Prova att klicka på "Start" (Windowsflaggan längst ner till vänster), skriv cmd och tryck på enter.

I svarta rutan som kommer upp skriver du ipconfig /release (observera mellanslaget före snedstrecket) och trycker på enter.

Sedan skriver du ipconfig /renew (observera mellanslaget före snedstrecket) och trycker på enter.

Vänta en stund på att det kommer upp lite text i svarta rutan.

Kolla nu om du fått tillbaks din uppkoppling!

Du får en ny ip-adress och kan behöva logga in på nytt på vissa sidor.

Edit: Rubriken är väl "matnyttig info"? ;)

Vi ville till Tallinn över påsk så veckan före beställde vi en resa dit. Flyg skulle det vara för vi ville använda själva tiden i själva Tallinn och inte på någon taskig båt med taskig buffé.

Har provat buffén på Tallinnbåten (i somras) och det bästa minnet jag har därifrån är våtservetterna
(15 st) jag snodde med mig i ilska över att maten inte var god (man får ju inte säga "äcklig" om mat) och ordningen på allt i matsalen var så illa!

Har inte orkat skriva blogginlägg om det för till och med jag har begränsningar över hur mycket jag orkar kräkas ord.

Det blev Ving som fick den äran att eskortera oss och via dem beställde vi 4 hotellnätter med frukost på Olevi Residents.

8 800 inkl. avbeställningsskydd (man kan ju bli jättesjuk före och inte kunna åka) gick det på och min son sa att det kunde vi åkt till Barcelona för men det ville vi inte. Tallinn var det första målet för vår första gemensamma resa (för antalet år sedan) så det är lite romantik som spirar där. Hand i hand och allt det där.

Det var när vi beställt resan som vi sa att vi nog tar och
gifter oss före. Vi hade ju ändå tänkt gifta oss och vi hade ändå tänkt att
datumet inte spelar roll. Vi vill glömma alla datum så vi slipper sura över att
vi inte får blommor av varandra den dagen. Vi har förträngt datumet vi
förlovade oss och det passar oss bra. Minns inte ens vilket år.

Nästa dag Googlade jag på vigselförrättare i Falun och hittade en lista och ringde en på måfå. Denna kunde inte före påsk men hänvisade till en Karl-Erik Pettersson som jag fick veta var trevlig. Han kunde!

På tisdagen kunde han och halv fem blev det bestämt eftersom det måste vara på kontorstid och vi önskade få låna vittnen från något kontor där. Vi ville göra det lite anonymt och utan pompa och ståt. Det var ju själva "grejen" som var viktig för oss och inte det runt i kring för det blir bara jobbigt och dyrt.

Fast, att gifta sig är ändå en rätt stor sak. Vi skulle gå dit som vi var hade vi sagt men ändå så övningssminkade jag mig dagen före (är inte så van men ville vara fin) och kollade garderoben som dessvärre inte erbjöd några överraskningar. Bah! Vad hade jag förväntat mig som inte besökt en klädaffär på ...

Dagen före färgade jag även håret och för en gångs skull så blev det ... en total katastrof! Tänk dig spadet i en burk rödbetor! Jag hade tänkt mig mörk mahogny! Nåja, vad gör man? Jo, man *LER!*

Dagen D så fixade jag mig så gott det gick, darrade, hade handsvett, var hysterisk och tog 2 glas vin före. Sambon tog på sig kostym och slips och fick till årets snyggaste hästsvans och en whisky i magen. Vi var nervösa båda två!

Vi fick skjuts av en granne till rådhuset och väl där var det bara 5 minuters väntan innan Karl-Erik kom. Han förklarade proceduren, han skulle även läsa några rader ur en bok som heter "Poeten" och det gjorde
mig extra glad. Den boken fick jag av min absolut bästa väninna Margareta för många år sedan (med medföljande kassettband där boken blev uppläst) och där hittar man många tänkvärda ord!

Karl-Erik frågade om vi tyckte det lär bra hur han tänkt och det tyckte vi. En mycket trevlig man med glimten i ögat och ett lugn som stillade min handsvett (nästan). De båda vittnena var också med så det hela kunde ta sin början.

Jag hade trott att det bara skulle gå undan men vår vigselförrättare gjorde akten med sådan värme och omtanke att det verkligen blev en stund att minnas på flera sätt. Tårar i ögonen över vigseln men även tårar i ögonen över det han sa. Jag minns inte nu men ska maila honom och fråga vilka rader ur "Poeten" han läste upp.

Han har nog dem som "mall" och det gör han rätt i.

Edit: Kahil Gibran och hans bok "Poeten" har denna text som Karl-Erik läste ut: 

Låt det vara rymd i er samhörighet och låt himmelens vindar dansa mellan er. 
Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja. Låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder. 
Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er vara ensam liksom strängarna på en luta är ensamma, fastän de vibrerar av samma musik.

Så vackert!

Vi sa båda JA!

Det togs foton med min mobil men det är inget jag vill visa upp för det vart både hastigt och darrigt.

JAG ÄR GIFT!

Bröllopsnatten? Jo, trerätters och övernattning med frukost på rummet på Green Hotel, Tällberg!

De du!

Pinsamt var att det blev något fel med min hårfärgning så hotellets vita handukar blev rödfläckiga när jag duschat men vad gör man?

De hade sill och kyckling på menyn men när vi kom så hade de fixat lite annat!

Toast Skagen

med kräftstjärtar och citron

---

Rosastekt ankbröst

serverad med apelsinsky

rostade rotsaker

och Västerbottenpotatis

---

Mangosorbet

med hallonsås och

vår egen müsli

Bilder? Ja, några.

 Fiiint va!

Lite att dricka passar? 

Förrätten var kanon! 

Huvudrätten hade jag redan börjat på innan jag kom på att jag skulle fota. Den var kanon, ankbröstet perfekt! Såsen var dock överreducerad och för skarp. Västerbottenpotatisen var en dröm! 

Efterrätt äter jag inte men var tvungen att smaka och den var verkligen god! 

Sittgrupp på rummet 

Solnedgången kunde inte personalen fixat bättre!  

Frukorsten var härlig på alla sätt men ... varför glömmer man alltid strösocker till filen och salt till äggen? Att man kryssar i kaviar i frukostlistan betyder inte att den ena inte vill ha salt. *gnällgnyr lite* 

Morgonen efter är det lite grått men ändå underbart. Balkonger på rad med askfat utmed kanten.

Vi fick skjuts till Tällberg och
hem av snälla grannen och väl hemma var det lunch och sedan vila. Vi skulle
sedan sova och upp och ta bilen till Bromma flygplats klockan 02.00 på natten
för flyg med Flybe till Tallinn klockan 07.30 men se det är en annan historia
och ett annat blogginlägg.

Sambon och jag har ju friat till varandra stup i kvarten men vi
kom aldrig till skott! Nu sköt vi kanon och gjorde DET! Vi blev äktare makar än
vi var sambos och lovade varandra evig trohet och total tystnad över tidigare synder.

Hm!

Under tiden har jag inte lagat mat som lämpar sig för bloggen utan
bara gammal skåpmat jag gjort förr. De nydanade recept jag gjort passar inte på
pränt. Mest för att jag inte kommer ihåg dem.

Jag återkommer senare med något gott. Tror jag ... om jag inte glömt ... hur man gör ...

*ritar ett hjärta här*

Har gillat www.bloggplatsen.se mycket på grund av att de har givit personlig support. Har man frågat så har man fått svar. Inte nu längre. Jag har haft en del önskemål, som att man ska kunna skriva in sin mail i kommetarer, att man ska kunna klicka i en ruta för att kunna följa kommentarer man givit. Fredrik, eller vem som nu håller i det numera, har varit bra på att svara och därför har jag hängt kvar. Numera får man inget svar alls.

Rent skit! Är det nu jag ska byta hemvist?

Har varit bortrest en längre tid och kommer att vara frånvarande till en bra bit efter påsk. Ingen påskmat här. Inte ens länkar till påskmat för det hinner jag inte. Det finns orsaker och anlednigar och alla måste inte vara negativa. Jobbar i det tysta men inte med mat.

Ses!

Är det något jag minns så är det mat då, nu och för så länge
sedan. Redan som liten .... åt jag.

Skolmaten i yngre år kommer jag inte ihåg. Kanske (troligen)
förträngt. Vet bara att jag inte tyckte om mat alls och var alldeles för mager.
Jag var mager i så många år att det blev uttjatat med att alla ville att jag
skulle äta mer. Är det något som kan få en att tappa aptiten så är det tjat om
att man måste äta.

Och jag tyckte verkligen inte om kokt potatis! Det var
skolans fel eftersom de serverade färdigskalad potatis med grönaktig hinna på
vilket kan få vem som helst att hata skiten. Seg utanpå och grisgrötig inuti. Smaklös!
Det gav mig aversion mot kokt potatis i många år.

Mitt absolut första matminne fick jag av min mamma. Vi bodde
i Halmstad och det är ju laxens stad. Jag blev uppfödd på gravad lax redan
innan jag föddes. Mamma hade gravad lax som begär under graviditeten. Det sägs
att mina första ord i livet (förutom ordet mamma) var "jö fisk".
Alltså röd fisk, alltså lax! Är fortfarande beroende av gravad lax och då helst
den min mamma gör.

Min mammas gravade lax och dillstuvade potatis är den rätt
jag skulle välja som en sista måltid om jag skulle få dödsstraff. Iskall mjölk
till.

Mitt nästa matminne är hos min första dagmamma.

Jag kom dit på morgonen innan de hade vaknat. Dagmamman och
hennes två döttrar skulle sova en stund till så jag skulle sitta på en stol i
köket och vänta tills de vaknat ca en timme senare. Tyst som en mus skulle jag
vara. Jag var 8 år då och gick i andra klass och jag var jättetyst! Det var
jättejobbigt men det gick för man står ut med det mesta om man måste.

Det är det enda jag kommer ihåg från den tiden förutom den
mögliga bullen som verkligen är mitt första äckliga matminne. Dagmamman jag
hade, Solveig hette hon, tog oss med på utflykter och det var ju bra. Hon drog
ut i skogen med oss, hennes barn och mig, och vi skulle fika. Det vankades saft
i Felix ketchupflaska och släta bullar. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av
att dricka saft ur den där flaskan som var begagnad flera gånger om och hade
lite gamla matrester runt toppen i gängorna.

En av gångerna var det mögel på min bulle. När jag sa det
till Solveig så sa hon att jag inte skulle sjåpa mig. Hon trodde inte på mig
och beviset var ju uppätet. Det tog åratal innan jag kunde äta släta bullar
igen (utan att känna mögelsmak). Inget av detta visste min mamma om och när jag
berättat detta senare blev hon förskräckt.

Mitt nästa matminne är hos en annan dagmamma. Det serverades
stuvad spenat och jag tyckte inte om det. Alls. Man säger inte äckligt om mat
men det var äckligt. Framför allt eftersom jag åt så sakta att spenaten blev
kall och stel på tallriken. Fast jag tyckte verkligen inte om spenat ens om den
var varm.

Alla andra i familjen hade ätit färdigt för länge sedan och
jag satt kvar där med min tallrik. På den tiden var man ju tvungen att äta upp
all mat på tallriken (även om man inte lagt upp själv) och jag var ju extra
tvungen eftersom jag var så mager. Alla hade gått från bordet, bordet var
avdukat och min dagmamma hade diskat allt utom min tallrik och stod där och
väntade på att jag skulle äta upp. Det slutade väl med att hon blev irriterad
och inte orkade vänta så att jag äntligen fick kasta min mat i sopen. Många år
tog det innan jag sedan kunde äta spenat. Spenatmatminnet senare är när vi
själva fick stuva spenat på hemkunskapen på högstadiet. Då började jag älska
spenat och det sitter i än. Tack och lov!

Matminnen efter detta?

Jag var hos min farmor och farfar på mina skollov, jag blev
grymt bortskämd eftersom farmor tyckte jag var så mager. Jag blev invägd när
jag kom och utvägd när jag for.

Farmor köpte marängbottnar. De där med choklad på en sida av
en halva av två bottnar. Farmor krossade den med choklad åt mig och blandade
med vispad grädde. Vad hon gjorde med den utan choklad vet jag inte.

(Annat minne: 

Han kör som en stolle, min farfar! Farmor kommer med förskräckta utrop samtidigt som hon bromsar med lågskornas klackar i gummimattan på bilens passagerarsida. Det gjorde hon alltid när farfar körde, bromsade alltså. Farfar fick köpa ny gummimatta varje år för farmor hade bromsat stora hål i den.

Själv hade hon inget körkort men bromsa det kunde hon.)

Nästa matminne är när jag och min mamma flyttar till ett
annat ställe i Halmstad. Maratonvägen 30 b! Kan jag ha varit 8-9 år?

Vi flyttade in men hade inget lyse. Min mamma hade dock köpt
en färdiggrillad kyckling. Vi åt den vid ett bord där gatlyktan spred ljus så
vi kunde se. Bästa kycklingen någonsin. Mamma var glad över att jag bara ville
ha "vitt kött" som var torr filé så hon kunde få låren men jag har
ändrat åsikt sedan dess.

Det var även där min mamma och jag gjorde vårt livs första
och enda pepparkakshus. Kommer ihåg mer men allt ter sig inte bra i text.

Vi flyttade så småningom, mamma och jag, till en lägenhet på
Andersberg. Det var där min mamma trodde att jag rökte fast jag inte gjorde
det. Det var Gunilla Aronsson som snodde mammas fimpar och rökte så det luktade.
Mamma lämnade stora fimpar och Gunilla blev då min kompis.

Så kom en ny tjej i klassen. Gunilla från Västergötland. Vi
blev kompisar och hon och jag gjorde mitt livs första sockerkaka. Mums.

Flytt från Halmstad till Lidköping!

 Jag är nöjd eftersom jag ändå inte gillar mitt liv.
Vilken tonåring gör det?

Hittar ett gäng kompisar (vi var tolv, sex tjejer och sex
killar) tack vare Anna som blev min vän  så snart jag kom till klassen. Glömmer aldrig
hennes mackor! Ett kokt hackat ägg blandas med lika delar majonnäs och kaviar
ur tub.  Klutta i detta mellan två
limpmackor och stek dessa tills allt är klart. Jättegott och ett bra matminne!

Flyttade hemifrån och ihop med en kille. Kunde inte laga mat
så jag frågade mamma hur stora bitar man skulle hacka löken om man skulle göra
en köttfärssås. Jag var verkligen novisen vid spisen!

Mitt första matminne som nyligen hemifrånflyttad?

Flyttade ihop med en kille (jag 16 och han 21) som jobbade
på Sandvikens stål. Han jobbade skift. Jag skulle ståta med middag till honom
och hade köpt två frusna kycklinglår. Vad jag missat var att man måste ha
kryddor. Jag hade varken salt eller peppar. Kokt potatis och kycklinglår utan
något alls smakar skit! Jag lovar!

Jag snabbade mig på med att lära mig laga mat och kände mig
säker nog att bjuda hem mina och hans föräldrar på middag. Kassler med ananas
serverat med stekt potatis kan ju inte bli fel. Jo, det kan det.

Kasslern och ananasen funkade men potatisen inte. Prova
själv!

Fintärna så du får två liter potatistärningar. Smält lite
fett i en alldeles ny gjutjärnsgryta. 
Häll i potatisen innan fettet är brynt. Försök röra om men inse att den
blir mer kokt än stekt.

Sedermera lärde jag mig att laga mat.  

Jag har, som sagt, varit bortrest och väck! Många veckor
blev det och fler blir det.

Under tiden min frånvaro höll i sig så var jag totalt
frånvarande vad det gäller matbloggar. Både min och andras. Jag skrev inte ett
endaste ord själv och jag läste heller inte ett ord hos andra. Alltså på
matbloggar. Inte ens mina favoriter kollade jag viktigheter på. Orkade inte och
ville då inte heller.

Hela mitt jag var helt inne på helt andra saker än blogg.
Jag lagade mat hos min mamma så det rykte och surfade så det räckte. Jag bodde
på Facebook och gör det än i dag/kväll/natt. 
Min tillfälliga livlina? Ja, ibland så funkar vänner på avstånd bättre
än de som är nära.

Men jösses vad mycket god mat jag faktiskt har lagat, ätit
och ibland frusit in så mamma skulle ha att ta av när hon kom hem!

Gravad lax och dillstuvad potatis

Räksmörgås

Ostfyllda nötfärsburgare serverade med rösti!

Lax med bladspenat och sockerärter

Potatis- och köttfärsgratäng med färs från "fina
gården"

Lax med spenat- och vitvinssås

Stekt korv, bacon och lökröra med rotselleri- och potatismos

Omelett fylld med lax och bladspenat

Laxwok med alla möjliga grönsaker

Räkcrepes

Ungnötslever i gräddsås

Gulaschsoppa

Fish and chips med hemlagad remouladsås

Räkor med bröd

Kokt korv och mos

Fin men seg biff med sallad

Grönkålssoppa

Färsbiffar i svampsås med mos

Färdiggrillad kyckling med fuskpotatissallad

Broccoligratäng

Korvkiosken: En grillad med mos, räksallad, rå lök och
sallad (riktigt äckligt för 75 kronor inkl. Pucko)

Varma mackor med skinka, tomat och ost

Korv med morots- och potatismos

Och så gjorde jag någon sallad ett flertal gånger

Nu kommer jag inte ihåg fler rätter så här på nattkröken men
det spelar ingen roll. Jag levde helt själv i några veckor men lagade ändå mat
och åt och det är jag nöjd med. Kunde levt på mackor!

Natti nu

cy

far till tallin nästa vecka

Vi börjar med förbannad (frustrerad)!

Jag är frustrerad över att ha kontakt med ett företag som
vill att jag ska prova deras produkt, vilket jag sagt ja till. Men jag kan inte
logga in hos dem för att ta del av det de erbjuder och det behövs för att kunna
använda deras produkt. Det skylls på att jag har en gammal webbläsare eller en
"spärr" på min dator. Jag har en dator som är ca 4 månader gammal med
dito OS (operativsystem) och dito webbläsare. Och jag, som gammal data/datornörd
skulle väl aldrig underlåta mig att uppdatera mig med det senaste av det
senaste. Hela grejen med datorer är att vara uppdaterad! Alltid!

Nu vet ju inte detta företag att jag är så "med" men
att inte deras "webbutvecklare" kan lösa problemet med inloggningen
anser jag störande och oproffsigt! Jag är själv "service- webbtekniker"
och har skapat ett antal webbsidor och även fixat lösenord till både det ena
och andra så jag vet att det inte är svårt om man anstränger sig. Om man är
kunnig alltså!

Sparrisomeletten då? Godare än förväntat.

Det blir en receptskiss som passar alla! Välj själv mängd av
allt! Servera en tomat sallad till med valfria tillbehör i!

Ingredienser:

strimlad purjo

salt

vispgrädde

ägg

vatten

salt

peppar

riven ost

burksparris som delats i minibitar

Gör sålunda:

Fräs purjon i smör lite försiktigt så den inte tar färg. Den
bli lätt bränd! Släng på en slatt vispgrädde och låt det puttra försiktigt. Under
tiden det puttrar så vispar du ägg (kanske 2 per pers) med en slatt vatten med
en gaffel. Salta och peppar. Doppa i fingret och smaka av.

Häll ägg- vattenblandningen i stekpannan och peta runt som
du brukar göra med en omelett.  

När omelettsmeten fortfarande är knappt halvstelnad så
sprider du ut sparrisen och strösslar över den rivna osten. Lår stekpannan stå
på lite värme tills omeletten är lätt krämig.

Rulla ihop omeletten och häll över på ett fat. Dela upp
bitar på tallrikar och servera med något grönt som ex tomater m.m

Detta blir godare än du tror för det blev det för oss!

Jag har inte varit här (på bloggen) på väldigt länge. Det
beror dels på att jag varit bortrest för att hjälpa min mamma som blev sjuk,
dels på att jag inte orkade med något efter att jag kom hem igen. Jag var borta
hemifrån i fyra veckor och så länge har jag aldrig varit hemifrån, eller från
min sambo, och efter det var jag slut. Kapitalt! Kom hem för snart två veckor
sedan. Första veckan gick jag som i ett töcken. När jag satt på toan såg jag
inte skåpet vi har framför utan såg bara min mammas handduksstång. Kunde inte
ställa om mig. När jag vaknade på morgonen visste jag inte vart jag var.

Inget var bekant och det enda som surrade i skallen var min
mammas mående.

Förra veckan kom då sambons son till oss och det blev inte
lätt. Inte för att han är jobbig utan för att jag inte var mig själv. Jag fick
tvinga mig till att visa intresse för hans läxor och hans bekymmer. Man kan
inte visa upp en glasartad blick när en trettonåring kommer och vill visa läxan
eller att han har problem med en kille i skolan som mobbar honom. Man måste
skaka på huvudet och se utanför en själv. Och man måste ta det lugnt så man
inte överför sina egna bekymmer eller sin ilska på grabben utan bara "ta
ett djupt andetag och fokusera!".

Det verkar som om det har funkat för sambons son tyr sig fortfarande
till mig och kommer och berättar om "det är något". Skönt! Eftersom
det hela tiden är en massa bekymmer så känns det extra bra att han verkligen
visar när han har tankar och vad han tänker. Gulle!

Over and out!

Ber om ursäkt över radbrytningarna men jag skriver i Word och för över. Sedan tar bloggplatsen vid och förstör och hur jag än försöker fixa så funkar det inte.

Edit: Har kontaktat bloggplatsen om problemet men numera så svarar de aldrig.