Det här inlägget platsar under kategorin ”Nattsurr om allt eller inget” eftersom det inte innehåller varken recept eller tips på ”hur man inte gör”. Ja, det sistnämnda har jag ingen kategori för.

Jag skulle skriva matblogg för att göra en kokbok på nätet (har jag sagt förr) för mina barn (som ville ha mina recept online) men det blev inte riktigt så. Jag har märkt att jag mest skriver i nuet istället för att knappa in alla recept jag har i min handskrivna bok och i min hög med lappar på recept jag vill/ska/tänker/ville/skulle/tänkte laga eller har lagat.

Jag är i nuet, som sagt, och det lustiga är att jag (nästan) varje gång lagar mat som om jag aldrig lagat den förr. För varenda sås skrivs det ner ingredienser och varenda moment blir nertecknat. Och fotat! Mycket kommer inte med här för jag inser (tack och lov) ofta att jag repeterar mig själv. Herregud, hur många gånger kan man skriva om samma sak? Två! Först en gång om hur man gör och sedan en gång om hur man (själv tycker att man) gör den bäst. Punkt!

Jag får ju så klart en viss ”rondör” av att bara använda äkta vara som riktigt smör och riktig grädde och så klart så försöker jag göra något åt det. Det heter ”promenader” för min del. Jag skulle kunna skriva en 100-lista på ursäkter för att slippa promenera ut in naturen!

Här listar jag några av mina ursäkter jag har för att slippa motionera:

tänkte skriva recept till min matblogg på vad jag lagade sist

har tvättstugetid

ett viktigt matprogram på TV

äta lunch

jättetrött efter lunchen så jag måste vila lite

leta på nätet efter fler idéer vad det gäller det jag ska laga

läsa alla mina favoritmatbloggar  (för att kolla om de skrivit något nytt den sista kvarten)

tappa upp diskvatten och vänta på att det svalnar lite (och då kan man ju surfa lite under tiden)

ojsan, för nu hade diskvattnet kallnat för mycket så vi fyller på nytt och surfar lite till så det inte är för hett

här kunde jag skriva fler punkter men nu få det räcka

Så var det och så är det och så kommer det nog att vara!

   Varför tycker "folk" att naturen är en soptipp?

Ugnsgrillade kycklingskinn  

   Min grönsakslåda i detta nu

   Letade efter något klorofylligt på min promenad och här var det

   Och vad kan detta vara?

Jag har aldrig gillat att campa eller tälta alls. Inte förrän min sambo ville göra det med mig. Jag har bott i tält förr och det har väl varit sisådär, typ döden i grytan. När Daniel föreslog att vi skulle iväg och campa så tvekade jag inte en sekund. Självklart vill jag bo i tält med dig min älskling!

Daniel, min sambo alltså, är en person som kan ALLT vad det gäller fridluftsliv och det gäller även överlevnad och då passar det ju bra för jag är också bra på att överleva! På alla sätt! Det han inte fixar det fixar jag! Och jag har inga problem med att döda en fisk! Eller att diska i ösregn!

Jag är en person med ett enormt kontrollbehov så det är klart att jag alltid börjar med att skriva en lååång lista på allt vi ska ha med! Allt från vin- och konservöppnare till toapapper och kuddar!

Som:

stormkök

T-röd

flera tändare

kryddor

lök av olika sort

torkad svamp

olja

riktigt smör

tomatpuré & chilisås

senap & ketchup

socker

pepparkvarn och salt

visp

tång

brödkniv (är den vass skär den allt)

skalare

plast-och soppåsar

hushållspapper

osthyvel (som osthyvel, stekspade och allt annat)

massa konserver och torrvaror

riktig mat

citron

aluminiumfolie

m.m osv. etc.

Att tälta med min sambo är ett äventyr i bekvämlighetens tecken. Bilen fylls till bredden av bekväma solstolar, litet bord, fotpallar (tältstolar), kuddar och täcken. Det är LED-lampor, 30 frysklampar, plastblommor (mitt fel Edit: Köpte en pytteliljekonvalj en gång som vi har på bordet) och plastvinglas. Säg något du behöver så har vi det!

Vi kör med riktig plast för vi gillar inte engångsprodukter! Förutom papperstallrikar. Men nu har vi köpt även plasttallrikar man kan diska! Så det så!

Det är nu jag ger avkall på min vurm över att laga riktig mat från grunden! Visst lagar jag riktig potatissallad genom att koka och tärna potatis och blanda med det som man ska men jag fuskar även å det grövsta på flera sätt. Allt smakar bättre ute i naturen!

Felix konserverade köttbullar i sås tillsammans med pulvermos (smaksatt med riktigt smör och uppkryddat) är fullständigt oätligt hemma (kräkvarning) men utanför ett tält ute i naturen smakar det vansinnigt läckert!

Vem sa att man inte kan göra en bra dressing ståendes på knä utanför ett tält i snålblåst och ösregn?

Första bilderna är när jag och sambon var själva på en ensam strand utan en kotte nära men sedan var vi iväg med sambons son också. Då hade vi lånat svärisarnas husvagn med yttertält och det var värsta lyxen!

Första kvällen på första stället åt vi härliga spett!

Pulversoppa till lunch

Ett nakenbad i det fria

Finns det fisk i sjön? (vi fick ingen)

I trädet i mitten av fotot fanns ett örnbo. Plus att trollsländorna parade sig en meter ifrån oss på kvällen,

en iller kilade runt en dag och att en kräfta kom upp mot stranden en kväll men den kröp ifrån oss eftersom vi hade glömt ta med en håv.

Njutning!

Diska bör man annars ...

Här är den berömda maten; Felix köttbullar i sås med pulvermos!

Fast man kan även äta annat än konserver om man får napp!

Rensdags men ingen bild på maten sedan. Fylld med citron, massa dill, salt, peppar och en hel hög smör och sedan inlindad i folie och lagd på grillen

Man KAN äta riktig mat fast man tältar

Tälja grillpinne är ett bra jobb för en grabb

Veden är samlad

Tänt va de här

Det tar sig sa ...

Vackert mot natten

Nu agnar vi

Finns i sjön?

Finns i sjön?

Påhälsning av en envis räv som inte gav sig utan absolut skulle hjälpa till med disken fast vi inte ville! 

Är det egentligen så hemskt noga med vad man använder för ljust bröd när man tillverkar ströbröd?

Går det att göra sufflé på äggvitor som har varit frusna?

… och hos svärisarna går det också bra!

Vi åkte strax efter att vi (till lunch) mumsat i oss den underbara och uppstekta fläskpannkakan (som sambon brände när han skulle ta över stekningen så jag skulle få packa!) och lyckades få med oss allt vi skulle. Rörigt som vanligt vid avfärd och eftersom vi bara skulle vara borta en natt så var det lätt att packa. Kuddar, ett ombyte, vin, vin, cider och öl. Och chips.

Vi var alltså bjudna på mat och bastu så ingen av oss hade finkläder på oss utan mest praktiska plagg (joggingbyxor brukar funka hos dem). När vi kommer fram, efter att jag fått sambon att stanna så jag kunde köpa tjugo ljuslila tulpaner till svärmodern (hennes färg), så upptäcker jag att det är värsta fina allt! Inte för att det inte brukar vara fint men nu var det extra/extra! Vacker dukat med vikta servetter och hemligt med maten. Vi fick inte vara i köket! Jag borde haft glittrig klänning!

Sedan visar det sig att det blir minipajer med Västerbotten samt rödlök, rom och smetana till förrätt och efter det får vi plankstek! Underbart och älskat av alla!

Bastu nästa! Ja, jag får inte basta eftersom jag har lymfödem i vänsterarmen men det gör inget eftersom jag ändå aldrig gillat att basta!

Det är en bit till bastun som ägs av deras samfällighet, typ en 15 minuters promenad, så vi packar allehanda drycker i kylväska, skogsblomma, vindunk, en halv chipspåse, Gustavskorv, salami i burk och såklart en massa vatten att dricka samt handdukar i en skottkärra och vandrar iväg. Det måtte vara en syn med denna skottkärra men det är förbaskat praktiskt. Den rymmer ju allt!

Väl framme hämtas det vatten i en hink ur ett hål i isen så man har om så behövs. Bastun ligger alltså vid en vacker sjö och på sommaren är det en dröm att vara där!

Så bastar alla utom jag och svärmor men vi har så mysigt i den så kallade relaxavdelningen (relaxa gillar jag), en utbyggnad med bord och pallar och en hel massa värmeljus! Där sitter vi och sippar ur våra plastmuggar och pratar om livet medans de andra bastar. Härligt!

Efter ett par eller några timmar är det dags att ge sig för bastufolket. Vi donar och packar och upptäcker helt plötsligt att det sitter ett tuggummi i bastun och det kan ju inte vara svärfar som efter någon (flera) öl för mycket inte tänkte? Han ser väldigt oskyldig ut även om han är den enda av oss som tuggar på sådant. Svärmor ilar till undsättning och har rätt vad det är alla fem fingrarna i geggan och sitter fast med fem sega trådar, en på varje finger! Mintsmak? Vi kan inte lämna tuggummit eftersom det är en samfällighet och fler kommer dit sen.

Svärmor räddas loss och alla rusar till undsättning över tuggummit! Äh, inte jag.

Det hackas is och läggs på för då stelnar det ju och går att ta bort men – bastun är ju fortfarande varm så det går inte – så vad görs? Jag undrar om det inte finns någon kniv men det finns inte. Sedan kommer någon på att det ju finns en yxa! Tuggummit hackas loss och alla beger sig hemåt med svärfar och skottkärran i täten och jag och svärmor sist för att samla upp det som ramlar ur den vingliga skottkärran. Nej, det var inte svärfar som var vinglig utan skottkärran. Punkt.

Väl hemma spelas det Wii och dagen efter äts det lutfisk!

GOD JUL!

Visste inte ens att ordet fanns förrän bankoma … eh, f’låt Receptomaten skrev om det på sin blogg.

Så här kommer min 5-lista då men utan inbördes ordning! Det råkade bli 7 bloggar men va fan! Halka ju på tangentbordet igen!

Receptomatens blogg är ett läsmåste! Bra länkar, tips och recept! Missa inte att kolla då och då!

Produkttester med jämna mellanrum gör inte saken sämre eftersom han har samma smak som jag har. Hihi!

Kryddburken har en given plats i mitt hjärta och i listan! Underbara bilder och läckra recept! Trevligt skriven av en fin tjej!

Fröken Dill har en kanonblogg med mysiga inlägg om både lite släkthistorik på sista tiden och recept som är kanon! Fina bilder där med! Gilla!

Glöm för sjutton hakar inte att följa Lisas blogg om matmolekyler! Det hon inte vet om mat och smak behöver du inte heller veta! Jag är så impad och känner ödmjukhet inför ett stort kunnande!

Birgitta Höglund har en blogg, visserligen LCHF men vad gör väl det, med så mycket god mat att man vill flytta hem till henne! Tala om var din brevlåda bor!

Helena Ljunggren har en blogg med väldigt frestande recept! Och väldigt fina bilder! Kolla, läs och laga/baka!

Loulas kök har jag nyss hittat och där kommer jag att stanna flera gånger! Slurp!

(får väl snart skriva om en till länkkärlek för det finns fler jag bara måste nämna!)

Eller, en snobb är jag inte men … min mamma tycker det! Kanske!*

Vi har i helgen haft besök av min bästa och godaste vän! Han kom och hälsade på i helgen, från Nynäshamn, och det var av honom jag fick en Le Creuset-gryta när jag fyllde 50 år.

Jag blev kär och förälskad i grytan vid första ögonkast när jag såg den på bild på nätet en gång och när jag läste om den insåg jag att det var en livslång kärlek.

”Du äger inte din Le Creuset. Du förvaltar den bara åt kommande generationer.” läste jag för länge sedan (ett par tre år?) på en blogg och det var då jag insåg att min kärlek inte var övergående!

Nu hittade jag inte just det blogginlägget utan ett snarlikt på Taffel där författaren använt sig av ovanstående uttryck. Tydligen var det ett så bra uttryck att även Cervera använder sig av det?

Nu ångrar jag att jag inte sparade bloggen citatet användes först på i ”mina favoriter”!

Googla själv på citatet så ser du!

I alla fall så nu kom då min bästa vän och hälsade på och hade en massa presenter i väskan! Dels flera fantastiska öl från Nynäshamns Ångbryggeri för det är där han jobbar men just det var egentligen mest till min ölälskande sambo. Själv fick jag två paket med underbara och älskade Le Creuset-saker! Mums! Alltså är jag nu snobbigare än snobbig om min mamma får bestämma!

   I dessa formar hamnade sedermera i helgen den ena brûlen efter den andra! Vackert värre!

En helt underbar gratängform som är perfekt när man är två som ska äta och en som ska ha matlåda! Den är så fin att man kan gråta och mina barn blir så glada när jag dör och de får ärva Creusetterna!

Kan det bli bättre?

*När jag berättade för min mamma att jag blev så glad över Le Creuset-grytan och sa vad den kostade så frågade hon om jag blivit snobbig eftersom jag älskade dessa saker. Det är ju faktiskt på dette viset att jag inte skulle köpa dem sjäv men tar med glädje emot dem som presenter om de har fint papper och vackert snöre runt sig!

Men varför vissnar rosmarin och och timjan alltid hur jag än vattnar eller inte vattnar? Allt annat håller länge men dessa är som obstinata tonårigar :(

Jag vill flagga för en bra bok om kokkonst! Det är ”Det glömda köket” av Jens Linder!

Jag är lat och kopierar texten som Bokus har på sin sida (fast hos dem är boken definitivt slut):

”Det glömda köket är en bok om förvandlingar - om oxstek som blir mör i filmjölk, om laxfiléer som gravas fasta över natten, om humrar som transformeras i aromatisk rök och om brännvin som får smak av kryddor och bär. Gamla metoder som torkning, gravning, rimning, rökning, syrning och lutning handlar inte bara om att bevara råvaror. De ger också djupa och suggestiva smakupplevelser, och råvarorna får en ny och spännande karaktär.

I dag anser vi oss inte ha tid att ägna oss åt matlagning från grunden och håller till godo med det matindustrin tillhandahåller. Men gastronomisk förädling kan vara att låta tiden göra det mesta av jobbet. Att rimma en skinka, lägga in vitlök i vinäger och marinera en krämig ost kräver inte mycket arbete per dag men ger desto mer tillbaka i smak och tillfredsställelse.

Recepten i boken är både lätta och mer komplicerade, inspirerade av kokkonst här i Norden och i övriga världen.

När vinnarna i Årets Svenska Måltidslitteratur 2005 tillkännagavs belönades Jens Linder med utmärkelsen "Årets matkulturhistoriska gärning" för sin bok Det glömda köket.

Motivering:
Att söka sina matrötter blir idag allt intressantare. I Jens Linders bok öppnas en kunskapsbank i tiden? en länk till kommande generationers matlagning och en renässans för tillvaratagandets rikhaltiga smakpalett.”

I boken beskriver han inte bara allt om hur du går till väga utan även varför du gör si eller så!

Det roliga är också att det finns lite smakstarka recept från ”landat långt bort” som t.ex Merguez från Tunisien med den nordafrikanska chilipastan ”Harissa” i. Alltså inte bara lutfisk och sådant!