När jag var mycket liten (ett par, eller några år bara tror jag) så fick jag en julkrubba av min farmor och farfar. Krubban var av trä med bark på och lite mossa på taket. Botten var också av trä och rymde precis de små figurerna, att ställa ut lite lagom fint med Maria och Josef böjda över barnet. Figurerna var av gips, handmålade har jag senare förstått och så otroligt vackra. Josef hade en mycket tunn kanal borrad genom handen och neråt där det satt en stav av brun metall som var böjd i en krok uppepå. De målade figurerna, Jesus, Maria, Josef, tre vise männen (som var längst och säker 10-12 cm) och två lamm var så otroligt vackra och jag älskade dem från det jag var riktigt liten. Varje år har jag packat upp detta och ställt på bomull eller mossa och varit lika glad varje gång. Jag var överlycklig över farmors och farfars julkrubba! Varje år när julen var slut så packade jag ner var och en av figurerna i silkespapper. Ingen av dem hade en enda skråma eller repa på över 40 år. När mina barn var små så fick krubban ligga kvar i sin kartong (i 7-8 år) för jag ville inte att något skulle hända med någon av figurerna. Att någon unge skulle ha ner något i golvet. När barnen blev större åkte krubban fram på nytt och jag kände samma glädje varje gång jag packade upp den och var lika försiktig varje gång den skulle ner i kartongen igen. Silkespapper i minst två lager runt varje sak.

Jag var lika lycklig över min julkrubba när jag var 12, 22, 32 och 42 år! Jag har varit så rädd om den att den fortfarande hade kvar sin originalkartong i papp. Det enda som byttes på den var tejpen jag stängde den med för tejp släpper ju med åren.

Jag fick också en adventskyrka av dem som jag varit lika rädd om. Inte av delvis plast som de är sedan många år utan av trä och masonit. En riktig en! Framme varje år med följden att korset på tornet gått sönder men blivit lagat. Speldosan med ”Stilla natt” har nog vridits om många hundra gånger. Kyrkan var lika viktig för mig som krubban, om än mer oömtålig.

Ack min stora sorg! När vi skulle flytta från Nynäshamn till Falun för tre år sedan packades lastbilen ena kvällen för att åkas nästa morgon. Den parkerades på en parkering vi lånat som vi trodde var säker. På morgonen upptäcks det att någon varit och rotat runt. Två kartoner stod under bilen och någon bredvid. Inget verkade stulet.

Förrförra julen hittar jag inte lådan med min julkrubba. Det var sådan röra i förrådet att vi inte riktigt orkade ta tag i det utan trodde den skulle ligga längst in, längst bak, längst underst. Jag har väntat i tre år på att få packa upp min fina julkrubba. Eller, farmor och farfars julkrubba som jag brukar säga.

Nu har vi flyttat och kan konstatera att flyttkartongen med min julkrubba och min kyrka inte fanns i förrådet. Två lådor julsaker är uppslitna, ja i förtvivlan i letandet så for allt upp och ut.

Min sorg vet inga gränser. Framför allt julkrubban är saknad, den enda sak som verkligen har haft otroligt stor betydelse för mig i nästa hela mitt liv.

Bild? Tror inte jag fotat den. Den var ju alltid där liksom.

Det packas upp och sorteras och hålls på. Internet funkar sporadiskt och jag funkar som en tornado! Kan inte sitta still utan plockar och far och gnuggar det den förra inte städade.

Fortsätter att inte hinna svara på era fina kommentarer. Jag hinner läsa dem i all hast och blir glad för varje!

En bild kan jag i alla fall bjuda på! Som synes så är jag inte sysslolös!

Först: Kommer att, för fösta gången någonsin, inte svara på tidigare kommentarer. Jag har läst alla och tackar för all omtanke men jag hinner inte och orkar inte! Jag skurar och packar upp och kräks. Nä, inte det sista men jag mår illa.

Har inte fått internet ännu (Leverans? Svar nej!) men sambon har fixat ett fuskinternet från ett trådlöst vi snott från någon granne. Stulet är bra! Så, jag lever endast idag, eller så lever jag imorgon med. Den som har lever får se!

Skriver med blixtens hastighet så jag inte hinner dö (eller bli nedkopplad) innan jag skickat det jag vill ha sagt till min blogg här och nu, till dig och dig!

Maten jag lagar kan vi glömma! Fuskmat, skräpmat och skitmat. Har inte ens orkat tänka mat. Vill inte ens äta. Är sönderburen, sönderstädad och … trasig. Ingen veckomeny så långt ögat når!

Har, från Nynäs, skickat efter min bästa väninna, som jag inte träffat på länge, och som inte aldrig eller någonsin varit i Falun. Har saknat mig sjuk efter henne. Den enda jag står ut med att alls ha som väninna! (Ingen annan duger)

Vi har inte legat på köksgolvet och skrattat fullständigt ihjäl oss med varsin chipspåse på huvudet men närapå. Jag har ont i magen av skratt och ont i ena sidan av kroppen. Ett riktigt gott skratt förlänger hålfoten med flera längder! Jag älskar henne till döddagar! Hur ska jag överleva när hon åker hem?

Lägenheten jag/vi flyttat in i är verkligen så skitig som jag skrivit tidigare! Jag har jobbat en halvdag med en av spisplattorna och kommer att fortsätta med resten. Ugnsrent och tandborste är det första men jag tror att jag får ta till Svinto på slutet. Jag har fotat det värsta men … (lägger ut en förskräcklig bild när jag alls kan lägga ut bilder)

Jag lever verkligen i ett veritabelt kaos men börjar så smått komma över min västa prestationsångest. Du vet det där med att stå i badrummet och sortera och ha dåligt samvete över att du inte står i köket och sorterar så du går till köket och sorterar och får dåligt samvete för att du inte står i badrummet och sorterar. Behöver jag säga att mitt dåliga samvete över att sitta här och skriva gör att jag har dåligt samvete över allt jag inte gör. Fast, jag måste få skriva, annars mår jag dåligt och då får jag dåligt samvete för det eftersom det dåliga samvetet gör att jag inte kan göra något vettigt!

Jag har aldrig sagt att jag inte är rörig! Heller ur! Såg du hur jag skrev? *flin*

Min nya fastighetsskötare, s.k bovärd som det heter hos Kopparstaden, är en mardröm! Hon har fattat agg till mig (kan du begripa det?) och har alla taggarna utåt bara jag frågar om jag kan få en besiktning av lägenheten. Jag är rädd för henne och vågar inte ens klaga på att hela toalettstolen sitter löst. Jag har skickat mental kärlek och positiv energi till henne (eller provat om jag kan) men hon är iskall och oemottaglig (eller så gör jag inte rätt). Suck!

Med detta ville jag endast meddela att jag fortfarande existerar. Jag finns, överlever och andas. Tänkte om du undrade alltså. Klart du gjorde!

Helvetet på jorden bor i en flyttkartong.  En ouppackad!

Denna skickade Moma till mig och den passar som ...

Ja, vad säger man? Hungrig? Nä, jag menar LÖÖV!

Slut för idag!

Ska gnugga mer nu!

Jag gillar inte rosa varken på mig eller runt mig! Not! Men det finns flera nyanser av rosa och en av dessa är bröstcancerrosa. Eller, vem gillar bröstcancerrosa? Jag har flera ”rosa bandet” liggandes på hallbyrån (i skålen för allt smått) men tar dem inte på mig. Vad ska jag det för? Bevisa (skryta) för omgivningen att jag har avvarat ett par tior? Njae, inte! Samma med Maj-blommor. Man köper dem men slänger dem. Om man inte är samlare då.

Nu fick jag disktrasor skickade till mig. Rosa med hjärtan på. Som varuprov från Vileda. Jo, ja, jag tackade ja när jag fick frågan om jag ville ha dem. När de landade i brevlådan fick jag naturligtvis dåligt samvete. Trasorna är framtagna för att stötta forskningen för Hjärt- lungfonden och 50 öre, ynkliga 50 öre, av det du betalar för dessa trasor går till detta. Ja men så fint då! Jag fick trasor men bidrog inte med en enda 50-öring till forskningen för varken hjärta eller lungor. Skäms!

Nåja, mitt samvete kan vi stoppa i … Jag tröstar mig med att jag faktiskt ”klickar för skogen”, visserligen gratis, varje dag, men också varje år betalar tillbaks (till forskningen) lite av det jag fick när min läkare (forskaren) funderade ut vilken blandning jag skulle ha på cellgifterna när jag hade min ovanligt elakartade bröstcancer. Ja, den var så ovanligt elakartad att jag fick en specialist/forskare som ”min” läkare. Jag var helt plötsligt intressant! Jag vill inte vara intressant.

Men Payback-time är här och nu!

Gå in på Birgitta Höglunds blogg! Rulla ner lite på hennes sida och se hennes länk till ”The hunger site”. Ja, det var jag som tipsade henne. Hon la in länken på sin sida på två röda!

Där kan du klicka på flera olika välgörande ändamål utan att det kostar dig annat än ett ryck i ditt pekfinger! Kan du offra ett par minuter av din dag?

Gå också in på ”Klicka och hjälp vår gammelskog” på min sida här så du hjälper till att rädda Sveriges skog! Det är gratis för helskotta! Rika sponsorer betalar för att du klickar. Rika sponsorer betalar för både mammografi och skog och mat för fattiga!

Jag har dessa länkar under ”Länkar” om du ser efter.

Tänk på att du kan hjälpa! Visst kan du avvara en hundring till något? En hundring per månad svider inte mycket för dig men betyder överlevnad för andra. Jag hörde på tv (när det var någon katastrof av något slag någonstans i världen för ett tag sedan) att det kostar knappt 2 kronor för en vattenreningstablett! Två spänn!

Sjukdomarna, de dödliga sjukdomarna (prostatacancer är vanligare än bröstcancer), eller katastroferna, försvinner inte bara för att det inte pratas om det på tv just för tillfället! De finns inte bara just den veckan det är ”hyllningveckan” för dem! Plan, bröstcancerfonden, prostatacancerfonden, barncancerfonden Tsunamin, you name it, PAY! Please!

Tänk vad skillnad du gör med en hundring!

Tänk vad skillnad du faktiskt kan göra med bara ett musklick!

TÄNK!

Hamnar i skräpmailen gör jag. Det sa Birgitta Höglund. Är det samma hos dig Moma? Kan inte kommentera hos dig heller! Uh?

Som om inte allt annat vore nog så kom sambon hem från Istanbul med brutna revben! Hur ska det gå med flytten? Jag har inte kunnat göra så särskilt mycket med det onda jag har, och sambon har inte varken hunnit eller orkat och nu KAN han inte! Jag har haft några dagar av förtvivlan och ångest över sakernas tillstånd men är ju tvången att ta mig samman. Det får bli småpackande då och då och minimalt med matlagning. Inga tre timmar vid spisen och två timmars disk här inte!

Vi ska flytta om tre veckor och bara 15 av säkert 50-150 lådor är klara. Och alla städning!

Bloggandet har också tagit för mycket tid, min skrivglädje har inte vetat några gränser, nu lurar jag på att låta sambon byta mitt lösenord så jag inte KAN blogga! Vi får se!

Edit: Revbenes bröts då sambon fick massage av en gigantiskt turk på Turkist Bad! Två gånger!

Sambon gillar mat och bryr sig egentligen inte så mycket om hur jag lagar den eller av vad. Det ska vara gott! Jag brukar försöka få honom att ta lite mer grönsaker men han kör faktiskt med samma argument som man allt för ofta hör; det fick inte plats på tallriken! Öh! Ta grönsakerna först då! Ja ja, jag ska göra det nästa gång!

Ett tag såg jag till att det fanns flera olika grönsaker att välja på, i små skålar. Lite bufféaktigt blev det. Det slutade med att jag slutade med det för jag fick kasta en massa. Jag gillar inte att slänga mat men jag själv kan inte äta hur mycket grönsaker som helst.

Njae, riktigt sant är det väl inte för så mycket grönsaker satte jag inte fram men åt gick det inte ändå, det lilla som var! Det blev som på en lunchrestaurang, välja och vraka och rata. All gurka och en del tomater försvann, kvar stod de rivna morötterna, majsen, vitkålssalladen, groddarna och de marinerade bönorna. Jag har försökt med att bara ha tre sorter men det funkar inte ändå. Näsrynket är ett faktum.

Rätt som det är, för ett tag sedan, vänder han sig mot mig och säger; du vet väl att en av de viktigaste vitaminerna är vitamin D! Ja, jaha!?! Jamen vad bra! Att du är så insatt menar jag!

Vi pratade inte så mycket mer om det då men nu idag har ett liljeholmens gått upp! Sambon läser Illustrerad Vetenskap från pärm till pärm sedan ett antal år. Där var det en artikel om D-vitamin! Den hittade jag just idag och förstår vart han fick det ifrån. Men man kommer dock inte ifrån faktumet att han inte gärna äter av de största källorna till denna vitamin (lista kopierad från Nyfiken Vital).

Livsmedel med mycket D-vitamin:

Fiskleverolja 15 ml 34 mikrogram (1360 IU)

Lax, kokad 100 g 9 mikrogram (360 IU)

Makrill, kokad 100 g 8.625 mikrogram (345 IU)

Sardiner, konserv i olja 50 g 6.25 mikrogram (259 IU)

Tonfisk i olja 85 g 5 mikrogram (200 IU)

Ägg 1 helt 0.5 mikrogram (20 IU)

Mellanmjölk 100 g 0.38 mikrogram (15.2)

Sambon dricker bara standardmjölk. Varför är det D-vitamin i alla sorter utom standardmjölk?

Är det bara bra med D-vitamin i kokt lax, inte i stekt? Makrill i tomatsås i burk är väl kokt? Har D-vitaminerna försvunnit vid konservering? Ska man behöva köpa kosttillskott?

Jag försöker ändå köra med allsidig kost och hoppas att vi överlever varandra.

Nu är detta inte ett gnällinlägg om att min sambo skulle vara petig och kräsen på något sätt! Han äter det jag lagar, ja förutom grönsaksbuffén då, och är min största beundrare och tar gärna om en extra gång. Han gillar god mat men det är något med (vissa) karlar och grönsaker. Det där med att ”det inte får plats på tallriken” är ett rätt utslitet argument.

Och, svar ja! Jag har börjat med att någon gång göra som så att jag säger att ”sitt ner och vänta så kommer jag med en fin tallrik” och då minsann lassar jag på det JAG tycker ska ligga på tallriken! Nu snackar vi inte lunchhak utan finkrog (vad det gäller service)! Om kattan själv får välja!

Letar du D-vitamin?

Skolmat v/s kattmat

Kattmat

Kattmat

Ta det inte på allvar! Visst finns det massor av D-vitamin i människoföda också!

Vitaminen ser ut så här så kolla med din butik!