag! 

Vi sitter fortfarande uppe (01.54 piiip, sa fröken ur) och sambon vill att jag skriver något glatt. Han tyckte jag lät deppig i mitt förra inlägg.

Må så vara. Jag är inte deppig. Bara finstämd och tankfull. En matblogg måste inte handla om bara födoämnen och råvaror. Man måste även mata själen ibland.

1996 (edit: menade 1986), när jag just flyttat (från Lidköping till Västerhaninge) och jag alltid var själv med min dotter (mannen var till sjöss), så hade jag radion på. Ja, inte bara just det året så klart. Hela dagarna var radion på. Nyheter, skval, prat, sällskap, musik och kuligheter. Lilla dottern och jag i köket. Ja, jag ”bodde” i köket redan då. Jag var gravid med min son då. Mina två mest älskade!

Jag slölyssnade eftersom man gjorde så när radion var på hela tiden. Man gjorde så. Då.

Rätt var det var så stannade jag till och inte bara hörde utan verkligen lyssnade. Jag vet inte nu längre men jag tror det var själva Bodil Malmström (hon heter Malmsten och detta är den mest pinsamma felstavning jag gjort mig skyldig till!)som läste upp sin egen dikt. Jag frös till och satte mig pladask på närmsta stol och gapade och bara lyssnade. På den, då, finaste (häftigaste) dikt jag någonsin hört.

Jag glömmer aldrig den stunden. Där i mitt lilla kök. Sittandes på stolen och – lycklig med tappad haka!

Har letat på youtube och googlat men hittar inget ställe där du får detta uppläst för dig.

Kan du inte åtminstone försöka tänka dig att någon läser detta högt för dig?

Eller så läsert du det högt för dig själv

Ett bloss för moster Lillie

Vi som lever

Är bara döda på semester

Nån sorts sommargäster

Så

Ta ett bloss för moster Lillie

Ett halsbloss & ett glas rött

Ett bloss för moster Lillie för moster Lillie har dött

Hon gick bort i strumpor med sömmar

& dödliga rock´n rolldrömmar

Hon gick bort till någonstans-

Somewhere för att det fanns

En korsning med inbromsningsspår i

Ifrån West Side Story

Så

Sätt dig på hennes gravsten

& dingla med dina smalben

Minns skymten av hennes lår

När du var tretton år

Hon hatade regler & tjat

& ord som hata och hat

Så

Ta ett bloss för moster Lillie

Lucky Strike & ett stort glas rött

Ett halsbloss för moster Lillie har dött

Hon gick bort i vingliga klackar

I slippriga uppförbackar

Hon sa att hon var fyrtitvå

Sån´t ändrar man inte på

Så

Fimpa på hennes årtal

Låt Waits hålla hennes bårtal

& låt henne gå när hon går

Till Singapore

& minns alla bloss hon gav

& aska på hennes grav

På Alla helgons dag

Så

Ta ett bloss för moster Lillie

Ett djupt bloss – ett fullt glas rött

& skåla för Lucky Lillie som gått nånstans & dött

& minns hennes slitsade kjol

Parfymerna mysk kaprifol

& ringen från Samarkand

& svarta behåband

Minns bourbon & billigt vin

Minns doften av bränd bensin

& minns alla bloss hon gav

& dansa på hennes grav

På Alla hjärtans dag

Så

Ta ett bloss för moster Lillie låt glöden inte dö

Ett svidande halsbloss Lucky Strike

För att hon måste dö

Hon gick bort med sin walkman på

Dit icke hon går att nå

Hon tog sitt Downtown Train

Till Prince i Purple Rain.

Edit: tänk